Litteratur att packa med på safariresan

27 maj 2019

Planerar du att göra en safariresa till Afrika? Det är något jag aldrig provat på, men i hemlighet drömmer om då och då. Även om det hela känns lite gammaldags och kolonialt så kan jag inte låta bli att förtjusas av det romantiska med safari; att bo på en lodge, träffa lokalbefolkning och även turister från hela världen att dela sin fascination för vilda djur och otyglad natur med. Att gå och lägga sig bakom myggnätet i skenet av en oljelampa, och att vakna av solens första strålar i den krispiga gryningen...

Modern safari är en viktig verksamhet

Safari är en stor näring i länder som Sydafrika, och nationalparkerna där safariresorna anordnas har faktiskt varit räddningen för många av de djurarter som nästan höll på att utrotas under 1900-talet, framför allt p grund av storskalig jakt utövad av europeiska kolonisatörer. Att göra en safariresa är idag ett sätt att bidra till parkernas och djurens överlevnad.

Även om syftet med en safari i Sydafrika och andra länder framför allt är att se vilda djur måste man som boknörd ändå planera lite kring sitt läsande. Det finns alltid några minuter över att sticka ner näsan i en bok och drömma sig bort. Det här är två böcker jag absolut kan rekommendera att du packar ner när du ska resa på en safari till Afrika.

Äventyr i vildmarken

Den första boken heter i svensk översättning just Safari (A Falcon Flies) och är skriven av den zambiske författaren Wilbur Smith. Den utkom första gången 1980 och har getts ut i svensk översättning flera gånger. Numera är den slutsåld i bokhandlarna men går lätt att få tag i på antikvariat eller på bibblan.

Safari är den första boken i en serie som skildrar släkten Ballantynes öden och äventyr. Den utspelar sig på 1860-talet när den unga läkaren Robyn Ballantyne återvänder till södra Afrika tillsammans med sin bror. Syftet med resan är att söka efter deras far, som var missionär och försvunnit spårlöst några år tidigare. Men Robyn drivs också av idealism och är fast besluten att förse afrikanerna med medicin, kristendom och en väg ut ur slaveriet. En stor uppgift för en enda person, och saker och ting går inte heller precis som Robyn vill.

Safari är en riktig äventyrsroman som är väldigt spännande att läsa. Men Smiths stora styrka som författare ligger i förmågan att blanda fakta och fiktion. Det här är en bok som utspelar sig i en dramatisk tid när slaveriet rasade i Afrika, samtidigt som stora delar av kontinenten var outforskad. Syskonens resa genom detta vilda land blir i Smiths händer till fantastisk litteratur.

Revolutionär kampglöd i 1900-talets Afrika

Den andra boken är Segrarens krans (A Wreath for Udomo) av Peter Abrahams.

Peter Abrahams var en av de första svarta afrikanska författare vars litteratur blev internationellt uppmärksammad. Han föddes och växte upp i slummen utanför Johannesburg och blev under sin uppväxt klassad som färgad i det sydafrikanska apartheidsystemet. Han emigrerade till England 1939 och jobbade som journalist samtidigt som han skrev skönlitteratur på fritiden. 1957 flyttade han till Jamaica där han sedan levde till sin död 2017.

Segrarens krans handlar om Michael Udomo, en svart man som studerat i London, men återvänder till Afrika, till det fiktiva landet Panafrika, där han hjälper invånarna att göra revolution mot det koloniala systemet och kämpa sig till frigörelse. Segrarens krans blev hyllad som en bok som förutspådde många av de afrikanska nationernas väg ut ur det koloniala förtrycket, både politiskt och kulturellt. Den blev också kritiserad för att vara alltför våldsam och uppviglande, mestadels så klart av personer som inte tyckte att frigörelse var något som de ursprungliga afrikanerna skulle sträva mot. En mycket intressant och läsvärd bok som också gjorts om till hyllad pjäs av amerikanen William Branch.

 

Allt vanligare att trycka sin egen bok

21 maj 2019

Har du stött på någon refuserad författare på länge? Nej, det var ett tag sedan man träffade på en sådan person, som var ett sådant vanligt inslag i gatubilden i Stockholm förr om åren. Nuförtiden är det många författare som inte ens bryr sig om att skicka in sina manus till förlagen, bara för att få ett milt men obönhörligt formulerat refuseringsbrev några veckor senare. Nej, i stället rår man själv om sina verk, behåller alla rättigheter och trycker upp en egen liten upplaga på 200 exemplar hos ett tryckeri i Stockholm, eller kanske till och med lägger in boken hos en så kallad print-on-demand-tjänst, där varje exemplar bara trycks upp om och när det skulle råka finnas en intresserad köpare.

Ta sitt manus till ett tryckeri

Det är klart det är frestande för en författare som slitit länge med en roman eller diktsamling att känna att de så fort som möjligt måste ut till massorna. Och nuförtiden är det så enkelt, bara att skicka sin textfil till ett tryckeri och beställa ett gäng tryckta böcker. Vad gäller designen finns ofta någon form av system med mallar, och det är lätt även för den som inte har helkoll på grafisk design att få till en bok som ser relativt bra ut. Att hitta ett tryckeri i Stockholm som erbjuder tryck av böcker är enkelt.

Print-on-demand

En annan väg att gå om man inte vill försöka passera förlagens nålsöga är att vända sig till ett tryckeri som erbjuder print-on-demand. Ja, tryck-på-beställning alltså. Denna tjänst är precis vad det låter som. Så fort författaren har hittat en köpare till boken skickas en beställning till tryckeriet, som trycker boken och skickar den till köparen. Detta är en fenomenal tjänst för en författare med små medel, eftersom den inte kräver någon investering alls. Print-on-demand är lämpligt om man inte räknat med att sälja fler än ett femtiotal böcker, men för större upplagor finns det mer pengar att tjäna genom att trycka upp en liten upplaga på några hundra böcker.

Bra eller dåligt för litteraturen?

Hur ska vi läsare då ställa oss till att det numera finns en uppsjö böcker som ges ut ”independent” och som inte kvalitetsstämplats av något förlag med anställda redaktörer och lektörer? Ja, personligen tycker jag att det är fantastiskt att det finns möjlighet att runda förlagens ofta alltför snäva syn på vad som ska ges ut i Boksverige. Vi får inte glömma att bokförlagen idag, liksom till exempel skivbolag varit länge, är oerhört fokuserade på vad som säljer och vad ”folk vill ha”. Att även författare som struntar i vad folk vill ha har möjlighet att ge ut böcker är ju bara strålande. Visst ges det ut tonvis av värdelös litteratur genom print-on-demandtjänsterna, men det finns också mycket som är uppfriskande i den nya bokfloden. Jag tror att fenomenet med egenutgivna böcker kommer att vitalisera litteraturen i det långa loppet.

Boktips om misslyckad författare

Vill man läsa en riktigt hopplös bok om livet som misslyckad författare kan jag rekommendera den finlandssvensken Stefan Hammaréns Loserförfattarfabriken från 2017. Denna bok, som dock faktiskt givits ut på ett riktigt förlag, är en tegelsten på 437 sidor som handlar om Loserförfattaren som sitter och försöker skriva ”som man borde skriva för att nå framgång”, men det går så klart åt pipan. Boken har beskrivits som ”en i alla bemärkelser omöjlig bok” och som en ”svårartad och huvudvärksbringande textmassa”. Som motpol till vårens alla spänningsromaner och självhjälpsböcker passar den hursomhelst utmärkt.

Flyttar är ett tacksamt ämne att skriva om

6 apr 2019

Böcker och litteratur handlar om att ta med läsaren på en resa; inte sällan en resa genom författarens egna erfarenheter. Genom detta kan man skapa förståelse och man kan lindra smärta för andra. Alla ämnen är lika viktiga och det spelar egentligen ingen roll om det handlar om böcker för ungdomar eller vuxna; ställer man som författare frågor och skapar tankar hos läsaren så har man lyckats med sitt uppsåt.

Det vi ska titta närmare på här är ett ämne som är tacksamt att skriva om då det berör de flesta av oss. Att flytta. I genomsnitt så flyttar varje svensk tio gånger under en livstid. Varje flytt är också unik. Även om de flesta blir självklara - man flyttar hemifrån, man flyttar från mindre till större bostäder och man kanske flyttar ihop med den man älskar - så är dessa ändå skilda från varandra. Flyttar kan alltid beskrivas ur olika perspektiv och från olika synvinklar. Vi ger några exempel.

    • Den längre flytten. Hur är det att flytta från ett annat land och hur är det att fly från exempelvis ett krig? Att denna typ av flykt ständigt är aktuell behöver inte förklaras vidare. Idag så kan en sådan bok öka på förståelsen för de svårigheter som flyktingar dagligen möter i Sverige. Det skapar perspektiv och det ger anonyma personer ansikten. En person du möter kan vara en högutbildad människa med hög status i sitt eget hemland - men där han/hon numera är förpassad till anonymitetens bakgård i Sverige. Det är ett ständigt aktuellt ämne som aldrig slutar beröra.
    • Då någon närstående flyttar. Böcker om skilsmässor är även de viktiga. Inte minst för barn och ungdomar vars föräldrar står inför att skiljas - och för föräldrarna själva också. Läs på om hur andra personer upplevt sina skilsmässor och försök att undvika att kliva i samma fällor. För barn kan det viktigaste med en sådan bok vara insikten om att man inte är ensam och att det inte är någon katastrof att se mamma och pappa gå skilda vägar.
    • Det stora äventyret: Flytten med stort F. En person lämnar tryggheten hos föräldrarna för att flytta utomlands, för att flytta till en annan stad, för att testa vingarna någon annanstans helt enkelt. Vad kan gå fel? En hel del. Dessa typer av böcker är alltid läsvärda då de till stor del innehåller en hel del dråpliga situationer och roliga anekdoter.

Förslag på böcker om flyttar

Får man som läsare önska lite och komma med förslag till dig som författare som kanske har lite krampkänning i skrivnerven? Vad bra. Då är vårt förslag i ämnet flyttar att skriva en bok som utgår från de som sköter en flytt: en flyttfirma.

Tänk vad många infallsvinklar som en bok om denna bransch kan ge - man får vara inne i en familjs innersta sfär, man får kanske agera både flytthjälp och psykolog, man får skäll, man har stress som att orosmoment och man får hantera både värdefulla saker och svårflyttat material - tänk bara en pianoflytt från en högre våning i en lägenhet i Stockholm! - och man kan skapa massor av karaktärer som löper genom hela boken.

Bara en pianoflytt i Stockholm skulle gott och väl kunna täcka ett helt humoristiskt kapitel. Hur får man ner ett piano och hur kan man därefter få detta på plats i bilen utan att det går sönder - och hur genomför man nästa del av en pianoflytt då instrumentet väl ska på plats i den nya bostaden? En flyttgubbe kanske visar sig ha absolut gehör och vägrar att överlämna pianot till den rättmätiga ägaren. Här är vi något stort på spåren.

En flyttfirma i Stockholm som utgångspunkt

Varför inte? Kan man skriva spännande böcker om andra yrkesgrupper så borde väl en flyttfirma vara perfekt sett till att de flyttar överallt, hos alla - från fattiga till rika -, att de befinner sig både hos lyckliga och olyckliga och att de, som sagt, även kan råka ut för exempelvis en pianoflytt som kräver en massa omsorg (och säkerligen en del dråpliga situationer både vid planering och genomförande).

Vi är väl medvetna om att de flesta författare är känsliga violer som helst vill skapa allting från start till mål. Som bokälskare så är det något som vi också avgudar och en egenskap vi verkligen avundas. Men, just det här förslaget kunde vi inte motstå att ge. Du som tar det och spinner vidare kan tacka oss då du hämtar ut ditt Augustpris om något år

Böcker om skilsmässor sinar aldrig

1 apr 2019

Antalet skilsmässor i Sverige ligger ganska stadigt från år till år - men på en väldigt hög nivå rent procentuellt och i jämförelse med andra länder. Statistik säger emellertid inte allt och den går att tolka på många sätt; det kan i det här fallet exempelvis handla om att vi de facto tillåts att gå skilda vägar i Sverige. I många andra länder så är ett äktenskap orubblig och skilsmässan omöjlig då det handlar om den största skammen. Som exempel alltså.

Skilsmässor är tacksamma att skriva om rent skönlitterärt och där författaren verkligen kan sätta känslor på pränt; känslor som många kan identifiera sig med och där igenkänningsfaktorn blir hög hos läsarna. Att läsa en skilsmässobok blir som att stå vid ett fönster och titta rakt in i en annan familjs olycka - eller lycka, beroende på hur man ser på saken. En skilsmässa kan även vara direkt lycklig och ömsesidig: båda parter kan må bättre utan varandra.

Det visade inte minst boken Happy Happy - En bok om skilsmässa. I den skriver kända författarinnor om den lycka - den tabubelagda lycka - som kan uppkomma av friheten av att bryta sig loss från ett dysfunktionellt äktenskap. En annan, lite mer dråplig, bok om skilsmässan är Martina Haags verk Det är någonting som inte stämmer som nästan i realtid behandlade - fiktivt - hennes skilsmässa från Erik Haag och den senares romans med kollegan Lotta Lundberg. Den boken gränsar nästan mot en inbunden variant av Se&Hör och är, enligt oss, lite på gränsen.

Umgängesrätt, vårdnadstvist och barnperspektiv

Vi säger att den är på gränsen av en anledning - och det gäller för övrigt många av dessa böcker. I många fall så glömmer man bort barnen och att de också befinner sig i en känslig situation; en situation och en tid som kan avgöra hela deras framtid. Var ska vi bo, kommer vi att bo hos mamma eller pappa, finns umgängesrätt, kan det bli en vårdnadstvist?

Frågor som kan göra ett barn förvirrade och som kan skapa skuldkänslor: är skilsmässan mitt fel - skiljer sig mamma och pappa för att de inte älskar mig längre? Många glömmer barnens perspektiv och man ser till sin egen vinning. Något som inte nödvändigtvis behöver innebära att man skriver en bok om saken - alla har inte samma talang som exempelvis Martina Haag.

I vanliga livet så är den egna vinningen istället något som yttrar sig i att man försöker inte ställa sig över vår umgängesrätt och genom detta också hindra barnen från kontakt med den andra föräldern. Umgängesrätt är en viktig del som man måste respektera och där kan man inte se sig själv som någon högre makt. Menas här: bara för att man själv inte längre älskar barnens pappa så innebär det inte att barnen ska fråntas sin rätt till umgänge; barnen älskar fortfarande sin pappa och vice versa.

Den egna vinsten - om man nu får ensam vårdnad - är dessutom, ur fler än ett perspektiv, en ren pyrrhusseger: vår umgängesrätt gäller fortfarande och en vunnen vårdnadstvist innebär inte att barnens band till pappan kapas. Där kanske ett uppslag till en bok finns? En vårdnadstvist som initieras av den ena föräldern av ren hämnd, men som biter tillbaka och ger den andre ensam vårdnad och där endast vår svenska umgängesrätt möjliggör ett fortsatt umgänge. Klart står att det skulle innebära ett helt nytt perspektiv av en skilsmässa.

Skaffa kontor till författandet?

29 mar 2019

Är du författare och behöver jobba produktivt? När det kommer till ett yrke som författare kan man egentligen arbeta var som helst. Som författare sitter ju allt i ens eget huvud, det man behöver är en dator (med ordbehandlingsprogram), ett skrivbord och en bekväm skrivbordsstol och möjligen en skrivare, så att man lättare kan läsa den text som man har skrivit. Dessutom brukar de allra flesta förlagen vilja ha manus på papper och inte bara på ett USB-minne eller en fil på datorn. 

Hur är det med självdisciplinen?

Om man har svårt att kunna koncentrera sig hemma och börjar plocka in i diskmaskin och liknande i stället för att disciplinerat sätta sig och skriva på boken, då kan det vara bättre att skaffa sig ett kontor. Då kan man ägna sig åt att plocka i diskmaskinen när man är hemma och skriva på sin bok när man är på sitt kontor. Andra kan vara självdisciplinerade, men alla kan inte det. Då kan det vara bättre att öka sin självkännedom och iaktta sig själv. Hur många timmar skrev jag på min bok när jag jobbade hemma? Och hur många timmar arbetade jag på min bok när jag jobbade borta? Har du kollen på de där timmarna är det enklare att ta ett beslut om var någonstans som du bör arbeta.

Kontor behöver inte vara dyra

Man kan komma över kontor som inte kostar en hel förmögenhet. Skaffar man sig ett alldeles eget kontor kan det kosta en del, särskilt om man önskar sig ett kontor i Stockholms innerstad, vilket de flesta vill. Det är väl därför som det kostar så mycket. Så kan man tänka sig att skaffa sig ett kontor utanför Stockholm, kan man få ner priset på kontoret. Sedan kan man alltid dela på ett kontor med andra som också har liknande arbete som en själv. Då delar man på hyran. Och man kan passa på att dela på skrivare, papper, telefoner, kaffebryggare, tebryggare och porslin. På så sätt kan man skaffa sig "arbetskompisar" om man så önskar. Ibland kan man få ny input av att träffa andra som arbetar på liknande sätt som en själv.

Skaffa begagnade kontorsmöbler

Det går också att få ner priset för kontoret genom att skaffa (nästan) nya kontorsmöbler. Varför måste allt vara från Ikea? Man kan ju faktiskt köpa begagnat och få ner priset den vägen. Dessutom är det en miljövänlig sak som gynnar oss alla.

Finns det en ny svensk arbetarlitteratur?

20 feb 2019

Arbetarlitteratur var i under nittonhundratalet en högst levande, vital genre i Sverige, och den som höll dess fana högst vara antagligen Ivar Lo Johansson, vars böcker Statarna (1937) och Jordproletärerna (1941) faktiskt bidrog till att statarsystemet avskaffades i Sverige 1945. Bland andra författare som på olika sätt kan knytas till genren kan nämnas Moa Martinsson och Eyvind Johnson.

Arbetarklassen ser annorlunda ut idag

Arbetarförfattarnas böcker handlade inte så mycket om själva yrket, arbetandet, utan mer om hur det var att leva som arbetare i Sverige i en tid när dessa stod absolut längst ner på samhällsstegen och inte sällan utnyttjades maximalt av en styrande klass som ännu inte sett sina privilegier inskränkas. Det här var innan fackförbund och arbetarorganisationer växt sig så starka som de blev senare under seklet, och definitivt fjärran från idag, när fackförbund och solidaritet med de mindre bemedlade nästan börjat kännas som något förlegat.

Den grupp människor som arbetarlitteraturen handlade om, arbetarna, är idag en relativt välbeställd grupp som har råd med platt-TV, två bilar och Thailandsresor. Det är inte ens säkert att de röstar på Socialdemokraterna längre. I stället har en ny sorts arbetarklass, eller underklass kanske man ska säga, växt fram i Sverige, bestående av dem som tar de allra sämst betalda jobben, om de ens kan få ett jobb. Land människorna i den här gruppen, som oftast är invandrare och lågutbildade är arbetslösheten skyhög, och de som har jobb är ofta väldigt dåligt betalda.

Många författare ser bakåt

Vi bestämde oss för att undersöka om det finns någon ny svensk arbetarlitteratur idag, litteratur som har en vilja att belysa människor på samhället skuggsida, som inte syns i tidningar, TV-program eller debattartiklar, annat än som lustiga inslag i diverse dokusåpor och. Tyvärr måste vi meddela att det verkar finnas ganska lite att hämta. De författare som kan sägas ha en politisk agenda idag skriver mer om gamla strider, som till exempel spanska inbördeskriget eller sjuttiotalets Afrika, än om hur det är att till exempel leva som underbetald och ensamstående med två barn att försörja i dagens Sverige.

Kanske har det att göra med att de som har tid att skriva böcker vanligtvis saknar den erfarenhet, om inte inlevelseförmåga, för att skriva om denna typ av ämnen. I och med samtidens absurda krav på att man bara får skriva om ämnen i nutiden man själv har erfarenhet av, skräms kanske många författare från att identifiera sig med andra samhällsgrupper och skriver hellre om gamla strider, på helt andra platser än Sverige.

Rörmokare lever lyxliv i Stockholm

Vi valde ut två böcker som vi trodde kunde ha något att säga om de nya arbetarna/underklassen. Den första heter ”Rörmokaren” och är skriven av Viggo Cavling, tidigare DN-redaktör och även chefredaktör för tidningen Resumé. Hans bok visade sig dock inte all handla om rörmokare som vi brukar tänka på dem, utan om en ”rörmokare” i överförd bemärkelse, en person som är knuten till sitt politiska parti som den som ska ta hand om skandaler inom partiet innan de hunnit läcka till pressen. Denna typ av rörmokare har mycket lite att göra med en nutida proletär, om sådana nu existerar. Tvärtom lever han ett ganska lyxigt liv i Stockholm, framför allt runt Stureplan, där han umgås med sina välbärgade vänner.

Boken är en thriller, men den förmår inte riktigt att fängsla. Viggo Cavling har säkert stor kännedom om miljöerna, men särskilt spännande blir det aldrig och mycket av boken känns lite styltigt skriven. Någon arbetarlitteratur är det inte, men det kan man ju inte lasta Viggo Cavling för, som valde en titel till sin bok som är underfundig, och som ändå i slutändan får till en bok som är helt ok.

Tröstlöst i Malmös hamn

En bok som faktiskt handlar om erfarenheten att sitta fast i ett riktigt skitjobb är däremot Yarden av Kristian Lundberg. Boken är skriven i jagform och författaren skildrar sina erfarenheter av att jobba i Malmös hamn, med att lasta bilar på fraktfartyg. Yarden är den del av hamnen där arbetet pågår dygnet runt och Lundberg skildrar inkännande den ganska tröstlösa miljön och sina arbetskamrater som mestadels består av nysvenskar.

Författaren jobbar som bokrecensent, men efter att ha sågat en bok som han inte ens läst får han sparken och blir utfryst ur branschen. För att överleva tvingas han jobba i hamnen. Boken blir därför mer en ”turist i tillvaron”-betraktelse där en person från ett annat samhällsskikt dyker ner i ett annat för att rapportera därifrån. Boken är dock väldigt bra skriven och är definitivt läsvärd.

Graffitiduons första verk i Sverige

17 dec 2018

För en del personergrafitti, målare är graffiti en destruktiv uttrycksform – för andra ett sätt att uttrycka konst. I likhet med hur en målare kan skapa ett konstverk så kan graffitikonstnärer göra det. En del lever till och med på sin konst vilket är fallet med OSGEMEOS. Två bröder från Brasilien som gjorde sitt första konstverk i Sverige på Södermalm år 2017.

Dessa två målare påbörjade sin karriär 1987 och blev efter ett par år allt mer kända. De har nu gjort målningar på flera ställen i världen. Bland annat har de konstverk i New York, Berlin och Mumbai. Sedan 2017 verkar de även som målare på Södermalm i Stockholm.

Även om de främst är kända för graffitti så är de målare, skulptörer, tecknare och jobbar med konstinstallationer. De har därmed valt att uttrycka sin konst på flera olika sätt.

När de var på Södermalm handlade det om att måla en hel husvägg på ett hus med fem våningar. Utöver de två figurer som majestätiskt ses i helfigur har målarna valt att interagera sin målning med huset. Detta genom att taket på målningen (ovanför figurerna) även smälter samman med husets riktiga tak. Skorstenen på huset blir därmed även en skorsten på målningen.

Om OSGEMOS

OSGEMEOS eller Os Gemeos är det pseudonym som bröderna använder. Det betyder ”tvillingarna” på spanska och visar även att det är tvillingbröder. De föddes 1974 och är idag en av de mest kända graffitikonstnärerna i världen. Deras stil brukar klassas som improviserande, burleskt och framförallt mycket skickligt utfört. Målarna har genomfört turnéer över hela världen och ofta handlar det om muralmålningar. En av de mer kända målningarna är den som finns på fasaden till Museo Afro Brasil som ligger i New York. 

En målare som ibland samarbetar med tvillingbröderna är Vitché. Bland annat har han då varit med och skapat fantasymotiv.

Inspirationen till OSGEMEOS hittas bland annat hos hiphopen samt en tag-stil som kallas för Pichaco. En stil som innebär mycket kantiga bokstäver.

I Sverige utfördes deras första målning under sommaren 2017. Många som har intresse för graffitti åkte till Södermalm för att se hur målarna sakta men säkert lät konstverket växa fram. Adressen är Fiskargatan 9 för de som vill söka upp och se konstverket på plats.

När det utfördes var även media på plats och gjorde reportage. Med tanke på tvillingarnas storhet skapades mycket stor medial uppmärksamhet.

Böcker om finansvärlden

1 dec 2018

Börsen och aktiemarknaden har det skrivits enorma mängder böcker om, både romaner, faktaböcker och ”faktaromaner”. Det är för många ett fascinerande ämne, framför allt de många skildringar som finns av Wall Street i New York eller Londons mytomspunna finanskvarter City. De flesta av oss har en väldigt luddig uppfattning om vad som egentligen pågår på börsgolven om dagarna, eller hur dessa finansvalpars liv ter sig. De flesta förstår också väldigt lite av hur aktiemarknaden och den globala ekonomin fungerar egentligen, men så länge lönen kommer in och man har råd att konsumera så är de flesta nöjda.

Vi tar här upp två böcker som på lite olika sätt beskriver finansvärlden ur olika vinklar. Att hitta solskenshistorier i denna genre är notoriskt svårt, så det är inga glädjepiller vi talar om här. För den som däremot gillar att förfasa sig är dessa två titlar utmärkt läsning för det stundande vintermörkret.

Total urspårning i Private Banking-världen

Den första boken är en ren roman, och efter att ha läst den är man extremt lättad över detta faktum. American Psycho (1991) av Bret Easton Ellis beskriver den amerikanske finansvalpen Patrick Batemans liv på Wall Street under 80-talet. Bateman jobbar på en investmentbank, där han enkelt uttryckt tar hand om människors pengar och förvaltar dem, ungefär som svenska bankers Private Banking-system där man förvaltar rika kunders fondinnehav. På fritiden växlar han mellan att snorta kokain på nattklubbar med sina vänner, recensera aktuell popmusik vänd direkt till läsaren, och att styckmörda människor i sin lägenhet på Manhattan. Patrick Bateman är en romanperson helt renons på känslor och drivs enbart av sin egenkärlek och fåfänga. Han är en nidbild av den giriga och samvetslösa börsvärlden och väcker ingen större sympati hos läsaren. Samtidigt är hans framfart fascinerande att följa, även om känsliga läsare säkert finner delar av boken alltför motbjudande.

Intressant nog har författaren Bret Easton Ellis på senare år i intervjuer börjat antyda att American Psycho var en reaktion på den egna känslan av alienation och främlingskap som han kände som ung man i New York på 80-talet, och mycket av det mörker som beskrivs i boken härstammar från honom själv. Det är alltså egentligen inte en moraliserande bok utan kanske snarare en reaktion på något som författaren kände igen i sig själv och i många av sina generationskamrater.

Ett parti bluffpoker med de stora grabbarna

En bok som föregick American Psycho, och som utspelar sig i samma värld, är Liar's poker (1989) av Michel Lewis. Denna bok är ingen roman, även om den innehåller inslag av fiktion. Den beskriver författarens egen bana som aktiemäklare under 80-talet, från att han via privata kontakter lyckas få anställning på den legendariska firman Salomon Brothers via deras internutbildning till att han plötsligt, utan någon egentlig kunskap, har hand om konton värda miljontals dollar. Lewis beskriver den avsmak han kände när han studerade sina studiekamraters totala likgiltighet och förakt för alla som inte vill tjäna snabba pengar och lura kunder, och hans egen del av boken slutar med att han hoppar av boken och blir finansjournalist.

Liar's poker berättar också historien om Solomon Brothers, som var det företag som först började handla med bostadsobligationer, och tjänade miljontals dollar innan resten av marknaden hunnit med. Han beskriver den typiske aktiemäklaren som outbildad, ganska ointelligent men med två viktiga egenskaper: hänsynslöshet och en brinnande längtan efter att bli rik. Alla som någon gång fått känslan av att det moderna kapitalistiska systemet är ett korthus vars stabilitet hänger på fullständigt oansvariga individers nycker får i denna bok vatten på sin kvarn.

Lewis har bland annat även skrivit boken The Big Short, som blev film häromåret.

På https://www.privatebankings.se kan du läsa mer om hur private banking fungerar i praktiken.

Vad läser man för ett barn på ett skyddat boende?

26 okt 2018

Vad läser man för ett barn på ett skyddat boende?

Det bor fler barn än vuxna på skyddade boenden och kvinnojourer i Sverige. Ett faktum som är både häpnadsväckande och hemskt på samma gång. Våld i hemmet är så otroligt vanligt att hur illa man än tror att det är ställt är det antagligen värre. Ett genomsnittligt år förekommer 30 000 fall av misshandel mot kvinnor, och det är bara de fall som anmäls.

Många av dessa kvinnor flyr hemmet och tar barnen med sig. Enligt lag har de rätt till ett skyddat boende, ofta på en annan ort än där de tidigare bott. Medan kvinnorna får hjälp att rekonstruera sina liv, bearbeta sina upplevelser och staka ut en ny framtid lämnas barnen inte sällan ensamma med sina upplevelser. Var tionde barn i Sverige har bevittnat våld riktat mot ena föräldern av den andra. Hur ska man hjälpa dessa barn att bearbeta sina upplevelser? Litteratur kan vara ett sätt.

Att hjälpa barn att klara av situationen

Skyddade boenden är i regel väl förberedda på att ta hand om barn. Personalen är utbildad i hur man bemöter barn som varit med om traumatiska upplevelser och man anordnar utflykter och aktiviteter för barnen. Men det går ändå inte att komma ifrån att det är en konstgjord tillvaro, och att syftet med det skyddade boendet inte främst är att tillgodose barnets behov och rättsskydd.

Ett sätt att tillsammans med barnet bearbeta det som hänt kan vara att läsa böcker tillsammans. Jag vill tipsa om två böcker som på lite olika bevis belyser hur det kan vara att som barn bryta upp från sitt hem och möta och tvingas bli beroende av främmande människor. Den första är skriven för barn och den andra är riktad till föräldrar och människor som jobbar med barn i skyddade boenden.

Godnatt Mister Tom

Den första boken är klassikern Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Den handlar om Londonpojken Willie som under andra världskriget blir evakuerad till en liten by på landet. Där får han bo hos änklingen Tom Oakley, som till en början verkar ganska vresig och sur. Men med tiden växer ett ömsesidigt förtroende och vänskap upp mellan Willie och Tom, samtidigt som Willie gradvis vänjer sig vid en tillvaro med vänner, kärlek och omsorg, en tillvaro som var helt främmande för honom i London där han bott med sin sjuka mamma.

Godnatt Mister Tom är en bok som kan väcka tankar hos både barn och vuxna och som i grunden egentligen handlar om hur det är att möta trygghet och kärlek för första gången. Det är en bok som kan skänka tröst åt någon som är på flykt och drömmer om en plats där man kan känna sig trygg och leva sitt liv i fred.

Det gäller barnen

Den andra boken heter Det gäller barnen och är skriven av psykologen Peter Rözre på uppdrag av förlaget Unizon. Den är skriven för att läsas av alla som intresserar sig för dessa barns situation men kanske främst för de som jobbar direkt med barnen Den tar upp den svåra frågeställningen hur man tar vara på barnens behov och rättigheter i en miljö där de bara hamnat utan att någon egentligen ville det. Ur ett rättsligt perspektiv är mycket osäkert kring de barn som hamnar i skyddade boenden. Det är en miljö som inte på något vis lämpar sig för barn och deras liv blir fullständigt förändrade i ett slag. Mycket intressant läsning för alla som på något sätt är intresserade av barnpsykologi.

Hur säker är er telefonväxel?

26 okt 2018

Det går inte att undvika att känna av historiens vingslag då man närmar sig ett val. Särskilt nu då man börjat kunna se att Sverige på många sätt delats upp i två olika läger och där endast en sakfråga diskuteras: invandring och kostnaden för denna.

Det är väldigt märkligt att ett parti som har så djupa rötter i den rena nazismen kan få uppemot 20% av rösterna; att var femte person du möter kan tänka sig att lägga en röst på ren ondska är obegripligt. Lika obegripligt är att man kan rösta på ett parti som inte har några andra lösningar än just invandring och minskad sådan.

Sjukvårdskostnader - lägre invandring. Bättre vägar - mindre invandring. Utökat tågnät - minskad invandring. Att partiet i fråga saknade 30 miljarder i sin lagda budget spelar uppenbarligen mindre roll. Det löser sig nog.

Totalitära samhällen i litteraturen

Hur skulle Sverige kunna se ut om några år om - gud förbjude - partiet i fråga fick makten? Ja, man kan ponera att övervakning skulle vara en del av vardagen - övervakning av den telefonväxel du använder på företaget, övervakning av all din mailkorrespondens, övervakning av dina sociala medier och övervakning av ditt eget privatliv.

En telefonväxel idag kan man redan nu göra intrång i och det - som en liten parantes - har många företag fått erfara. Genom att byta till en modern telefonväxel så kan man slippa sådana renodlade kapningar - och samtidigt få extremt stor flexibilitet och andra mervärden på köpet. Nog om det dock - även en modern telefonväxel skulle säkerligen kunna övervakas om fel regering väljs.

För: det brukar bli så. Först så börjar man inskränka på massmediers rättigheter och kontrollera vad som sägs och vad som, framförallt, får sägas. Yttrandefriheten - som man säger sig värna så högt - ställs åt sidan. Oppositionen tystas. Därefter är det du och jag som ska kontrolleras och våra avvikande åsikter kommer att bokföras och samlas in. Hejdå till din befordran, adjö till att få lägenheten du står i kö till och så vidare - meritokrati eftersträvas i fascistiska samhällen, men då måste också åsikterna vara rätta.

Röda sidan då - de är ju lika brutala

Whataboutismen är räddningsplankan för många. Istället för att se felen hos det egna partiet så ser man alla andras fel och ställer fram dem i rampljuset. Vänstern är kommunister, Socialdemokraterna är gamla rasbiologer och så vidare. Sant förvisso, men det är skillnad på partier som gjort avbön och som gjort upp med sitt förflutna och med partier som döljer ondskan som en skräphög, sopad under en blågul matta.

Litteraturen är tack och lov färgblind och kan visa upp båda sidors brister och fruktansvärda samhällen. Hur var det att leva i Sovjet? Läs exempelvis En Dag I Ivan Denisovitj Liv. Hur fungerade vardagen i Nazityskland? Varför inte hugga in på Hans Falladas bok Ensam i Berlin. Den senare visar på skräcken om att ständigt riskera att bli angiven av sin omgivning och den visar på hur kamplusten effektivt kan slås ner genom att ställa befolkningen mot varandra. Terror i sin renaste form. Eller varför inte läsa Orwells 1984 som visar på avlyssning, paranoia och förföljelse. Ett filmtips får avsluta: De Andras Liv. En Modern klassiker där avlyssning genom en telefonväxel är en del av vardagen för en östtysk familj.

Läs. Läs på. Läs ännu mera. Sanningen finns i böckerna och det går lätt att dra egna paralleller till modern tid. Vad händer efter den nionde september? Det bestämmer du. Läs på innan du lägger din röst.

Presentationsteknik säljer dina böcker

16 okt 2018

Vad är det som skapar de stora författarna? Det uppenbara och primära är naturligtvis att kunna skriva en bra historia. Utan att kunna skriva så kan man heller inte få ihop någon intressant bok. Det är dock inte hela sanningen. Faktum är att många författare uttrycker sig ganska klumpigt och direkt felaktigt i skrift; skulle man bryta ned texterna rent grammatiskt så skulle det vara väldigt många röda streck i omlopp.

Därmed inte sagt att det behöver vara så rätt rent grammatiskt heller, alla böcker har sin egen lilla stil och alla kan inte skrivas på en korrekt svenska. Slang är den del av vårt uttryck. Böcker som skrivs med en överdriven tanke på det grammatiska och korrekta tappar ofta en del av sin känsla och själ också; det ska man inte glömma.

Vi skulle dock vilja peka på ytterligare en del i att sälja böcker: den egna marknadsföringen och den presentationsteknik som många använder. Att sälja böcker kräver marknadsföring och här måste man själv vara beredd att göra jobbet. En författare åker på mässor, besöker bibliotek och signerar böcker i bokaffärer. Det är där den stora marknadsföringen sker - och det är där många misslyckas med att sälja in sig själv. Just det. Man säljer snarare in den egna personen än boken.

En bok ska säljas, men troligt är att du kommer att sälja mer i framtiden om du lyckas sälja in dig själv och din egen personlighet. Ett råd är att därför att anmäla sig till en utbildning i presentationsteknik.

Rätt presentationsteknik i rätt sammanhang

Att sälja in sig själv är väsentligt i alla möjliga sammanhang. Det kräver ofta en utbildning i hur man gör. Presentationsteknik handlar om att förstå att ett tal eller en presentation av någonting - exempelvis en nyskriven bok - är en helhet bestående av flera olika delar. Tonläge, röststyrka, gester, kroppsspråk, rytmik, ögonens fokus och så vidare. Det är samma sak som att skriva en bok - tänker man inte på detaljerna så kommer det färdiga resultatet att bli sämre.

Att presentera någonting på ett tilltalande sätt är att se till de små detaljerna. Ta en ljudbok exempelvis. Vilken skulle du lyssna på? En monoton röst som läste en bok rakt upp ned, sida till sida och där ingen inlevelse finns eller en bok där läsaren använder pauseringar, stannar upp - låter orden sjunka in - och skapar spänning? Det är klart att den senare är att föredra.

På samma sätt kan du som författare arbeta med att sälja in dig själv, din historia och din bok. Tror du att Björn Ranelid eller Camilla Läckberg sålt så bra med mer blygsamma personligheter? Knappast. De vet hur de ska presentera sig själva och dra nytta av hur folk uppfattar dem.

För den som vill lära sig mer om presentationsteknik kan vi rekommendera denna sida: http://www.presentationsteknik.net.

Hur hanterar man det plötsliga dödsfallet?

20 sep 2018

Döden är ett ständigt återkommande ämne i litteraturen. Det spelar ingen roll om det handlar om en bok som speglar någon äldre kommissaries jakt på en mördare, om man får följa mördarens perspektiv eller om det handlar om någon typ av fruktansvärd olycka som kräver människoliv. Döden är ofta lika verkligt som livet - i både vardagen och i litteraturen. Det som vi ska titta vidare på här handlar om vad som händer efter döden. Detta sett ur ett mer praktiskt än ur ett teologiskt perspektiv.

Om man följer amerikanska tv-serier av såpopera-karaktär så vet man att det - nästan givet - förr eller senare kommer att hända en huvudkaraktär någonting och att det nästan alltid sker en tvist som omkullkastar allting för de övriga.

Exempel: den gamle patriarken dör och familjen sörjer bortgången. samtidigt så vill man lägga rabarber på arvet - det stora familjeföretaget och alla tillgångar som finns. Alla vill ha sitt och man hoppas på att det skrivna testamentet ska innehålla det egna namnet. Då detta väl sedan blir uppläst så hör man hur dörren slås upp och in kliver en ung kvinna - blond, yppig och välklädd i den senaste stassen. Ungefär samtidigt som detta sker så tillkännages också att arvet - oavkortat! - ska tilldelas denna kvinna. Mannens älskarinna: den ljuvliga Miss Moneysteel. Kameran vandrar över församlingen, hakor slår i golvet, någon svimmar och tänder gnisslas samtidigt som nävar slås mot handflator. Enter - eftertexter.

Så kan det se ut i såpoperans ljuvliga värld. Men i litteraturen? Inte fullt lika dramatiskt. Av den enkla anledningen att litteratur speglar verklighet på ett trovärdigare sätt och att i synnerhet svensk litteratur - i och med detta - inte innehåller lika många överraskningsmoment.

Vår arvsrätt ger inte det utrymmet. En arvsrätt som skulle förhindra det scenario vi lät utspelas ovan. där hade det skrivna testamentet förvisso haft betydelse (något vi ska återkomma till) men där vår arvslag ändå hade sagt att den äkta makan och bröstarvingar skulle fått sin del av arvet. Ett testamente kan aldrig radera vår arvsrätt då det kommer till barn - bröstarvingarnas - rätt att ärva.

Verkligheten överträffar dikten

Det finns en litterär koppling. Den mest infekterade striden i offentlighetens rum gällande vår arvstvist gällde nämligen arvet efter en av våra mer upphaussade författare - Stieg Larsson. Efter hans hastiga bortfall så började de böcker han skrivit plötsligt att sälja extremt bra. Millennium-trilogin med den oefterhärmliga Lisbeth Sahlander slog igenom över hela världen, succén var ett faktum, filmer planerades - och spelades in - och man anställde spökskrivare för ytterligare uppföljare (David Lagercrantz).

Kort sagt: det fanns en svensk kassako vars spenar spottade ur sig intäkter. Frågan är bara till vilkens ficka? Två parter och intressenter fanns:

  • Stiegs sambo Eva Gabrielsson: Eva och Stieg levde ihop i över trettio år och hade väl egentligen allt utom barn ihop. Det handlade om ett kärleksfullt förhållande där kampen mot antirasism genomsyrade allting. Allts om Stieg skrev blev också korrekturläst av Eva; något som innebar ett kompanjonskap.
  • Stiegs Bror och Far: Stieg hade (har) sin far och sin bror kvar i livet. Dessa tre hade en sporadisk kontakt och det handlade mer om att umgås via telefon än en relation där man träffades regelbundet. Något som förklaras av att fadern och brodern levde i Umeå och att Stieg var verksam i Stockholm. Logistiken var såklart en fiende till ett tätt umgänge.

Arvsrätt - orättvis mot sambos

Öppet mål, eller hur? Det är klart att Eva skulle ärva Stieg - 30 år som sambo skojar man inte bort. Det gör man - enligt vår svenska arvsrätt. Eva hade inte rätt till mer än det som man köpt gemensamt under den tiden. Arvet skulle istället gå till brodern och fadern. Så orättvist kan det vara då det kommer till arvsrätt kontra samboförhållanden.

Hade Stieg och Eva gift sig så hade hon - enligt arvsrätt och arvsordning - varit den som ärvde först och mest. Som sambo har man inte samma rättigheter. Det som hade kunnat förändra detta hade varit om paret upprättat ett testamente. Ett sådant kan ställa sig över vår arvsrätt.

Det är en viktig sak som du som läsare kan bära med dig - vill ni inte gifta er så är ett testamente något som kan underlätta i händelse av ett dödsfall.

Litteratur om att bygga hus

27 aug 2018

Böcker som handlar om att bygga hus finns det extremt många av. Detta i form av rena faktaböcker där du som läsare får matnyttiga tips kring hur byggnationer ska göras, vilka byggregler som gäller samt om byggtekniker i stort. Matnyttiga för all del, men inte särskilt upphetsande att läsa kanske.

Ur en skönlitterärt perspektiv finns det färre böcker om att bygga hus. Även om en av de stora svenskarna - Vilhelm Moberg - återgav fenomenet i sin romansvit Utvandrarna genom boken Nybyggarna så är det relativt tunnsått på hyllorna i biblioteket. Något som är konstigt sett till att ämnet är väldigt tacksamt att använda som ram i en roman. Det finns hur mycket som helst som kan gå fel. .

Att bygga hus handlar om en stress där en familj kan komma att pressas till det yttersta, där precis allt kan jävlas, där en oärlig byggfirma kallas in, där grannarna lägger sig och så vidare. En historia som kan skrivas på både ett komiskt eller på ett mer allvarlig sätt. Märkligt. .

Vi bjuder på det uppslaget till alla med författardrömmar: skriv en bok om att bygga hus, gärna i Stockholm i någon av de mer besuttna delarna - Täby, Lidingö eller Danderyd och väv in ett litet klassperspektiv i samma veva. Hörde vi en viskning om Augustpriset? .

Böcker om hemvändare mer vanliga

Vi ska inte säga att tanken inte funnits där. Skillnaden är att många författare ofta utelämnar partiet om att bygga hus och istället fokuserar på att beskriva vad som händer då en person kommer till en ny plats eller en ny stad. Faktum är att en av de bästa exemplen på där en film anses som bättre än den ursprungliga boken är given att nämna. .

Boken Straw Dogs skrevs av författaren Stevie Simkin och beskrev hur en kvinna - efter några år i en större stad - bestämmer sig för att flytta hem till den lilla staden hon kommer ifrån. Med sig har hon - utöver ett bagage fullt av studievana, utbildningar och ett kulturellt kapital - även sin fästman: en yngre professor inom matematik som även han har sina främsta sidor bakom pannbenet. Det som sker är att de båda flyttar in i ett hus som måste renoveras och där byggföretaget utgörs av lokala förmågor som har en tidigare relation till kvinnan - de har gått i samma skola och hon har till och med ett sexuellt förflutet med en av dessa; den klara ledare - fotbollslagets och skolans gamla stjärna. Ni hör ju. .

Kvinnan börjar dels falla in i de gamla vanor och rutiner som hemstaden bjuder - och som hon ville komma bort ifrån - och hennes fästman vill å sin sida dels försöka smälta in, men dels också påvisa att de åsikter och ståndpunkter som finns hos många invånare är felaktiga, inskränkta och, i brist på bättre ord: rent idiotiska. .

Det finns en klart våldsam tendens - underliggande och hotfull till en början, mer och mer påtagligt allteftersom. De lokala busarna visar ingen förståelse, mobbingen mot den nya fästmannen är både systematisk och läskig. Han å sin sida vill visa sig från sin manliga sida och vägrar att, så att säga, ta någon skit. .

Filmen överträffar (för en gångs skull) boken

Vi stannar där och ser till hur boken i fråga flög över radarn och inte rönte något större intresse vid utgivningen. Det gjorde däremot filmen som regisserades av Sam Peckinpah och där en ung Dustin Hoffman hade huvudrollen. En film som för några år sedan kom i en ny version där bland annat Alexander Skarsgård spelade ut sitt register som obehaglig mobbare. För en gångs skull dock - se hellre filmen framför att läsa boken.

Har ni några fler exempel på litteratur om att bygga hus, flytta tillbaka eller på något annat sätt bryta upp från en stad, land eller kultur för att söka nya utmaningar någon annanstans? Kom gärna med tips!

Bilen, körkortet och vägarna

18 jul 2018

Hur många böcker utspelar sig längs vägarna egentligen? Ett tacksamt sätt att få med både förväntan, förtvivlan och hopp hos karaktärerna; en resa tar vid och mellan punkt A och punkt B så kan författaren lägga in oväntade moment som överraskar läsaren. Den stora - men ack så fattiga och trista - romanen På Drift av Jack Kerouac är väl den första boken man tänker på som skildrar livet längs med- och på vägarna i USA. En annan bort som föregås av resandets tema är Vredens Druvor av John Steinbeck där man får följa en familj som reser av helt andra skäl än för sitt höga nöjes skull - de reser för att kunna försörja sig.

Svenska romaner finns det inte lika gott om. Den gode Lundell gjorde väl ett halvtappert försök att skapa en egen På Drift, men där var det inte vägarna som var i fokus. I hans Jack så hamnade den stora konstnären och dennes fabless för kvinnor, sång och rödvin. Den största skildringen av Sverige genom ett resandeperspektiv skildras inte från kupén i en bil.

Den sker från ryggen på en gås. En gås vid namn Akka och där passageraren är den välkände Nils Holgersson och hans underbara resa genom Sverige. Det kanske är dags för en uppdatering här? Boken är trots allt över 100 år gammalt. Förvisso är det trevligt att läsa om dåtidens Sverige, men visst har det hänt en hel del sedan dess?

Vilken härlig känsla att ta körkortet

Den bok om bilar, vägar och bilkörning som de allra flesta svenskar har läst däremot. Det är den välkända teoriboken. Oj, man fick nästan ångest bara av att skriva det ordet. Vilken vånda det var att ta körkortet. Sitta i timmar på en trafikskola i Stockholm för att plugga teori, och varva med några körlektioner. Ligga i sängen och försöka lära sig alla vägskyltar. Stressen innan halkbanan. Den enorma puls man hade då teoriprovet skrevs.

Uppkörning nummer ett - bom! En tydligt miss, och tillbaka med svansen mellan benen till samma trafikskola för ännu fler lektioner. Andra försöket, rondellen vid Gullmarsplan, hög trafik, en lucka och det största - det enda! - hindret var avklarat. Då jag svängde ut på Nynäsvägen så visste jag att jag hade körkortet i min hand. Det vara bara att ligga i samma fil, titta i backspeglarna med jämna mellanrum och avsluta med en lugn parkering utanför Trafikverket. Vilken känsla då gubben hummande sa att “ det gick ju bra det här “. Körkortet var mitt. Vilken härlig känsla.

Mitt barn kör via samma trafikskola

Det är lätt att bli lite nostalgisk då man tänker tillbaka på så passa stora - rent livsavgörande - ögonblick. Att ta körkort var för mig ett sådant då detta faktiskt kom att öppna en hel del dörrar - inte minst karriärmässigt. Det största ögonblicket var naturligtvis barnens födsel och jag tänkte här försöka sluta någon typ av cirkel.

Mitt äldsta barn håller nämligen på att ta körkort i detta nu och går således igenom samma vånda som jag en gång gjorde. Faktum är att hon kör på exakt samma trafikskola i Stockholm också, denna: http://globenstrafikskola.se/. Borta är de dammiga pärmarna och där har istället datorer ersatt. I övrigt är det mesta sig likt. Den djupa ångesten sitter, så att säga, i väggarna. Men utanför, där blåser vindar av frihet. Varenda lektion tar mitt barn närmare målet. Till sommaren får hon köra mig.

Drömmen om den stora romanen

30 jun 2018

Många lever med en känsla av att man är skapt för någonting annat än det man håller på med. Att kliva upp, äta frukost, borsta tänderna, ta barnen till förskolan, gå till jobbet, jobba, åka till förskolan, handla, laga mat, lägga barnen, se på netflix och sedan stupa i säng. Det är verkligheten många har att förhålla sig till; en verklighet som öppnar fantasins kanaler och tankar på att göra någonting annat.

Många drömmer om att skriva en bok. En bok som sedan följs av flera böcker och som leder till att man blir en riktig författare. En författare som får njuta livets frukter - fria arbetstider, härliga förskott, skrivarlyor i Provence, solsken i blick och där det dagliga vattnet handlar om en bättre butelj Bordeaux. Så ser drömmen ut och varför inte?

Vi ska väl tillägga att de flesta som kallar sig för författare vänder på varenda krona, får jobba extra och sällan har någon guldkant i tillvaron; endast ett fåtal slår igenom så pass stort att de kan leva det liv vi ovan beskrev. Men, som sagt: vad vore vi utan drömmen? Det första steget mot att förverkliga drömmen om att bli en riktig författare är ganska logiskt. Se till att skriva boken.

Skrivare, förlag och utgivning

Det som utmärker en bra författare - eller en författare överhuvudtaget - är inte en känsla för historier, en grammatisk elegans eller en stringens i sina texter. Det handlar om disciplin. Det man måste förstå är att det är jobb som vilket annat som helst. Du kan inte sitta och vänta på att en blixt av inspiration ska framställas och slå ner rakt i ditt huvud.

På det stora hela så handlar det om en enkel formel: skriv, skriv, skriv och skriv lite till. Du kommer att få skriva om, du kommer att få lägga till och du kommer att få dra bort och - så att säga - döda små älsklingar i din bok.

De flesta författare är asociala då de skriver: man låser in sig under fasta tider - gärna under morgonen - och ser till att isolera sig från omvärlden. Det är något som krävs. Att skriva är en förmån som du får efter en uppoffring av någonting annat. Var beredd på att ställa in luncher, middagar och andra sociala sammankomster. Facebook? Glöm det.

Boken är färdig och nu handlar det bara om att övertyga ett förlag om att ge ut den. En smal sak? Inte alls. De flesta böcker som skickas in blir inte utgivna. De kan vara för smala för förlagets smak, de kan bedömas som icke-kommersiella och de kan, som i många fall: vara för dåliga. Det handlar inte om att slå hål på någons drömmar - ett förlag är ett företag som vilket som helst. Ingen ger ut en bok för att vara snäll.

Däremot så kan du påverka detta genom att anstränga dig. Se dels till att ha en skrivare som kan skriva ut ditt bokmanus. Idag finns skrivare som arbetar snabbt, effektivt och energisnålt. Ska du skicka till flera förlag - vilket är troligt - så kommer det att kosta ganska mycket pengar att skriva ut från exempelvis ett bibliotek. Investera i en modern skrivare. Många har dessutom en funktion - ett tillval - som gör det möjligt att få papperen ihopsatta direkt vid utskrift. Det gör att ditt manus ser snyggare ut och blir lättare att läsa.

Och: lägg några kronor på en lektör. Du kan vara förblindad av din text; för varje gång du läser den så blir du mer och mer övertygad om dess storhet. Inom sjukvården talar man ofta om second opinion. Det gäller även för bokmanus. En lektör granskar, kommer med åsikter och förslag kring vad som bör ändras för att just ditt manus ska ges en större chans.

Refusering och egen utgivning

Tiden går, tiden går oerhört långsamt och plötsligt så plingar det till i mailen. Ett mail från ett av förlagen som tyvärr meddelar dig att ditt manus inte blivit antaget. “ Lycka till och fortsätt att skriva”. De har inte ens bemödat sig att skriva ett mer personligt brev än så - efter så många veckor/månader av väntan och förväntan. Uselt!

Det första refuseringsbrevet följs av ännu ett, och ett till, och ett fjärde, femte, sjätte och ett sjunde. Hela tiden samma sak: lycka till och fortsätt att skriva. Ett hån mot ditt författarskap, en nål i bubblan av dina drömmar och ett säkert tecken på avundsjuka mot din intelligens och förmåga att sätta tankar i pränt.

Det åttonde - och sista - brevet du får är mer personligt. Förlaget ger dig beröm, kommer med åsikter och med små poänger angående ditt manus; men man har samtidigt samma dystra budskap: ditt manus kommer inte att antas. Det brevet är dock värt att behålla. Få förlag har tiden som krävs för att skriva ett personligt refuseringsbrev och det du fått är ett tecken på att du är på rätt väg. Ge inte upp, nästa bokmanus kanske träffar rätt.

Du har två val här: fortsätt att skriva på en ny, bättre bok och hoppas på bättre mottagande för denna. Det andra är att själv ge ut boken. Det är mer populärt idag - och billigare. Några få exemplar att ge till släkt och vänner kostar inte många kronor. Du kanske kan använda din egen skrivare och bara ge dem manuset i sin råaste form?

Få blir utgivna och publicerade. Det innebär dock inte att du inte kan agera på egen hand. Världen är global och att trycka en bok i Polen, Lettland eller Estland bär väldigt låga kostnader. Tänk dock på att du kommer att få sköta all marknadsföring på egen hand och att kostnader för exempelvis bokomslag och annat också kommer att kosta lite pengar. Men, att se ditt namn och din boktitel på en bokrygg i bokhyllan kan vara värt några kronor, eller hur?

Vi avslutar på ett bekant sätt. Lycka till och fortsätt att skriva.

 

← Äldre inlägg

Google Translate räcker inte när du vill vara säker på att en översättning ska bli rätt. Anlita en bra översättningsbyrå istället!

PLATS 2 FÖR ANNONS ELLER LÄNK

PLATS 3 FÖR ANNONS ELLER LÄNK

© Spetsig.se - Alla rättigheter reserverade. | Design av TEMPLATED.