Hur många böcker utspelar sig längs vägarna egentligen? Ett tacksamt sätt att få med både förväntan, förtvivlan och hopp hos karaktärerna; en resa tar vid och mellan punkt A och punkt B så kan författaren lägga in oväntade moment som överraskar läsaren. Den stora - men ack så fattiga och trista - romanen På Drift av Jack Kerouac är väl den första boken man tänker på som skildrar livet längs med- och på vägarna i USA. En annan bort som föregås av resandets tema är Vredens Druvor av John Steinbeck där man får följa en familj som reser av helt andra skäl än för sitt höga nöjes skull - de reser för att kunna försörja sig.

Svenska romaner finns det inte lika gott om. Den gode Lundell gjorde väl ett halvtappert försök att skapa en egen På Drift, men där var det inte vägarna som var i fokus. I hans Jack så hamnade den stora konstnären och dennes fabless för kvinnor, sång och rödvin. Den största skildringen av Sverige genom ett resandeperspektiv skildras inte från kupén i en bil.

Den sker från ryggen på en gås. En gås vid namn Akka och där passageraren är den välkände Nils Holgersson och hans underbara resa genom Sverige. Det kanske är dags för en uppdatering här? Boken är trots allt över 100 år gammalt. Förvisso är det trevligt att läsa om dåtidens Sverige, men visst har det hänt en hel del sedan dess?

Vilken härlig känsla att ta körkortet

Den bok om bilar, vägar och bilkörning som de allra flesta svenskar har läst däremot. Det är den välkända teoriboken. Oj, man fick nästan ångest bara av att skriva det ordet. Vilken vånda det var att ta körkortet. Sitta i timmar på en trafikskola i Stockholm för att plugga teori, och varva med några körlektioner. Ligga i sängen och försöka lära sig alla vägskyltar. Stressen innan halkbanan. Den enorma puls man hade då teoriprovet skrevs.

Uppkörning nummer ett - bom! En tydligt miss, och tillbaka med svansen mellan benen till samma trafikskola för ännu fler lektioner. Andra försöket, rondellen vid Gullmarsplan, hög trafik, en lucka och det största - det enda! - hindret var avklarat. Då jag svängde ut på Nynäsvägen så visste jag att jag hade körkortet i min hand. Det vara bara att ligga i samma fil, titta i backspeglarna med jämna mellanrum och avsluta med en lugn parkering utanför Trafikverket. Vilken känsla då gubben hummande sa att “ det gick ju bra det här “. Körkortet var mitt. Vilken härlig känsla.

Mitt barn kör via samma trafikskola

Det är lätt att bli lite nostalgisk då man tänker tillbaka på så passa stora - rent livsavgörande - ögonblick. Att ta körkort var för mig ett sådant då detta faktiskt kom att öppna en hel del dörrar - inte minst karriärmässigt. Det största ögonblicket var naturligtvis barnens födsel och jag tänkte här försöka sluta någon typ av cirkel.

Mitt äldsta barn håller nämligen på att ta körkort i detta nu och går således igenom samma vånda som jag en gång gjorde. Faktum är att hon kör på exakt samma trafikskola i Stockholm också, denna: http://globenstrafikskola.se/. Borta är de dammiga pärmarna och där har istället datorer ersatt. I övrigt är det mesta sig likt. Den djupa ångesten sitter, så att säga, i väggarna. Men utanför, där blåser vindar av frihet. Varenda lektion tar mitt barn närmare målet. Till sommaren får hon köra mig.

18 jul 2018

Google Translate räcker inte när du vill vara säker på att en översättning ska bli rätt. Anlita en bra översättningsbyrå istället!

PLATS 2 FÖR ANNONS ELLER LÄNK

PLATS 3 FÖR ANNONS ELLER LÄNK

© Spetsig.se - Alla rättigheter reserverade. | Design av TEMPLATED.