..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Jag var helt säker på att jag redan hade svarat på den här enkäten som jag hittade hos Monika – men icke. Däremot har jag svarat på en liknande.

Senast lästa bok: Mina vackra ögon av Nina Hemmingsson.
Senast köpta bok: Salvekvick och kvacksalveri av Edzard Ernst och Simon Singh.
Senast lånade bok: Dewey Decimal Classification: A Practical Guide av Lois Mai Chan, John P. Comaromi, Joan S. Mitchell och Mohinder P. Satija, samt Learn Dewey Decimal Classification av Mary Mortimer.
Senast fådda bok: Av … med näsan i en bok … fick jag, i Pocket och Prassel 6.0, Flyga drake av Khaled Hosseini.
Favoritbokhandel: Jag handlar hos Adlibris, för det mesta.
Favoritbibliotek: Lunds stadsbibliotek för atmosfären; universitetsbiblioteket (UB) för böckerna.
Antal lånekort: Två, tror jag, om mitt kort till stadsbiblioteket fortfarande fungerar. Det andra är mitt universitetskort. Mina kort till stadsbiblioteken i Malmö och Helsingborg tror jag har avregistrerats på grund av inaktivitet.
Använder som bokmärke: Katten till vänster på den här bilden, som jag också fick av … med näsan i en bok … Har jag behov av fler bokmärken använder jag vad jag får tag på, oftast papperslappar.
Favoritfärg på bok: Innehållet är viktigast. Den enda bokfärg jag tycker något om är färgen på Skräcknoveller av H.P. Lovecraft; ett klotband i en horribel grön färg (jag råkar ogilla grönt i största allmänhet).
Favoritmat/-snack vid läsning: Äter helst inte när jag läser.
Favoritdryck vid läsning: Kaffe, men jag dricker försiktigt. Igår spillde jag förresten en droppe kaffe i Ja till liv! – första och enda gången jag glömde att hålla boken åt sidan för att dricka kaffe. Ångesten som uppstår innan man inser att det bara var en liten droppe och att det inte kommer att synas så mycket när det torkat!
Favoritställe att läsa på: Soffan i uterummet, schäslongen i vardagsrummet, svärfars KARLSTAD-soffa och sängen.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Senast köpte jag Rural Society and the Search for Order in Early Modern Germany av Thomas Robisheaux, så det hade väl blivit något på samma tema (d.v.s. tidigmodern tid).
Den här boken köper jag till en partner: Som ovan.
Favoritgenre: Facklitteratur, faktion, samhälle.
Favoritformat: Pocket.
Författarfavorit: Douglas Adams, Douglas Coupland, Fredrik Lindström, Maja Lundgren, Mike Gayle, Peter Eriksson, Sofi Oksanen, Khaled Hosseini, Kerstin Thorvall …
Den tjockaste bok jag läst: De apatiska av Gellert Tamas (620 sidor exkl. referenslista).
Den tunnaste bok jag läst: Det är nog Ner med slöjan! av Chahdortt Djavann (46 sidor), borträknat barnböcker.
Favoritljud när jag läser: Liv i huset.
Favorittidning: Svensk Bokhandel.
Prenumererar på: Svensk Bokhandel. Har nyligen avslutat prenumerationer på Ordfront och Galago.
Favoritbokblogg: Jag har flera. Ingen nämnd, ingen glömd.
Min sämsta läsning någonsin: Den frågan har flera olika svar, beroende på vad som konstituerar ”dålig läsning”: En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella (ytlig, puckad och högst otrevlig karaktär som ständigt belönas för sina icke önskvärda beteenden); Vänd ditt timglas av Niklas Rådström (150 sidor för lång); Fear of Flying av Erica Jong (puckad karaktär som lämnar en bra och trevlig kille som hon älskar för en impotent mupp som trycker ner henne, samt att hon ägnar hela denna utflykt åt att älta till förbannelse); Till alla människor på jorden och i himlen av Björn Ranelid (han skriver som har pratar: innehållslöst prat om sig själv, med många utsvävningar och bristfällig interpunktion).
Mitt bästa bokminne: Utrensning av Sofi Oksanen. Jag hade längtat efter den länge och när jag äntligen läste den (jag köpte den på Bokmässan 2010 och fick den signerad av Sofi!) ville jag att den aldrig skulle ta slut.
Senaste bokfyndet: Sannolikt någon av de böcker jag köpte på Bokmässan.
Bokgenre jag undviker: Harlequin, science fiction, fantasy.
Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Svär inte så förbannat!
Så här håller jag koll på vad jag läst: Bloggens primära syfte är just att jag ska hålla reda på min läsning.
Så här sorterar jag min bokhylla: Efter storlek.
Nästa bok jag ska läsa: Just nu läser jag Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson; vad jag ska läsa efter den har jag ingen aning om.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilken är den längsta bok du har läst?

När jag gick i mellanstadiet läste jag Sofies värld av Jostein Gaarder flera gånger och den utgåva som står i min bokhylla är på 512 sidor. Sedan dess har det blivit några till: Förra året läste jag JPod (Douglas Coupland) och Myggor och tigrar (Maja Lundgren) som båda är mer än 500 sidor långa. I år har jag läst Hatet mot muslimer (Andreas Malm) som är 520 sidor lång, ej medräknat notapparat och referenser, men längst hittills är De apatiska av Gellert Tamas som är 620 sidor lång exklusive referenslistan.

I mitten av 2000-talet blev ”apatiska flyktingbarn” en del av var mans vokabulär. Ryktet gick att barnen inte alls var apatiska utan att de simulerade eller blev drogade till apati av sina föräldrar och svårt sjuka barn utvisades ur Sverige på löpande band, ibland med brutala metoder. Detta är en berättelse om lögner och manipulation – men inte från flyktingar utan från högsta ort. En nationell samordnare som tillsattes för att objektivt och förutsättningslöst utreda och göra en översikt av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom, hade redan från början sin uppfattning klar och blev i stället spindeln i det nät av anklagelser och falsarier som omgav hela debatten och riktades mot de asylsökande familjerna. Denna samordnare svarade under migrationsministern – som hade fullt förtroende för, och förde sin politik utifrån, sin utredares så kallade resultat. Samma utredare hade dessutom tät kontakt med en beslutsfattare på Migrationsverket; så småningom kom de att samarbeta kring ett antal polisanmälningar som på mycket vaga grunder gjordes mot familjer med barn som drabbats av uppgivenhetssymtom. Högst upp satt en statsminister som i rädsla för Sverigedemokraterna och andra högerextrema grupperingar förde sverigedemokratisk politik. Resultatet blev att försvarslösa barn som flytt från omänskliga förhållanden fortsatte att misshandlas, vanvårdas och torteras av det land de flytt till och hoppades skulle skydda dem – helt i strid mot såväl landets egen lagstiftning som internationella konventioner. De apatiska ger en god insyn i ett cyniskt och kallsinnigt maskineri, underblåst av vårdpersonal som säger sig ha sett både det ena och det andra (men som vid närmare undersökning inte har sett något alls utan bara agerar på hörsägen) och medier som inte behärskar grundläggande kunskaper i källkritik. Mycket bra, skrämmande och tragisk bok.