..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

Ja, en sådan kan jag ju bara drömma om just nu, men den ser ut så här: Allt är undanjobbat, jag har inga tider att passa och hemmet är i ordning. Överkastet på läsfåtöljen är nytvättat, kuddarna är uppfluffade och täcket är lagom varmt. Resten av familjen sover (gäller främst Rex), jobbar eller tittar på TV (gärna sport, jag är tämligen ointresserad men jag gillar det som bakgrundsljud). Det får gärna vara kväll, för läslampan lyser så mysigt, och så vill jag ha fötterna högt. Och gärna ett glas vin på det (vitt, Riesling). Kanske lite godis – men inget som kladdar. Och så läser jag såklart en bok som bara är så bra!

För er som tyckte att inlägget om läskiga bokomslag kanske var lite för läskigt kommer här en söt djurbild:

Jag rekommenderar även den här sökningen på Google.

Jag började läsa Nina Hemmingssons nya album Det är svårt att vara Elvis i Uppsala i onsdags och bortsett från ett kapitel i en bok jag ska ha till min uppsats i vår, är det den enda bok jag läst mer än inledningskapitlet i sedan i början av november. Jag lider både av lässvacka och svårtartad motivationsförsvagning i största allmänhet – utöver det att jag den senaste tiden har drabbats av både det ena och det andra.

I mitten av november drabbades jag av en infektion i en tand och var tvungen att genomgå en akut rotfyllning. En sådan görs normalt i två steg fördelat på två sittningar, men efter min tredje sittning var vi fortfarande kvar på steg ett eftersom tandjäveln är ”komplicerad”.

Mellan andra och tredje sittningen passade jag på att bli rejält sjuk och efter att jag blivit frisk (eller i alla fall kunde andas någotsånär genom näsan) och suttit igenom min tredje omgång av segdragen rotfyllning – och bokat in en ny tid för fortsatt rotfyllning i slutet av december – passade även Rex på att bli sjuk. Inget allvarligt och han är på bättringsvägen, men det är aldrig roligt med sjuk hund (eller veterinärräkningen som följer därpå).

Den fjärde omgången i tandläkarstolen fick dessutom tidigareläggas eftersom jag i tisdags kväll drabbades av vad som verkar ha varit ytterligare en akut infektion. Fick akuttid först på onsdag kväll och levde på Treo fram tills dess. Tanden öppnades för fjärde gången, rensades och fylldes på nytt – och så en tiodagarskur med antibiotika på det. Som en bonus pallar inte magen antibiotikan, så nu har jag konstant halsbränna från helvetet i stället och måste stoppa i mig en massa Novaluzid. Rensningen och antibiotikan verkar dock hjälpa för smärtan dämpades direkt efter akutbesöket och var nästan helt borta dagen efter.

Men i förrgår gjorde jag en bra sak: Jag åkte in till mitt gamla jobb som jag varit tjänstledig från i långa perioder sedan januari 2010 och skrev på min uppsägning.

För två veckor sedan, den 19:e oktober, drog vi på kortsemester till Mijas/Fuengirola på spanska solkusten. Dagarna innan ägnade jag åt att försöka packa, störd av en viss liten Rex som tycker att resväskor är lite jobbiga och därför hittar på allsköns hyss för att han inbillar sig att man kommer att stanna hemma då.

På fredagen lämnade jag hemmet redan före lunch. Rex skulle lämnas av hos hundvakt på vägen och jag ville vara i Göteborg med god marginal. Vi flög från Säve (Göteborg City Airport), som visade sig vara pytteliten – ett skjul och en landningsbana – så incheckning och säkerhetskontroll gick jättefort och sedan satt vi i baren (som hade det mesta, trots sin ringa storlek) tills det var dags att gå ombord.

Nästan fem timmar senare, strax före midnatt och 45 minuter försenade, landade vi i Málaga. ”En ganska liten flygplats”, hade vår vän och värd UE sagt, men jag vet inte om jag vill hålla med. Det är sant att den är mindre trafikerad än de flesta andra flygplatser jag varit på, men till storleken är den verkligen inte liten. Vi möttes av UE och tog taxi till hans bostad i Mijas, ca. 2,5 mil från flygplatsen.

Det var en aning surrealistiskt att stiga på ett flyg i typiskt svenskt oktoberväder och sedan stiga av detsamma mitt i sommaren. Vi hade fint väder hela helgen, lite som svensk högsommarvärme men utan att det var tungt, fuktigt, klibbigt eller på andra sätt jobbigt så som det kan bli här. Inget pollen heller.

I Mijas, en kommun som är sammanbyggd med Fuengirola, finns ett nybyggt polishus och en gammal brandstation:

Dagarna – och kvällarna – ägnade vi åt att promenera i Fuengirola och slå oss ned lite där vi kände för det. Priserna är riktigt låga, varför vi fick anstränga oss för att göra av med vår reskassa, trots att vi hängde på caféer på dagarna och åt ute varje kväll.

Att titta på arkitekturen är halva nöjet. Här i Sverige söker vi enhetlighet, men i Spanien ser det ut lite hur som helst. Det här huset var väldigt trevligt:

Och det här huset var jag ju bara tvungen att föreviga:

Även på stranden byggs det. Fuengirolas långa strandpromenad pryds av storartade sandslott:

Naturligtvis letade jag reda på några bokhandlare också:

Bokhandlare var dock inte en fullt lika vanlig syn som den här typen av butiker:

En av dagarna träffade vi en hund utan ägare som målmedvetet styrde sina steg mot restaurangerna i Fuengirolas hamn. Antagligen finns det någon där som ger den mat, för den såg ut att vara vid god hälsa:

Därefter gick vi och svalkade vi oss med goda drinkar:

I turistkvarteren såg jag Spy Bar!

Min uppfattning är att svenskar är populära i största allmänhet, då vi betraktas som ärliga och arbetsamma. Min uppfattning är även att Spanien (eller i varje fall den del av Spanien vi befann oss i) skiljer sig en hel del från Sverige: Det är inte så viktigt att veta exakt när bussen kommer (vill man vara i tid kommer man till busshållplatsen tidigt; missar man bussen tar man bara nästa), vilket spår tåget kommer in på (det finns bara en linje) eller att husen står i identiska, spikraka rader. Inte en enda gång såg jag någon springa, stressa eller jaga. Inte heller såg jag någon som var märkbart berusad trots att alkohol säljs lite överallt och är extremt billigt.

Hit återvänder jag gärna!

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Så här sen har jag aldrig varit. Jobb, sjuk hund (han är hemma igen och mår bra), datorkrångel och ungefär allt annat också på en gång (till exempel akut tandläkarbesök och lite ont i ryggen – ajaj!). Pust! Men jo, det finns massor av saker jag kan störa mig på. Mest stör jag mig nog på prat: detaljerade beskrivningar, ovidkommande detaljer, utsvävningar och så vidare. Författare, lita på din läsare! Långa kursiveringar är ingen höjdare heller – de är tunglästa och jag blir trött i ögonen. Dålig korrekturläsning – stavfel, språkfel och knepig eller rentav helt felaktig interpunktion – kan irritera mig något vansinnigt.

Bokmilaskogen uppmanade bokbloggssfären att föreviga husdjur i boksituationer, så här är Rex tillsammans med Caitlin Moran.

Förra veckan ägnade jag onsdag, torsdag och fredag förmiddag åt att städa hela lägenheten innan jag lämnade den och Rex i morsans vård och drog till Göteborg på semester. Jag tog med mig tre väl utvalda böcker i tron att jag skulle ägna en stor del av helgen åt att läsa, men på fyra dagar har jag nog inte läst mer än 70 sidor, varav ca. 65 på tåget hem igår. I stället har jag gått på bio, tittat på Göteborg och sett hela första säsongen av Karatefylla.

På fredagen åt vi middag på Masala Kitchen på Berzeliigatan. Så gott! Så efterlängtat! Sedan Masala House lade ned här i Lund och efterföljaren Masala Hut började servera mat hellre än bra, är indisk mat en sällsynt njutning. På lördagen gick vi på bio och såg American Reunion – som med hästlängder överträffade mina förväntningar! Första filmen är ju kultförklarad, tredje filmen var helt underbar – och nu kan jag även förlåta Universal Pictures för American Pie 2 – ett halvtråkigt mellanspel – och alla spin-offs som egentligen inte har något att göra med de ”riktiga” American Pie-filmerna.

Jag är nu övertygad om att Göteborg avskyr mig. Varje gång jag är där, är det blött, kallt och blåsigt. Den här helgen var inget undantag. Snälla, snälla Göteborg, ordna lite fint väder till Bokmässan!

Rex vill ha kuddar när han sover och bäddar med dem själv.

… är inte alltid det lättaste. Rex vet att det är strängeligen förbjudet att trampa, slicka, sätta nosavtryck eller tugga på mattes böcker – men matte har ju faktiskt aldrig sagt någonting om att man inte får lyfta på locket på fotpallen så att stapeln med böcker som står på den ramlar ned på golvet.

Den här gången gick paketet till Theresan, som till min stora glädje uppskattade det. Även den här gången skickade jag med några ledtrådar och har inte Theresan listat ut att jag är avsändaren än så får hon reda på det nu. Ledtrådarna var som följer:

• Jag gillar egentligen inte julen.
• Jag har hund – han är så att säga involverad i min blogg.
• För mig är böcker mer än en hobby eller ett tidsfördriv.
• Jag bloggar ytterst lite, om alls, om litteraturpriser.
• … men jag har bloggat om Tranströmer!

En av böckerna i det gröna kuvertet var Niceville av Kathryn Stockett, vilket var en ledtråd i sig – jag hoppas du kommer att gilla den lika mycket som jag!