..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Just nu cirkulerar en enkät på nätet som bland annat ställer frågan om vad man gjorde för tio år sedan. Enligt O har lagt till några bokfrågor:

Petra var tidigare verksam som självförsvarsinstruktör och aktiv inom olika delar av kvinnorörelsen, till exempel kvinnojourerna. I och med sitt instruktörsuppdrag kom hon i kontakt med kvinnor som blivit utsatta för övergrepp och misshandel av andra kvinnor, något som gick stick i stäv med de föreställningar om våld, och då främst mäns våld mot kvinnor, som var allenarådande inom dessa miljöer. Till en början negligerade hon den skillnad mellan teori och praktik som hon uppmärksammat och ibland fick hon dåligt samvete, men till slut gick det inte längre. Petra försökte diskutera kvinnors våld och samkönat partnervåld med ledarna inom kvinnojourerna och på seminarier och hon ifrågasatte även andra föreställningar om våld och pornografi som florerade inom de miljöer hon befann sig i, men utan gehör. Hon tyckte även att det var konstigt att alla tyckte och visste så mycket om prostitution, men att sexsäljarna sjävla aldrig fick komma till tals. Hennes funderingar kulminerade i en artikel som kom till efter att hon ombetts recensera en bok om mäns våld mot kvinnor. Artikeln väckte ett väldigt rabalder och resulterade i att Petra uteslöts ur gemenskapen – det gick till och med så långt att bekanta, kollegor och tidigare uppdragsgivare kontaktades och uppmanades avsluta bekantskapen med henne. I artikeln hade hon uttryckt sitt missnöje med att det kommit ut ytterligare en bok som ensidigt beskrev mäns våld mot kvinnor, men hon undrade även varför kvinnor som säljer sex aldrig fick uttala sig och varför det alltid ansågs som kontroversiellt att ha andra sorters sex än de som ansågs vara fina, bra och korrekta. I brist på svar tänkte hon försöka besvara frågorna själv och så kom Porr, horor och feminister till. Boken är uppdelad i två delar – pornografi och prostitution – och bygger på gedigen forskning: Petra gick tillbaka till universitetet och studerade socialantropologi och sexologi; hon undersökte tidigare rörelsers arbete och argument mot porr och prostitution och läste feministiska och sexualpolitiska texter från andra länder, samt att hon även träffade en del av författarna bakom dessa texter; hon nätverkade med människor i Sverige som har kunskap om de frågor som diskuterades, samt att hon studerade mängder med pornografi och intervjuade kvinnor som var eller hade varit aktiva prostituerade. Syftet med boken är att skapa förutsättningar för en nyanserad och djuplodande debatt om pornografi och prostitution, en debatt som idag, enligt Petra, är alltför styrd av känsloargument och slagord i stället för fakta och logiska resonemang. Som exempel på sådana argument citerar hon ur en pamflett från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) som lånar argument från Andrea Dworkin; de menar att pornografi är:

kvinnor … hängda från taklampan, torterade, stympade, blödande, med uppskurna magar dödade [och] saxar som riktas mot vagina eller saker som stuckits in i vagina

Som den aktiva porrmotståndare Petra varit sedan tonåren var det således ganska skrämmande att, för forskningens skull, börja titta på porr. Hon upptäckte dock att det fanns en väldigt stor diskrepans mellan porrmotståndarnas argument och det hon själv såg i porrfilmerna, något som hon fann både överraskande och upprörande. Hon fortsatte att undersöka porr och fann att utbudet, tvärtemot vad hon hade trott, var mycket varierat.

Petra anknyter genomgående till relevant forskning, bland annat till socialantropologen Gayle Rubins sexaxiom: tankemönster som sätter käppar i hjulet för möjligheterna att utveckla nya teorier och föra öppna diskussioner kring sex. Det är omöjligt att i denna recension redogöra för all tidigare forskning, men just sexaxiomen vill jag ta upp, därför att de ständigt återkommer i debatter och diskussioner om sex:

1. Sexnegativitet: Sex uppfattas alltid som något farligt och destruktivt som därför behandlas med misstänksamhet och betraktas som något dåligt tills motsatsen bevisats, samt att sexuella handlingar alltid bedöms utifrån värsta möjliga uttryck.
2. Sexualitetens överdrivna betydelse: Eftersom sex betraktas som något farligt och destruktivt innebär detta att sex alltid betraktas som ett specialfall och bedöms på helt andra premisser än annat mänskligt handlande.
3. Sexhierarki: Sexuella handlingar som befinner sig högt upp i hierarkin och de människor som utövar dessa handlingar beskyddas; handlingar som befinner sig långt ned bestraffas och fördöms, liksom personerna som utövar dessa handlingar.
4. Sexuell essentialism: Sexualitet betraktas som en inneboende, oföränderlig naturkraft som inte kan påverkas av till exempel egna erfarenheter.
5. Dominoteorin: Även ofarliga saker måste ibland förbjudas eftersom de eventuellt, kanske, möjligen kan leda till något farligt.
6. Sexnormen: Sex antas vara samma sak för alla människor och det finns en sexuell standard som alla antas följa; de egna sexuella preferenserna antas vara något som gäller för alla andra alltid.

När Petra så övergår till att titta närmare på prostitution finner hon att dessa axiom är ständigt närvarande. Hon intervjuar flera kvinnor som säljer eller har sålt sexuella tjänster i varierande utsträckning och finner då att ingen har varit särskilt intresserad av att lyssna på vad sexsäljarna har att säga tidigare. Dessa vittnar bland annat om hur illa de behandlas av samhället i stort och om sexköpslagens konsekvenser: den lag som politikerna påstod skulle hjälpa dem, men som de själva inte blev tillfrågade om, har i stället försvårat för dem. ”Om alla kvinnor har rätt att bestämma över sitt liv och sin kropp, måste det väl även gälla en kvinna som säljer sex?” anser Petra. Därmed inte sagt att pornografi och prostitution aldrig är problematiskt, men det är heller inte enbart negativt. I sin bok har Petra valt att lyfta fram de sexsäljare som har upplevt prostitutionen som något positivt, eftersom de får komma till tals så sällan. Negativa erfarenheter finns redan dokumenterade, menar hon.

Petra Östergren utmanar sig själv och de egna föreställningarna och lämnar inga lösa trådar efter sig. Resultatet är en mycket intressant och tänkvärd bok, i vilken hon utmanar många allmänt vedertagna och djupt rotade föreställningar och sanningar. Med stor noggrannhet lutar hon sig mot relevant forskning och hon uppvisar ett imponerande lugn i en diskussionsmiljö som annars tenderar att bli hetsig och överdriven. Vidare visar hon även på inkonsekvenser i hur pornografi och sexarbete betraktas och diskuteras. Kritiker hävdar att Petra saknar maktanalys, när en sådan i själva verket är närvarande hela tiden och anknyts till tidigare forskning – dock drar hon andra slutsatser än kritikerna. Läsningen går stundvis lite segt på grund av korrekturfel och misstag i sättningen, men boken är absolut läsvärd!

… läser jag The Abstinence Teacher av Tom Perrotta.

… gör jag förstakorrekturen på en bok som kommer ut senare i år.

… har jag alldeles nyss skickat iväg min praktikrapport.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vad läser du just nu och varför?

Hemma läser jag, sedan en ganska lång tid tillbaka, Vredens tid av Stefan Tegenfalk. Den är jättespännande men jag hinner inte riktigt och därför tar det tid. Jag fick den av förlaget som ger ut den, Massolit Förlag, och lovade att jag skulle läsa den. Den här helgen ska jag försöka läsa ut den; jag jobbar både lördag och söndag men har inte tagit med mig något från praktiken, så i helgen ska det finnas tid! För närvarande har jag praktik på ett bokförlag och de senaste två veckorna har jag läst nästan alla deras utgivna böcker, korrekturläst en del av det som ska ges ut, samt att jag har läst och bedömt ett mycket stort antal manus.

… Vredens tid av Stefan Tegenfalk och det har jag hållit på med ett tag: först åkte jag ju på en omtenta som jag satt med nästan dygnet runt i en vecka och två dagar efter att jag äntligen lämnat in den så började min praktik. Jag har precis avslutat min andra praktikvecka av totalt sex – tiden går fort när man har roligt! Förra helgen jobbade jag (på städjobbet) och i veckorna har jag inget emot att ta med mig jobb hem, så det egna läsandet blir lite lidande då, men den här helgen är jag ledig för första gången på 12 dagar, så jag ska försöka bli klar med herr Tegenfalk. Mycket spännande bok! Visst, det finns en och annan detalj som jag har invändningar mot, men på det stora hela är Vredens tid en riktig sidvändare.

Jag fick G på hemtentan, skönt att vara av med den. Idag har jag skrivit refuseringar och i helgen tänkte jag varva Tegenfalk med nya manus som ska bedömas.

Ja, det har jag haft den här veckan. Jag sitter på ett mysigt litet kontor i centrala Helsingborg hos ett litet tvåmansförlag så jag får göra lite allt möjligt. Jag pillar lite med hemsidan, fixar med adresslistor och igår och idag har jag korrekturläst en hel del (”i går” och ”i dag” är fasta uttryck som enligt Svenska skrivregler ska skrivas som citerat, men i löpande bloggtext tycker jag att det funkar med ihopskrivning; det är egentligen inte fel att skriva ihop, men att särskriva dem är mest rätt). Över helgen har jag med mig ett manus för bedömning; jag behövde egentligen inte, men jag insisterade. Jättekul ju!

I morse fann vi oss inlåsta i lägenheten. På dörren har vi tillhållarlås och cylinderlås och inifrån låser vi cylinderlåset med vred. Jag skulle alltså ut med Rex och i den mån det gick att vrida vredet alls så gick det trögt och det gick inte att låsa upp. Av alla illa valda tillfällen måste söndag morgon vara sämst (eller, näst sämst: i morgon börjar min praktik och att utebli p.g.a. trasigt lås hade verkligen varit katastrof), i och med att hyresvärden inte är tillgänglig då, men som tur var så skulle jag i alla fall inte upp och jobba. Det var ju bara att ringa låsmästare. Först ringde jag företaget som bytte låscylinder för fem månader sedan (till följd av inbrottet hos hyresvärden), eftersom det låg närmast till hands att misstänka att det var cylindern som felade (låset fungerade felfritt före cylinderbytet), men han som svarade verkade mest vara störd över att jag ringde och störde på journumret på söndagsmorgonen, så jag ringde en lokal förmåga i stället – han var mycket trevligare! Han var här på 20 minuter och fick sedan jobba på låset i 30 minuter för att ta sig in. Det var en fjäder i låskistan som hade lossnat och fastnat i kuggarna; helt vanligt slitage. 4000 kr. landade notan på, så nu återstår bara att se vem som ska stå för den: vi, hyresvärden eller försäkringsbolaget (via hemförsäkringen).

Patrik, som har kommenterat mitt inlägg om boken Svensk, svenskare …, demonstrerar en vanlig sverigedemokratisk föreställning: yttrandefrihet, enligt Sverigedemokraterna själva, är deras ensidiga rätt att oemotsagda få sprida sina åsikter överallt – även på privata internetforum och bloggar. Denna yttrandefrihet begränsas – enligt anhängare av SD – när de ifrågasätts, deras inlägg/kommentarer raderas (vilket sällan görs p.g.a. deras politiska sympatier utan snarare p.g.a. brott mot forumregler och netikett), eller när ägarna till dessa forum och bloggar på annat sätt inte underlättar för SD. Yttrandefriheten gäller med andra ord endast för Sverigedemokraterna (och deras sympatisörer) – inte deras motståndare (de som säger emot brukar dessutom beskyllas för att ägna sig åt åsiktsförtryck).

I en praktisk tillämpning ser det ut så här: Patrik ogillar att jag tar bort länken till hans blogg i de kommentarer han lämnar på min privata blogg – han menar att det är ”censur”, eftersom jag inte underlättar för honom att sprida SD-propaganda: hans ”yttrandefrihet” hindras.

Det här är yttrandefrihet, lite förenklat: varje medborgares rätt att i det offentliga uttrycka tankar, åsikter och känslor i radio, television etcetera utan förhandsgranskning och ingripanden av myndigheter.

Därpå följer diverse lagar, t.ex. lagen om hets mot folkgrupp, som sägs inskränka denna yttrandefrihet – vilket den ju egentligen inte gör eftersom förhandsgranskning och ingripande strider mot YGL. Däremot kan man ställas till svars för sina uttalanden (t.ex. för att de utgör hets mot folkgrupp eller förtal) och det är ju helt i sin ordning.

Detta är en privatägd blogg. Det innebär att jag, i enlighet med YGL, har rätt att här uttrycka mina tankar, åsikter och känslor utan att t.ex. regeringen, PTS, FRA eller andra myndigheter gör anspråk på att vilja förhandsgranska mina inlägg. Vidare får jag även kontrollera vad kommentarsfältet i min blogg används till – t.ex. radera länkar till främlingsfientlig och sverigedemokratisk propaganda. Det innebär inte att Patrik har rätt att använda min blogg för att sprida sin propaganda. Vad han gör på sin blogg är hans ensak (fast inte riktigt ändå: den ägs nämligen av en bloggtjänst [som inte ens är svensk] och de i sin tur har ju all rätt i världen att sätta upp regler för vad de tycker är acceptabelt) – eller för att vara lite kort och koncis: på min blogg existerar Patriks yttrandefrihet lika mycket som allemansrätten existerar i min farstu, och i min blogg gör man lite som man vill lika mycket som man gör lite som man vill i mitt hem.