..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Jag var helt säker på att jag redan hade svarat på den här enkäten som jag hittade hos Monika – men icke. Däremot har jag svarat på en liknande.

Senast lästa bok: Mina vackra ögon av Nina Hemmingsson.
Senast köpta bok: Salvekvick och kvacksalveri av Edzard Ernst och Simon Singh.
Senast lånade bok: Dewey Decimal Classification: A Practical Guide av Lois Mai Chan, John P. Comaromi, Joan S. Mitchell och Mohinder P. Satija, samt Learn Dewey Decimal Classification av Mary Mortimer.
Senast fådda bok: Av … med näsan i en bok … fick jag, i Pocket och Prassel 6.0, Flyga drake av Khaled Hosseini.
Favoritbokhandel: Jag handlar hos Adlibris, för det mesta.
Favoritbibliotek: Lunds stadsbibliotek för atmosfären; universitetsbiblioteket (UB) för böckerna.
Antal lånekort: Två, tror jag, om mitt kort till stadsbiblioteket fortfarande fungerar. Det andra är mitt universitetskort. Mina kort till stadsbiblioteken i Malmö och Helsingborg tror jag har avregistrerats på grund av inaktivitet.
Använder som bokmärke: Katten till vänster på den här bilden, som jag också fick av … med näsan i en bok … Har jag behov av fler bokmärken använder jag vad jag får tag på, oftast papperslappar.
Favoritfärg på bok: Innehållet är viktigast. Den enda bokfärg jag tycker något om är färgen på Skräcknoveller av H.P. Lovecraft; ett klotband i en horribel grön färg (jag råkar ogilla grönt i största allmänhet).
Favoritmat/-snack vid läsning: Äter helst inte när jag läser.
Favoritdryck vid läsning: Kaffe, men jag dricker försiktigt. Igår spillde jag förresten en droppe kaffe i Ja till liv! – första och enda gången jag glömde att hålla boken åt sidan för att dricka kaffe. Ångesten som uppstår innan man inser att det bara var en liten droppe och att det inte kommer att synas så mycket när det torkat!
Favoritställe att läsa på: Soffan i uterummet, schäslongen i vardagsrummet, svärfars KARLSTAD-soffa och sängen.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Senast köpte jag Rural Society and the Search for Order in Early Modern Germany av Thomas Robisheaux, så det hade väl blivit något på samma tema (d.v.s. tidigmodern tid).
Den här boken köper jag till en partner: Som ovan.
Favoritgenre: Facklitteratur, faktion, samhälle.
Favoritformat: Pocket.
Författarfavorit: Douglas Adams, Douglas Coupland, Fredrik Lindström, Maja Lundgren, Mike Gayle, Peter Eriksson, Sofi Oksanen, Khaled Hosseini, Kerstin Thorvall …
Den tjockaste bok jag läst: De apatiska av Gellert Tamas (620 sidor exkl. referenslista).
Den tunnaste bok jag läst: Det är nog Ner med slöjan! av Chahdortt Djavann (46 sidor), borträknat barnböcker.
Favoritljud när jag läser: Liv i huset.
Favorittidning: Svensk Bokhandel.
Prenumererar på: Svensk Bokhandel. Har nyligen avslutat prenumerationer på Ordfront och Galago.
Favoritbokblogg: Jag har flera. Ingen nämnd, ingen glömd.
Min sämsta läsning någonsin: Den frågan har flera olika svar, beroende på vad som konstituerar ”dålig läsning”: En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella (ytlig, puckad och högst otrevlig karaktär som ständigt belönas för sina icke önskvärda beteenden); Vänd ditt timglas av Niklas Rådström (150 sidor för lång); Fear of Flying av Erica Jong (puckad karaktär som lämnar en bra och trevlig kille som hon älskar för en impotent mupp som trycker ner henne, samt att hon ägnar hela denna utflykt åt att älta till förbannelse); Till alla människor på jorden och i himlen av Björn Ranelid (han skriver som har pratar: innehållslöst prat om sig själv, med många utsvävningar och bristfällig interpunktion).
Mitt bästa bokminne: Utrensning av Sofi Oksanen. Jag hade längtat efter den länge och när jag äntligen läste den (jag köpte den på Bokmässan 2010 och fick den signerad av Sofi!) ville jag att den aldrig skulle ta slut.
Senaste bokfyndet: Sannolikt någon av de böcker jag köpte på Bokmässan.
Bokgenre jag undviker: Harlequin, science fiction, fantasy.
Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Svär inte så förbannat!
Så här håller jag koll på vad jag läst: Bloggens primära syfte är just att jag ska hålla reda på min läsning.
Så här sorterar jag min bokhylla: Efter storlek.
Nästa bok jag ska läsa: Just nu läser jag Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson; vad jag ska läsa efter den har jag ingen aning om.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilken är den sämsta bok som du faktiskt har läst ut och varför var den så dålig?

Den frågan har flera svar beroende på vad som är definitionen av ”dålig”. Jag har läst flera dåliga böcker, som har varit dåliga på olika sätt, och den första jag kommer att tänka på är En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella. Författaren, som egentligen heter Madeleine Wickham, kan absolut skriva: språket flyter bra och hon är påhittig, men boken suger därför att dess huvudkaraktär, Rebecca Bloomwood, är ytlig och puckad och för att det lyfts fram som något bra. Rebecca råkar ibland illa ut på grund av sina vanor, men detta följs alltid av en ödets nyck som belönar hennes beteende i stället för att få henne att förstå konsekvenserna av att handla som hon gör. Tänk dig ett avsnitt av Lyxfällan där deltagarna får sju rätt på Lotto två dagar innan Kronofogden knackar på dörren, löser sina skulder, kör ekonomin i botten igen (eftersom de inte lärde sig av misstaget första gången) och vinner storkovan på Triss dagarna innan Kronofogden gör nästa utryckning. Det är En shopaholics bekännelser i ett nötskal. Nästa bok är den mycket överskattade Fear of Flying av Erica Jong – ytterligare en författare som slösar bort sin talang på att skriva skräp. Isadora Wing får för sig att knulla ska vara som på film och lämnar sin make för en impotent (!) mupp. Hela boken är ett enda långt känna-efter-och-älta. Mycket psykoanalys – och jag avskyr Sigmund Freud och psykoanalys. Av vissa kallas den för ”en feministisk bibel” men jag kan inte för mitt liv förstå vad som är feministiskt med att hänga upp sig på misogyna hittepåteorier och rymma med otrevliga snubbar. Slutligen i kategorin dåliga böcker som egentligen är bra skrivna är Vänd ditt timglas av Niklas Rådström. Niklas kan skriva och det ser man även på hans CV, men denna bok är lång, pratig och spretig. Så som jag minns den hade det nog gått att plocka bort de mittersta 150 sidorna utan att själva intrigen påverkas. Samma lika men dåligt skriven är Till alla människor på jorden och i himlen av Björn Ranelid. Björn skriver som han pratar: om sig själv i långa meningar med mycket utsvävningar och lite interpunktion, utan att egentligen få något sagt. Jag står inte ut! Snubben har dessutom en facklitterär motsvarighet i Mikael Parkwall som ägnar hela Lagom finns bara i Sverige åt att framhäva sin egen förträfflighet och rikta tjuvnyp och pikar mot språkvetare som blivit mer kända än honom. Ska jag välja en dåligt bok? Nej, det finns för många för att bara välja en, men ska jag välja en dålig bok som irriterar mig väldigt mycket så blir det nog En shopaholics bekännelser som är ett kräkmedel i bokform.

Efter en månad med 50-timmars arbetsveckor och intensivt uppsatsarbete ville jag ha något lättuggat. Den här hittade jag på (städ)jobbets bokbytarbord. Och lättuggad var den … Rebecca Bloomwood jobbar som journalist på en finanstidning men shoppar som om hon vore en filmstjärna i Hollywood. Hon moraliserar över andras shoppingvanor men reflekterar överhuvudtaget inte över sina egna, slutledningsförmågan ligger på guldfisknivå, hon ljuger och bedrar och verkar i största allmänhet vara en riktigt otrevlig människa. Framåt slutet av boken verkar det som om hon kommer till insikt och gör en ansats till att göra något åt sitt shoppingmissbruk och de ständigt övertrasserade kontona – men nej, människan är oförbätterlig och rentav pinsam. Av och till blir jag riktigt arg. Tyvärr är språket bra – författaren slösar bort sin förmåga på att skriva om en ytlig, puckad karaktär utan att ens låta karaktären problematisera och analysera sitt beteende. Översättningen har sina brister; här och var i texten dyker det upp direktöversättningar i stil med ”jag klarar strupen” (på engelska: I clear my throat; borde översättas till ”jag harklar mig”) och det stör mig faktiskt lite, kanske mer än vanligt bara för att Rebecca gör mig så arg. Än mer tragiskt är ju att shoppingberoende i vissa kretsar är helt accepterat och till och med eftersträvansvärt, till skillnad från vilket substansmissbruk som helst.