..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

För er som tyckte att inlägget om läskiga bokomslag kanske var lite för läskigt kommer här en söt djurbild:

Jag rekommenderar även den här sökningen på Google.

Bokmilaskogen uppmanade bokbloggssfären att föreviga husdjur i boksituationer, så här är Rex tillsammans med Caitlin Moran.

Rex vill ha kuddar när han sover och bäddar med dem själv.

… är inte alltid det lättaste. Rex vet att det är strängeligen förbjudet att trampa, slicka, sätta nosavtryck eller tugga på mattes böcker – men matte har ju faktiskt aldrig sagt någonting om att man inte får lyfta på locket på fotpallen så att stapeln med böcker som står på den ramlar ned på golvet.

Den här gången gick paketet till Theresan, som till min stora glädje uppskattade det. Även den här gången skickade jag med några ledtrådar och har inte Theresan listat ut att jag är avsändaren än så får hon reda på det nu. Ledtrådarna var som följer:

• Jag gillar egentligen inte julen.
• Jag har hund – han är så att säga involverad i min blogg.
• För mig är böcker mer än en hobby eller ett tidsfördriv.
• Jag bloggar ytterst lite, om alls, om litteraturpriser.
• … men jag har bloggat om Tranströmer!

En av böckerna i det gröna kuvertet var Niceville av Kathryn Stockett, vilket var en ledtråd i sig – jag hoppas du kommer att gilla den lika mycket som jag!

Jag läser en del serier och har gjort det i större delen av mitt liv, men har aldrig fastnat riktigt för Rocky – men då har jag bara läst korta strippar tidigare. Nu har jag fått en chans att läsa Martin Kellermans seriehund mer seriöst: ”Du tycker ju om tecknat, hundar … och intressant faktion”, skriver den hemliga bokvännen. Bonus att tidningen innehåller ett reportage om Tjernobyl!

Jag skickar inga analoga julkort, så varje år brukar jag göra ett julkort som jag lägger ut på bloggen och skickar ut per e-post. I år har jag inte hunnit, eftersom december månad har gått så himla fort och jag har haft fullt upp med jobb och studier, så jag repriserar förra årets julkort i stället.

Ikväll träffade jag Bokomaten, The Book Pond, Unga böcker, Schitzo-Cookie, Flickan och böckerna, samt Zachan the Writer för en bokbloggsträff. Mycket trevligt var det och vi hann avhandla såväl böcker vi läste i högstadiet som arga besökare och inställningen till recensionsexemplar. Vi avslutade med ett bokbyte där jag blev av med en bok (av fyra medhavda) och fick tre nya med mig hem. Tyvärr blev min bild på bokbytarhögen så mörk och suddig och någon bokbloggarkatt har jag inte, så ni får hålla till godo med en bild på västgötaspetsen Rex (=Spetsig) i stället.

På väg från kontoret till tåget blev jag vittne till ett hundanfall. En stor hund slet sig för att nosa/hälsa/ge sig på (just då var det oklart vilket) en betydligt mindre hund; i samma stund som jag passerade dem hörde jag gruff som följdes av skrik. Jag vände om, lyckades hugga tag i den anfallande hunden, lämnade över den till sin ägare (som inte verkade bry sig nämnvärt) och tog mig sedan an den betydligt mindre hunden och dennes ägare. De stod i en begynnande blodpöl men vi – för vi var några stycken på plats just när det hände – fick snabbt klart för oss att det var ägaren som blödde; hunden hade fått ett bett i ena benet men verkade i övrigt ha klarat sig bra.

Den större hundens ägare drog naturligtvis som en avlöning.

Jag stannade kvar på platsen tills en anhörig kom och hämtade matte och hund och fick senare under kvällen veta att de under omständigheterna mår bra. Skönt.

Det är skrämmande hur ofta jag träffar på människor som inte har den blekaste aning om vad de har i kopplet (eller skiter i det). Som den där muppen här i grannskapet som i vintras prompt skulle släppa fram sin ohängda Dobermann för att ”hälsa” på Rex, trots att jag sade ifrån att han inte skulle göra det; nämnda Dobermann rusade fram till Rex, ställde sig över honom och började morra. Som tur är har Rex väldigt lång stubin, så jag hann dra undan honom. Och den avhyvlingen den hundägaren fick … Jovisst kan Rex också vara en slyngel ibland – dock alltid glad och lekfull, aldrig aggressiv – men jag skulle aldrig komma på tanken att låta honom bestämma vem han ska hälsa på.

Jag skickade ett paket till Bokfavoriter – som blev jätteglad så då blev jag också jätteglad! – och i paketet låg ett kort med en liten hälsning och några ledtrådar som förhoppningsvis skulle leda till mig. Alla ledtrådar var baserade på sådant jag nämnt i bloggen, även om några av dem var medvetet långsökta för att göra det lite extra klurigt – och klurigt blev det! Nu har jag hur som helst hållit ”Bokslukaren” på sträckbänken tillräckligt länge och tycker det är dags att ge mig till känna. Ledtrådarna jag skickade syns till vänster; facit följer nedan:

36 är det antal böcker jag köpte på Bokmässan.
KARLSTAD är namnet på en soffa som jag väldigt gärna vill ha.
Vågorna är en symbol för Vattumannens tecken.
Typograf var min farfars yrke.
Tecknet för Mars och en bok syftar på att jag är engagerad i och har skrivit lite om mäns läsning.
Purple Rain är en bra låt, men framför allt är lila min favoritfärg.
ABM är det jag studerar, med inriktning biblioteks- och informationsvetenskap (B).
BTD, TBBT, HIMYM är förkortningar för mina favoritserier: Bored to Death, The Big Bang Theory och How I Met Your Mother.
Lisbeth Salander är en karaktär i Millennium-trilogin (som jag inte har läst), men jag ska tydligen påminna mycket om henne.
Öl dricker jag inte, men jag har skrivit om hur man får ölrena glas.
WWII – andra världskriget – är mitt specialintresse.
Jordgubben står för att jag gillar saker med jordgubbssmak.
Paul Rudd är en skådespelare som dyker upp i flera av mina favoritfilmer.
”Kung” är ju det svenska betydelsen av Rex!
V är en spetsig bokstav; V för västgötaspets.
27 är min ålder.
Baglady är den smyckedesigner; ett BL-armband avbildas i min header.
Zätat längst ner ska föreställa den blixt som finns i Opels logotyp – mitt favoritbilmärke.