..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Jag kom hem från skolan alldeles nyss och fann ett stort grönt paket på köksbordet. Från min hemliga bokvän! I paketet låg nio (!) paket och ett brev som förklarar tanken bakom varje paket; jag blev riktigt rörd. Så spännande! För att dra ut på spänningen tänkte jag öppna ett paket om dagen – nio paket, nio dagar kvar till jul. Tusen, tusen tack! Nu ska jag bara lista ut vem du är …

Petra var tidigare verksam som självförsvarsinstruktör och aktiv inom olika delar av kvinnorörelsen, till exempel kvinnojourerna. I och med sitt instruktörsuppdrag kom hon i kontakt med kvinnor som blivit utsatta för övergrepp och misshandel av andra kvinnor, något som gick stick i stäv med de föreställningar om våld, och då främst mäns våld mot kvinnor, som var allenarådande inom dessa miljöer. Till en början negligerade hon den skillnad mellan teori och praktik som hon uppmärksammat och ibland fick hon dåligt samvete, men till slut gick det inte längre. Petra försökte diskutera kvinnors våld och samkönat partnervåld med ledarna inom kvinnojourerna och på seminarier och hon ifrågasatte även andra föreställningar om våld och pornografi som florerade inom de miljöer hon befann sig i, men utan gehör. Hon tyckte även att det var konstigt att alla tyckte och visste så mycket om prostitution, men att sexsäljarna sjävla aldrig fick komma till tals. Hennes funderingar kulminerade i en artikel som kom till efter att hon ombetts recensera en bok om mäns våld mot kvinnor. Artikeln väckte ett väldigt rabalder och resulterade i att Petra uteslöts ur gemenskapen – det gick till och med så långt att bekanta, kollegor och tidigare uppdragsgivare kontaktades och uppmanades avsluta bekantskapen med henne. I artikeln hade hon uttryckt sitt missnöje med att det kommit ut ytterligare en bok som ensidigt beskrev mäns våld mot kvinnor, men hon undrade även varför kvinnor som säljer sex aldrig fick uttala sig och varför det alltid ansågs som kontroversiellt att ha andra sorters sex än de som ansågs vara fina, bra och korrekta. I brist på svar tänkte hon försöka besvara frågorna själv och så kom Porr, horor och feminister till. Boken är uppdelad i två delar – pornografi och prostitution – och bygger på gedigen forskning: Petra gick tillbaka till universitetet och studerade socialantropologi och sexologi; hon undersökte tidigare rörelsers arbete och argument mot porr och prostitution och läste feministiska och sexualpolitiska texter från andra länder, samt att hon även träffade en del av författarna bakom dessa texter; hon nätverkade med människor i Sverige som har kunskap om de frågor som diskuterades, samt att hon studerade mängder med pornografi och intervjuade kvinnor som var eller hade varit aktiva prostituerade. Syftet med boken är att skapa förutsättningar för en nyanserad och djuplodande debatt om pornografi och prostitution, en debatt som idag, enligt Petra, är alltför styrd av känsloargument och slagord i stället för fakta och logiska resonemang. Som exempel på sådana argument citerar hon ur en pamflett från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) som lånar argument från Andrea Dworkin; de menar att pornografi är:

kvinnor … hängda från taklampan, torterade, stympade, blödande, med uppskurna magar dödade [och] saxar som riktas mot vagina eller saker som stuckits in i vagina

Som den aktiva porrmotståndare Petra varit sedan tonåren var det således ganska skrämmande att, för forskningens skull, börja titta på porr. Hon upptäckte dock att det fanns en väldigt stor diskrepans mellan porrmotståndarnas argument och det hon själv såg i porrfilmerna, något som hon fann både överraskande och upprörande. Hon fortsatte att undersöka porr och fann att utbudet, tvärtemot vad hon hade trott, var mycket varierat.

Petra anknyter genomgående till relevant forskning, bland annat till socialantropologen Gayle Rubins sexaxiom: tankemönster som sätter käppar i hjulet för möjligheterna att utveckla nya teorier och föra öppna diskussioner kring sex. Det är omöjligt att i denna recension redogöra för all tidigare forskning, men just sexaxiomen vill jag ta upp, därför att de ständigt återkommer i debatter och diskussioner om sex:

1. Sexnegativitet: Sex uppfattas alltid som något farligt och destruktivt som därför behandlas med misstänksamhet och betraktas som något dåligt tills motsatsen bevisats, samt att sexuella handlingar alltid bedöms utifrån värsta möjliga uttryck.
2. Sexualitetens överdrivna betydelse: Eftersom sex betraktas som något farligt och destruktivt innebär detta att sex alltid betraktas som ett specialfall och bedöms på helt andra premisser än annat mänskligt handlande.
3. Sexhierarki: Sexuella handlingar som befinner sig högt upp i hierarkin och de människor som utövar dessa handlingar beskyddas; handlingar som befinner sig långt ned bestraffas och fördöms, liksom personerna som utövar dessa handlingar.
4. Sexuell essentialism: Sexualitet betraktas som en inneboende, oföränderlig naturkraft som inte kan påverkas av till exempel egna erfarenheter.
5. Dominoteorin: Även ofarliga saker måste ibland förbjudas eftersom de eventuellt, kanske, möjligen kan leda till något farligt.
6. Sexnormen: Sex antas vara samma sak för alla människor och det finns en sexuell standard som alla antas följa; de egna sexuella preferenserna antas vara något som gäller för alla andra alltid.

När Petra så övergår till att titta närmare på prostitution finner hon att dessa axiom är ständigt närvarande. Hon intervjuar flera kvinnor som säljer eller har sålt sexuella tjänster i varierande utsträckning och finner då att ingen har varit särskilt intresserad av att lyssna på vad sexsäljarna har att säga tidigare. Dessa vittnar bland annat om hur illa de behandlas av samhället i stort och om sexköpslagens konsekvenser: den lag som politikerna påstod skulle hjälpa dem, men som de själva inte blev tillfrågade om, har i stället försvårat för dem. ”Om alla kvinnor har rätt att bestämma över sitt liv och sin kropp, måste det väl även gälla en kvinna som säljer sex?” anser Petra. Därmed inte sagt att pornografi och prostitution aldrig är problematiskt, men det är heller inte enbart negativt. I sin bok har Petra valt att lyfta fram de sexsäljare som har upplevt prostitutionen som något positivt, eftersom de får komma till tals så sällan. Negativa erfarenheter finns redan dokumenterade, menar hon.

Petra Östergren utmanar sig själv och de egna föreställningarna och lämnar inga lösa trådar efter sig. Resultatet är en mycket intressant och tänkvärd bok, i vilken hon utmanar många allmänt vedertagna och djupt rotade föreställningar och sanningar. Med stor noggrannhet lutar hon sig mot relevant forskning och hon uppvisar ett imponerande lugn i en diskussionsmiljö som annars tenderar att bli hetsig och överdriven. Vidare visar hon även på inkonsekvenser i hur pornografi och sexarbete betraktas och diskuteras. Kritiker hävdar att Petra saknar maktanalys, när en sådan i själva verket är närvarande hela tiden och anknyts till tidigare forskning – dock drar hon andra slutsatser än kritikerna. Läsningen går stundvis lite segt på grund av korrekturfel och misstag i sättningen, men boken är absolut läsvärd!

Amerikanerna demonstrerar mot ekonomiska och sociala orättvisor. Denna ledarlösa motståndsrörelse är inspirerad av den arabiska våren och budskapet är att 99 procent av befolkningen inte ska tolerera eller foga sig efter den övriga enda procentens girighet och korruption. Rörelsen började i New York men har nu spritt sig över hela USA och på Tumblr delar amerikaner med sig av sina livsöden. Bild från Skyltat.se.

Ruth jobbar som lärare i sexualundervisning på high school i den sömniga småstaden Stonewood Heights. Under en lektion uppfattar en elev henne som alltför sexpositiv och därefter tvingas Ruth att endast lära ut avhållsamhet och skräckpropaganda. I staden finns även den nyevangeliska rörelsen Tabernaklet som nämnda elev råkar tillhöra. Medlem i samma rörelse är Tim som efter ett liv med sex, droger och rock har hittat Jesus och blivit frälst; på fritiden tränar han Stonewood Stars, det fotbollslag som Ruths dotter Maggie spelar i. Tims och Ruths vägar korsas första gången under en viktig fotbollsmatch – som Tim avslutar med att kalla samman till en gemensam bön, vilket retar upp Ruth. Deras vägar fortsätter sedan att korsas av olika anledningar. Boken ger en bild av kristendomens roll i det amerikanska samhället och samhällets syn på sex som stämmer väl överens med den bild av USA som jag har fått från andra håll. Sedan är det inte så mycket mer. Jag vet redan i början ungefär hur det hela kommer att sluta, det händer inget oförutsett, ingen gör något oväntat. Välskrivet, men tråkigt.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilken ”byggsten” tycker du är den absolut viktigaste i en bok: språket, intrigen, karaktärerna, en kombination, annat?

Intrigen och språket i kombination, tror jag. Läsning ska vara roligt och flyta på utan större ansträngningar och så är det i regel om intrigen är sammanhängande, trovärdig och bra skriven i största allmänhet. Om då författaren även är skicklig med sitt språk så kan jag nästan bli lite rörd. Ofta ser jag försök till att driva parallella intriger och göra ”kreativa” hopp i handlingen; ibland tar sig författaren vatten över huvudet och då blir det rörigt och svårläst, men när denne lyckas – vilket det krävs en mycket skicklig författare för att göra – kan det bli helt underbart bra. Skräckkombinationen är således en rörig, illa sammanhängande intrig med ett dåligt språk – risken är stor att en sådan bok inte blir utläst.

För flera år sedan hörde jag talas om ett skräckexempel (och just därför kommer jag ihåg det än) på illa påläst författare: en ungdomsbok med hästtema där hästen kräktes. Att ett så uppenbart faktafel har lyckats passera förlagsmaskineriet utan att det har rättats till är för mig obegripligt. Hästar kan nämligen inte kräkas. I stället drabbas de, om det vill sig illa, av kolik som kan vara mycket smärtsamt och leda till döden. Vi människor ska vara tacksamma för att vi kan kräkas.

Jag är duktig på att byta riktning mitt i en utläggning och avsluta någon helt annanstans än där jag började, men den här gången tar nog priset: från läsning till kräkning på drygt 200 ord. Skickligt!