..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: När insåg du att läsning var din passion och en otroligt viktig del av ditt liv?

Jag har smygkikat på andra deltagares svar på veckans fråga och konstaterat att jag avviker från mönstret. De senaste sju åren har jag aktivt samlat på mig böcker och mängden böcker per år tycks öka exponentiellt: när jag var 20-21 klarade jag mig fortfarande med ett hyllutrymme motsvarande två BILLY-hyllor – som dessutom delades med allt annat jag ägde och hade – och idag har jag så många dubbla rader med pocketar att jag nog med lätthet skulle fylla två BILLY till utöver alla de hyllor jag redan har (som det numera bara står böcker i). Just det är kanske inte så konstigt. Jag kan även, i likhet med några andra bokbloggare, konstatera att bokintresset verkar ha hoppat över en generation – min farfar var typograf, men som jag konstaterade i blogginlägget om mäns läsning så läser inte pappa särskilt mycket böcker. Det som gör att jag ”avviker” är att jag först på senare år har insett att läsning är mitt stora intresse – näst efter böcker. Jag var 25 när jag hittade den utbildning som jag sedermera kom att ta examen i och det var först då som jag insåg att böcker faktiskt är något man kan jobba med, och det var i samband med det som jag började läsa mer och se läsningen som ett intresse. Innan dess var det lite si och så med läsningen. Jag lärde mig läsa och skriva tidigt, vid 3,5 eller möjligen fyra års ålder, och sökte efter texter att läsa, men min omgivning var inte särskilt bra på att guida och förmedla. De böcker jag hade hemma och tyckte om läste jag om och om igen – Bertböckerna (Anders Jacobsson och Sören Olsson) och Sofies värld (Jostein Gaarder) – och jag vet att jag besökte biblioteket en hel del när jag var yngre, men i högstadiet slutade jag läsa och kan inte minnas att jag läste några böcker alls på några år (fast jag rimligen måste ha läst sådant som jag var nödd och tvungen att läsa). Anledningen till det var skolans försök till läsfrämjande åtgärder: Varje bok vi läste skulle plockas sönder i sina minsta beståndsdelar. Det skulle mindmappas och refereras och recenseras och läsloggas och bokloggas till förbannelse och utöver det bestämde sig min svensklärare för att de böcker jag läste på fritiden inte var fina nog och att allt jag gjorde var dåligt. Så jag slutade läsa, eftersom det inte var det minsta trevligt att läsa en bok när jag visste att jag efteråt var tvungen att analysera den och mitt läsande sönder och samman – bara för att få höra av min lärare att jag gjorde fel, tolkade boken fel (för hennes tolkning var den enda rätta) och hur dålig jag var. Den där olustkänslan satt kvar länge och jag vet att jag vid några tillfällen faktiskt sagt att ”jag hatar böcker” – fast jag menade det nog inte. Dock dröjde det tills jag var 20-någonting innan jag kom över den där olustkänslan och kunde börja läsa bara för min egen skull. Och nu bloggar jag ju till och med om böckerna jag läser – och jobbar med böcker, har en fil. kand. med böcker som huvudämne och ska bli bibliotekarie. Jag skulle vilja se min svensklärares min nu!

Internet kryllar av dem. Argumenten som rättfärdigar Anders Behring Breiviks terrordåd och vill placera ansvaret för det utanför Anders själv och utanför de egna leden.

Så här står det på en främlingsfientlig blogg:

Rimlig antagelse: Utan islamisering och massinvandring hade kanske Breivik inte triggats. Hemskt att säga så? Men det kan väl ses som en fullt rimlig antagelse att utan mångkulturen hade galningen fått leta efter något annat att reta sig på?

Så här säger en sverigedemokratisk kommunpolitiker:

Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde.

Och så här säger en annan sverigedemokratisk kommunpolitiker:

Det är i mångkulturella samhällen som sådana här monster skapas, som med berått mod finner det som sin rätt att ta livet av andra människor. Mångkulturella och andra splittrade samhällen erbjuder en utmärkt jordmån för framväxten av alla sorters terrorister, alltifrån Breivik till islamister.

Att hävda att det är ”invandrare” och ”det mångkulturella samhället” som bär skulden för Anders Behring Breiviks dåd är som att säga att ”vissa” flickor får skylla sig själva. Resonemanget är detsamma. Se själva:

Rimlig antagelse: Utan hennes flirtiga beteende hade kanske våldtäktsmannen inte triggats. Hemskt att säga så? Men det kan väl ses som en fullt rimlig antagelse att utan dessa inviter hade han fått leta efter något annat att våldta?

Om det inte funnits någon stringtrosa eller snäv kjol hade det inte funnits något som triggade våldtäktsmannen att göra som han gjorde.

Det är genom beteendet hos vissa tjejer som sådana här monster skapas, som med berått mod finner det som sin rätt att våldta andra människor. Tjejer som inte håller på sig och tror att de kan ha sex hur de vill erbjuder en utmärkt jordmån för framväxten av alla sorters sexbrottslingar, alltifrån blottare till sexualsadister.

Resonemangen kan även användas av människor som är mindre lämpliga som föräldrar:

Rimlig antagelse: Utan hennes trotsiga beteende hade kanske mammans vrede inte triggats. Hemskt att säga så? Men det kan väl ses som en fullt rimlig antagelse att utan detta beteende hade hon fått leta efter något annat att ta ut sin ilska på?

Om det inte funnits någon trots eller uppkäftighet hade det inte funnits något som triggade pappan att göra som han gjorde.

Det är genom beteendet hos vissa barn som sådana här monster skapas, som med berått mod finner det som sin rätt att ge sig på försvarslösa barn. Barn som gör på det ena eller andra sättet erbjuder en utmärkt jordmån för framväxten av alla sorters uppfostringsmetoder, alltifrån hot till dödsmisshandel.

Jag tänker inte länka. De kan ju få för sig att det är okej att resonera på det sättet.