..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa?

Jag ville se Pompeji när jag var yngre. Det har aldrig blivit av och önskemålet har även mattats av och glömts bort med åren, men det väcks till liv igen när jag läser Pompeji av Maja Lundgren. Paris har jag dock besökt som hastigast – året var 1999 och jag var 15 år – och dit vill jag tillbaka, särskilt när jag läser Drömbokhandeln (Laurence Cossé) eller Vi ses på Place de la Sorbonne (Justine Lévy). Jag vill sitta hela dagen på ett café och dricka kaffe och läsa en bok (men inte vänta på någon som aldrig kommer)!

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Kan du ge tips på en bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig?

När jag tänker tillbaka på minnesvärda läsupplevelser är det fyra böcker jag framför allt minns: 3096 dagar, Natascha Kampuschs egen berättelse om den nästan 8,5 år långa fångenskapen i Wolfgang Priklopils källare, läste jag över nyårsafton 2011 – den var verkligen helt omöjlig att lägga ifrån sig; Stål är Silvia Avallones alldeles strålande debut som jag slukade uppkrupen i soffhörnet; Drömbokhandeln (Laurence Cossé) var så bra att jag recenserade den två gånger och så har vi såklart Stalins kossor (Sofi Oksanen) som jag avnjöt i soffan i uterummet under några varma sommarkvällar.

I april gjorde det lilla bokförlaget Sekwa många bokbloggare, bibliofiler med flera mycket glada när de gav ut Drömbokhandeln av Laurence Cossé. Redan då hörde jag skvaller om ”en bok om en bibliotekarie” – kan man som blivande dito göra annat än att vänta, längta och tugga på mattfransarna? Och nu är den här! En medelålders landsortsbibliotekarie kommer till jobbet och hittar där en besökare som varit inlåst över natten. I en monolog som osar av cynism, bitterhet och frustration mot såväl samhället som biblioteksledningen och bibliotekets besökare, riktar hon sig mot denna övernattare och berättar om allsköns grubblerier som hon bär på: det hela är egentligen en lång föreläsning om klassifikationssystemet Dewey (i vilken hon även problematiserar systemets etnocentrism) och när hon vandrar genom systemets vindlingar gör hon här och var avstickare och flikar in sina funderingar kring allehanda ämnen, till exempel franska revolutionen och betydelsefulla fransmän som, enligt bibliotekarien, inte får det erkännande de förtjänar. Särskilt upprörd blir hon när klass 400 kommer på tal: Dewey har tio huvudklasser, där 400 (till 499) inrymmer språk och språkvetenskap. I den Universella decimalklassifikationen (UDK), som bygger på Dewey, har klass 400 helt försvunnit och i stället inlemmats i klass 800 – något som retar denna bibliotekarie något otroligt! Men allt är inte hopplöst, för här och där finns även gnistor av hopp och framför allt hyser bibliotekarien en stor kärlek till böcker – och till en viss besökare som hon beundrar på avstånd.

Även om jag är både trevligare och gladare än Sophie Divrys landsortsbibliotekarie så finns det glimtar av igenkänning här och där, eller så är det bara lätt att tänka sig hur det hade kunnat vara – eller är det rentav så att detta är ett porträtt av en bibliotekarie så som hon uppfattas av utomstående? Jag börjar hur som helst att sympatisera med hennes frustration, trots att jag kanske inte vill. Bakom cynismen skymtar humor och hon är dessutom smart, fyndig och spetsig. Med huvudet på skaft. Och ibland säger hon emot sig själv. En helt underbar liten kortroman som jag redan tipsat alla mina kurskamrater om!

Sophie Divry är journalist, bor i Lyon och är verksam som redaktionssekreterare på månadsmagasinet La Décroissance. Debutromanen Kod 400 var först avsedd att bli teater, men det blev en bok som så småningom sattes upp som en teaterpjäs ändå.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilka böcker önskar du att du ännu inte hade läst?

Drömbokhandeln av Laurence Cossé och Stål av Silvia Avallone var två riktigt bra, mysiga och spännande (och stundvis lite hemska) läsupplevelser och jag kan avundas den som ännu inte har läst någon av dem. Även 3096 dagar av Natascha Kampusch, som jag nästan sträckläste över nyårshelgen, kan jag sakna ibland. Rosens röst av Serdar Özkan är en annan bok jag önskar att jag ännu inte läst, men den befinner sig i stället i den andra änden av skalan: den stal tid som jag hade kunnat lägga på något roligare.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilken är den bästa respektive sämsta bok du hittills har läst i år?

Årets bästa bok är, utan tvekan men med risk att låta tjatig, Drömbokhandeln av Laurence Cossé, tätt följd av Stål av Silvia Avallone. Dessa böcker har blivit måttstocken för den goda läsupplevelsen och alla böcker jag läst därefter har, mer eller mindre frivilligt, ställts mot dem. Årets sämsta bok (som mycket väl även kan vara den sämsta boken i hela den här bokbloggens historia) är tveklöst Rosens röst av Serdar Özkan. Budskapet är egentligen fint, men utförandet faller så platt att jag känner mig klappad på huvudet och tilltalad som om jag vore ett barn.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favoritkaraktärer, vem skulle det i så fall vara?

Jag antar att Modern Family inte räknas, för då hade svaret varit glasklart: Gloria Delgado-Pritchett (Sofía Vergara), haha! Bätte än inget – förra gången frågan kom upp ville jag inte byta med någon alls: liv i skräck, garum, jobbiga människor, sömnbrist och att råka ut för allehanda experiment är inte riktigt min grej. Jag är helt enkelt ganska bekväm av mig, men om vi bortser från diverse jobbiga saker som karaktärerna i Drömbokhandeln (Laurence Cossé) utsätts för – såsom hårda fängelser någonstans i Asien, nedlåtande äkta hälfter samt hot och smutskastningskampanjer – så hade jag nog helst bytt plats med någon av dem. Kanske Ivan eller Anis (jag gillade nog Anis mest till slut, trots att jag först tyckte att hon var alldeles för svår), för att få jobba i denna bokhandel – eller vad sägs om Sarah Gesteslents/Petit Pois? Hon verkar vara tuff och frispråkig.

Ivan (som även kallas ”Van”) – mångsysslare, vagabond och erfaren bokhandlare – har till slut hamnat på skidorten Méribel, där han innehar en anställning som expedit och bokansvarig i en liten bok- och pappershandel. Där har han försökt göra verklighet av sin dröm om en bokhandel med goda romaner och hans initiativ uppskattas av en liten skara besökare, men hans chef upptäcker att försäljningen sjunker: på en liten semesterort söker folk i allmänhet efter annan läsning en den som Ivan vill erbjuda och Ivan förlorar det förtroende han haft i flera års tid. Dock finner han en själsfrände i Francesca, som har besökt bokhandeln några gånger och sett hur Ivans idéer går stick i stäv med hans chefs. Även hon när en dröm om en bokhandel med bara kvalitetslitteratur. Hon har startkapitalet och vet vad bokhandeln ska heta – nu fattas bara bokhandlaren: Ivan! På mindre än en vecka hinner Ivan och Francesca rita upp ramverket för sin bokhandel: Au Bon Roman ska öppnas i Paris och ska saluföra alla de romaner som ingen talar om och sortimentet utses av åtta hemliga lektörer, alla verksamma som författare.

Efter intensiva förberedelser slår Au Bon Roman upp portarna – och blir en succé! Men alla är inte glada. En del av de författare och förlag som inte ingår i Au Bon Romans sortiment blir vansinnigt provocerade – trots att specialbokhandlar med nischade sortiment inte är något nytt under solen – och snart angrips bokhandeln anonymt på internet och i dags-, kvälls- och veckopress. Angreppen eskalerar dessutom och kulminerar i hot, sabotage och potentiellt dödliga angrepp mot fyra av urvalskommitténs medlemmar.

Drömbokhandeln inleds med de tre allvarligaste angreppen mot kommittémedlemmar och utgörs därefter till större delen av det samtal som äger rum mellan Ivan, Francesca och Heffner, utredare vid polisen. Cossé växlar mellan olika tids- och berättarperspektiv: en episod återberättas, en annan får läsaren uppleva i nutid; vissa saker berättas av Van eller Francesca, andra av den berättarröst som då och då skymtar i berättelsen (och får sin förklaring i slutet, även om jag hade mina aningar ganska länge). I mitt tycke ett kreativt grepp som förstärker berättelsens liv och spänning.

Jag brukar försöka låta bli att ha alltför stora förväntningar på saker – man landar mjukare då – men när jag fick höra talas om Drömbokhandeln kunde jag inte låta bli: en bok om två bibliofiler och en bokhandel med goda romaner som affärsidé – kan man som bokbloggare, bibliofil etc. förhålla sig neutral till något sådant? Nej. Mina förväntningar var således skyhöga. När boken blev försenad stillade jag min nyfikenhet något med recensioner av amerikanska bokbloggare, varav vissa var svalt inställda – det var det icke-linjära upplägget som vållade bryderier – vilket inledningvis väckte en oro i mig som dock visade sig vara obefogad. Boken är helt enkelt underbar! De bibliofila karaktärerna ger en känsla av samhörighet, idén om en mysig bokhandel med goda romaner är inspirerande och intrigen är spännande. När slutet närmade sig uppstod en känsla av vemod: å ena sidan ville jag veta hur romanen slutade, å andra sidan ville jag att Drömbokhandeln aldrig skulle ta slut.

Jag har även recenserat Drömbokhandeln på LitteraturMagazinet.

Annika på ALKB.se och Liz på BokLiz har utmanat mig i den elvafrågorsutmaning som cirkulerar på nätet just nu. Reglerna är enkla: Elva frågor ska besvaras och sedan ska elva personer utmanas med elva nya frågor. Eftersom utmaningen har gått flera varv och många bloggare redan har utmanats flera gånger, så kommer jag att nöja mig med att ställa elva frågor, så får den som vill haka på. Mina frågor kommer efter mina svar nedan.

Först Annikas frågor:

1. Du får 1000 kr att köpa vad du vill för. Vad kommer du att spendera tusenlappen på? Looking for Information av Donald O. Case (475 kr.) och Conducting the Reference Interview av Catherine Sheldrick Ross, Kirsti Nilsen och Marie L. Radford (580 kr.) – terminens sista kurslitteratur.
2. En dag står helt plötsligt din favoritförfattare utanför din dörr. Hur reagerar du? Jag bjuder in henne på kaffe.
3. Vilken tid på dygnet läser du helst? På kvällen.
4. Läser du böcker som är baserade på verkliga händelser och finns det i så fall någon du kan tipsa om? Ja, men jag är kräsen. 3096 dagar (Natascha Kampusch) är riktigt bra och vill man ha riktig faktion kan jag verkligen rekommendera Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot.
5. Har din bokblogg en fb-sida? Nej. Jag hade en, men inaktiverade den då jag ändå inte gjorde något med den. Jag föredrar Twitter.
6. Vad tycker du om att ägna fritiden åt (näst efter att läsa böcker då)? Jag tittar gärna på film.
7. Skriver du själv? Inte så mycket utöver akademiska texter och ett och annat utspel på LitteraturMagazinet.
8. Vilken är din högsta dröm? Bli färdig med min utbildning och få jobb som bibliotekarie.
9. Äger du en surf- eller läsplatta? Nej.
10. Hur kom du i kontakt med böcker för första gången? Mitt tydligaste och tidigaste bokminne är nyutgåvan av en gammal läsebok med verser i stil med ”mor ror och far är rar”. Det är nog mycket tack vare den som jag lärde mig läsa och skriva så tidigt.
11. Vad är det som lockar dig att läsa den genre du föredrar? Jag gillar faktion och den lockar därför att jag gillar att lära mig nya saker och för att det helt enkelt är lite mer spännande när det är verklighetsförankrat.

BokLiz’ frågor:

1. Vilken bok läser du just nu? Drömbokhandeln av Laurence Cossé.
2. Vilken genre är din favorit? Faktion.
3. Vilken är den bästa boken du någonsin har läst? Jag får alltid prestationsångest när jag får den frågan. En bra bok kan vara så himla mycket, beroende på humör, tidpunkt i livet, handling etc. Nej, jag kan inte svara!
4. Vilken är den sämsta boken du någonsin har läst? Den här kan jag däremot svara på: Vänd ditt timglas av Niklas Rådström. Den var påtvingad av min svensklärare i högstadiet och hur vi behandlade böcker och läsning kan man läsa om här. Det bidrog sannolikt till att jag avskydde boken.
5. När startade du din bokblogg? I mars 2010 om man ska tro arkivet, men första recensionen är daterad tionde maj.
6. Vad arbetar du med? Jag jobbar på timmar som assistent på ett litet bokförlag vid sidan av mina studier.
7. Hur många böcker snittar du i månaden? Fyra eller fem.
8. Vilken plats läser du helst på? I soffan i uterummet, i soffan i vardagsrummet och i sängen.
9. Vilken är din favoritförfattare? Sofi Oksanen.
10. Föredrar du inbundna böcker eller pocket? Pocket.
11. Hur håller du koll på böckerna som du har läst? Med min blogg!

Avslutningsvis följer mina frågor som vem som helst får besvara. De två första är inspirerade av Drömbokhandeln (Laurence Cossé) som handlar om två människor som älskar fin och god litteratur och därför öppnar en bokhandel som specialiserar sig på just sådan. Deras sortiment bestäms av en hemlig kommitté som består av åtta hemliga författare som, inledningsvis, har rekommenderat 600 titlar vardera. Tänk dig att någon ska öppna bokbloggarens drömbokhandel och du blir ombedd att ingå i den hemliga kommittén:

1. Vilken pseudonym hade du använt dig av?
2. Vilka tio titlar hade du rekommenderat skulle ingå i bokbloggarens drömbokhandel?

Resterande nio frågor är lite mer allmänna:

3. Det räcker inte med att bara ha en kulturminister – vi behöver en läsminister också! Om du hade blivit läsminister, vad hade varit din hjärtefråga?
4. Ägnar du dig åt någon sorts läsfrämjande arbete vid sidan av din blogg?
5. Hur ser den ultimata läsplatsen ut?
6. Finns det någon plats du inte läser på?
7. Finns det någon recension som du har tvekat inför att skriva? Varför?
8. Vilken bok hade du velat se som film?
9. Vilken bok vill du ha en uppföljare till?
10. Varför började du bokblogga?
11. Vad är det bästa med att bokblogga?

Jag hade tänkt börja läsa Drömbokhandeln (Laurence Cossé) idag, men i stället blev jag sittande hela dagen med ett inlägg som jag alldeles nyss publicerade på LitteraturMagazinet. Jag blev inspirerad av min kollega Sonja Abrahamsson och skrev ett långt inlägg om min upplevelse av grundskolan på 1990-talet.

Den skulle ha kommit i mars, men blev fördröjd av orsaker som inte kunde förutses. Under tiden har bokhandlare nominerats, förlaget har jobbat hårt och bibliofiler och bokbloggare har otåligt väntat och längtat. Men nu är den äntligen här! Jag talar om Drömbokhandeln (på franska: Au bon roman) av Laurence Cossé som idag kommer ut på Sekwa.

Vagabonden Ivan och aristokraten Francesca träffas av en slump och öppnar en bokhandel för att ge drömmarna fritt spelrum och göra uppror mot kommersialismen och masslitteraturen. I deras bokhandel ska bara bra litteratur finnas – alla böcker som ingen pratar om – och sortimentet väljs ut av en hemlig kommitté. Bokhandeln visar sig bli en succé – och en provokation, bland annat för bästsäljande författare och deras förläggare. Ivan och Francesca blir hotade, elaka tungor sprider sitt hat på internet och medlemmar i den hemliga kommittén attackeras. Det visar sig att drömmar kan vara så provokativa att de inte bara bemöts med avundsjuka och småaktighet utan även med våld.

Nina Sankovitch recenserade Drömbokhandeln i Huffington Post:

A Novel Bookstore is a deeply satisfying manifesto of book love and a sharp indictment of those who would use such love for their own evil purposes (profit, fame, to beat out the competition). I’ve recently spotted a bumper sticker that read ”Fight Evil: Read”. I think Cossé and her brave booksellers would agree.

John Greenya har recenserat boken för The Washington Times:

What is so powerful, addictive almost, is the love of good fiction that permeates most of the pages, whether it’s in the exchanges between Francesca and Van about beloved authors, or the descriptions of the customers who are still avidly reading and almost have to be pushed out the door each night at closing time. And of course, it’s all set in Paris, where so many wonderful ghosts still fill the pages of our imaginations.

Laurence Cossé (född 1950) inledde, som så många andra författare, sin karriär som journalist. Först på dagstidningen Le Quotidien de Paris och senare för radiokanalen France Culture. Drömbokhandeln är hennes nionde roman, men hennes yrkesgärning inkluderar även noveller och teaterpjäser. I sitt författarskap undersöker hon samhället och makten – gärna med kritiska ögon och lite ironi. Mest känd är hon för den prisbelönade romanen Le Coin du voile (på engelska: A Corner of the Veil) som översatts till flera språk och handlar om vad som skulle hända om Gud slutgiltigt och tveklöst bevisades existera.