..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Jag var helt säker på att jag redan hade svarat på den här enkäten som jag hittade hos Monika – men icke. Däremot har jag svarat på en liknande.

Senast lästa bok: Mina vackra ögon av Nina Hemmingsson.
Senast köpta bok: Salvekvick och kvacksalveri av Edzard Ernst och Simon Singh.
Senast lånade bok: Dewey Decimal Classification: A Practical Guide av Lois Mai Chan, John P. Comaromi, Joan S. Mitchell och Mohinder P. Satija, samt Learn Dewey Decimal Classification av Mary Mortimer.
Senast fådda bok: Av … med näsan i en bok … fick jag, i Pocket och Prassel 6.0, Flyga drake av Khaled Hosseini.
Favoritbokhandel: Jag handlar hos Adlibris, för det mesta.
Favoritbibliotek: Lunds stadsbibliotek för atmosfären; universitetsbiblioteket (UB) för böckerna.
Antal lånekort: Två, tror jag, om mitt kort till stadsbiblioteket fortfarande fungerar. Det andra är mitt universitetskort. Mina kort till stadsbiblioteken i Malmö och Helsingborg tror jag har avregistrerats på grund av inaktivitet.
Använder som bokmärke: Katten till vänster på den här bilden, som jag också fick av … med näsan i en bok … Har jag behov av fler bokmärken använder jag vad jag får tag på, oftast papperslappar.
Favoritfärg på bok: Innehållet är viktigast. Den enda bokfärg jag tycker något om är färgen på Skräcknoveller av H.P. Lovecraft; ett klotband i en horribel grön färg (jag råkar ogilla grönt i största allmänhet).
Favoritmat/-snack vid läsning: Äter helst inte när jag läser.
Favoritdryck vid läsning: Kaffe, men jag dricker försiktigt. Igår spillde jag förresten en droppe kaffe i Ja till liv! – första och enda gången jag glömde att hålla boken åt sidan för att dricka kaffe. Ångesten som uppstår innan man inser att det bara var en liten droppe och att det inte kommer att synas så mycket när det torkat!
Favoritställe att läsa på: Soffan i uterummet, schäslongen i vardagsrummet, svärfars KARLSTAD-soffa och sängen.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Senast köpte jag Rural Society and the Search for Order in Early Modern Germany av Thomas Robisheaux, så det hade väl blivit något på samma tema (d.v.s. tidigmodern tid).
Den här boken köper jag till en partner: Som ovan.
Favoritgenre: Facklitteratur, faktion, samhälle.
Favoritformat: Pocket.
Författarfavorit: Douglas Adams, Douglas Coupland, Fredrik Lindström, Maja Lundgren, Mike Gayle, Peter Eriksson, Sofi Oksanen, Khaled Hosseini, Kerstin Thorvall …
Den tjockaste bok jag läst: De apatiska av Gellert Tamas (620 sidor exkl. referenslista).
Den tunnaste bok jag läst: Det är nog Ner med slöjan! av Chahdortt Djavann (46 sidor), borträknat barnböcker.
Favoritljud när jag läser: Liv i huset.
Favorittidning: Svensk Bokhandel.
Prenumererar på: Svensk Bokhandel. Har nyligen avslutat prenumerationer på Ordfront och Galago.
Favoritbokblogg: Jag har flera. Ingen nämnd, ingen glömd.
Min sämsta läsning någonsin: Den frågan har flera olika svar, beroende på vad som konstituerar ”dålig läsning”: En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella (ytlig, puckad och högst otrevlig karaktär som ständigt belönas för sina icke önskvärda beteenden); Vänd ditt timglas av Niklas Rådström (150 sidor för lång); Fear of Flying av Erica Jong (puckad karaktär som lämnar en bra och trevlig kille som hon älskar för en impotent mupp som trycker ner henne, samt att hon ägnar hela denna utflykt åt att älta till förbannelse); Till alla människor på jorden och i himlen av Björn Ranelid (han skriver som har pratar: innehållslöst prat om sig själv, med många utsvävningar och bristfällig interpunktion).
Mitt bästa bokminne: Utrensning av Sofi Oksanen. Jag hade längtat efter den länge och när jag äntligen läste den (jag köpte den på Bokmässan 2010 och fick den signerad av Sofi!) ville jag att den aldrig skulle ta slut.
Senaste bokfyndet: Sannolikt någon av de böcker jag köpte på Bokmässan.
Bokgenre jag undviker: Harlequin, science fiction, fantasy.
Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Svär inte så förbannat!
Så här håller jag koll på vad jag läst: Bloggens primära syfte är just att jag ska hålla reda på min läsning.
Så här sorterar jag min bokhylla: Efter storlek.
Nästa bok jag ska läsa: Just nu läser jag Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson; vad jag ska läsa efter den har jag ingen aning om.

Jag lånar från Annika igen; jag håller absolut med om hennes rubrik!

Senast köpta inbundna bok: Den mörka kontinenten av Karin Johannisson
Senast köpta pocketbok: Ett litet snedsprång av Denise Rudberg, Osynlig av Paul Auster, Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem av Åke Edwardson, Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist, Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay, Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij, Sanningens ögonblick av Kristin Hannah samt Alla lyckliga familjer liknar varandra av Claes de Faire.
Favoritgenre: Facklitteratur, faktion, samhälle.
Ultimata längden på en bok: Kring 250 sidor skulle jag tro.
Favoritbokhandel: Adlibris, fast jag har börjat handla lite hos Bokus också ibland.
Favoritbibliotek: För atmosfären är det Lunds stadsbibliotek, för böckerna är det universitetsbiblioteket (UB).
Favoritplats att läsa (i hemmet): Liggande på soffan i uterummet eller på soffan (schäslongen) i vardagsrummet.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): Svärfars stora, mysiga KARLSTAD-soffa.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Jag köper sällan inbundna böcker.
Bästa lässnackset: Jag är mycket rädd om mina böcker och undviker därför att äta samtidigt som jag läser.
Bästa läsdrycken: Som ovan, men det blir ändå kaffe ibland.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: En antydan av liv i huset.
När på dygnet läser du helst? Sent på kvällen.
Bästa bakfylleläsningen: I den mån jag alls dricker alkohol undviker jag helst att läsa när jag är berusad eller bakfull.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Åker sällan kollektivt och när jag gör det läser jag helst inte eftersom jag blir åksjuk så lätt. På sin höjd blir det Metro.

Jag har tidigare skrivit om skönlitteratur och ”annan läsning” och om synen på deckare och facklitteratur. Igår återkom Mats Olsson till ämnet i och med en artikel på DN. Det börjar redan i ingressen:

När män väljer läsning ska det gärna handla om brott, krig och framgångsrika män. Trots att läsintresset är uselt jämfört med kvinnors, finns det förlag som nischar sin utgivning för en manlig publik.

Personligen tycker jag ju att det finns betydligt bättre sätt att uttrycka sig på än med ord som ”uselt”. En bok eller en film kan vara usel; intressen är inte lika lämpliga att värdera på det sättet. Och det blir inte mycket bättre: Först konstateras det att män inte läser (”[n]ästan en fjärdedel av alla män läser aldrig böcker”), sedan att de, när de väl läser, läser ”fel” saker (”ointresse av skönlitteratur”) och när förlag ger ut böcker som kanske lockar män mer än kvinnor så är det också fel (”[t]rots att läsintresset är uselt … finns det förlag som nischar sin utgivning för en manlig publik”). På det sättet lockar man definitivt inte män (eller andra målgrupper vars läsintresse är ”uselt”) att läsa fler böcker med större variation: Hur de än gör är det ju redan åt helvete, alltså kan de lika gärna låta bli.

I stället för att vara så väldigt nedlåtande kan man ju, som artikelförfattare, faktiskt anlägga ett lite positivare perspektiv:

När män väljer läsning ska det gärna handla om kriminal- och krigshistoria och framgångsrika män – identifikationen är viktig för den som läser: kvinnor läser gärna om andra kvinnor, men inte gärna om manligt kodade ämnen. Det finns många förlag som tycks rikta sig till en publik av kvinnligt kön, men det finns även de som riktar sig till män.

Drygt 75 procent av alla män läser böcker ibland. Hela 28 procent läser varje vecka. Förlagen är i högsta grad medvetna om att män i regel är intresserade av annan litteratur än skönlitteratur, men ändå är det få förlag som nischar sig mot en publik av manligt kön – men de finns!

Och genast blev det lite positivare, lite mer jämställt och inte lika (ned)värderande. Visst är det bra att det finns förlag som nischar sig! Det hade ju varit väldigt tråkigt om det inte funnits några förlag som nischar sin utgivning för ”en manlig publik” (… en publik av barn, personer intresserade av matlagning etc.) – det hade ju inneburit att vi hade haft en bokmarknad bestående av enbart en viss typ av skönlitteratur, nämligen den som säljer mycket. Himmel så tråkigt …

Så här säger förresten artikelförfattaren Tove Leffler i Bokhoras måndagsmöte:

Jag läser ju mest kvinnliga författare faktiskt. Det är inte ett medvetet val, men det har blivit så. Kanske för att jag kan relatera till det.

Det är alltså helt okej för kvinnor att läsa sådant de kan relatera till, men när män gör det ska det problematiseras och ses ned på?

Sedan finns det naturligtvis anledning att titta närmare på den statistik som nämns. Vad innebär det ”att läsa”? Vad är det som räknas – och vad räknas bort? Hur mycket ska man läsa för att det ska räknas?

Själv blev jag eld och lågor över Ordfronts och Historiska Medias höstutgivning. Raoul Wallenberg i Budapest (Paul A. Levine) kommer nästa vecka, några av titlarna kommer i september (Fallet Thomas Quick av Hannes Råstam och 1939 – nedräkning till andra världskriget av Richard Overy) – kanske i tid till Bokmässan – men Göring: Förhören 1945 (Niclas Sennerteg) kommer först i oktober.

Jag kan inte, hur jag än försöker, föreställa mig männen i min omgivning läsa böcker som Utrensning (Sofi Oksanen) och Purple Hibiscus (Chimamanda Ngozi Adichie). De läser andra saker (Jan Guillou, David Eberhard, Ann Heberlein) och de klarar sig bra ändå. Med undantag för Nationalencyklopedin kan jag inte minnas att jag någonsin sett min pappa läsa en bok – men han har skrivit en själv (den finns på två av Lunds universitets bibliotek!) och har läst oerhörda mängder texter i annan form än bokform och han jobbade framgångsrikt med något han älskade ända tills han gick i pension (och lite efteråt också). Och det är okej.