… är inte alltid det lättaste. Rex vet att det är strängeligen förbjudet att trampa, slicka, sätta nosavtryck eller tugga på mattes böcker – men matte har ju faktiskt aldrig sagt någonting om att man inte får lyfta på locket på fotpallen så att stapeln med böcker som står på den ramlar ned på golvet.
Ibland är det mysigt att äta och läsa samtidigt, men som jag skrivit tidigare så lider jag av svårartad oleofobi. Lösningen på mitt problem dök helt oväntat upp i En idiot på resa: Karl Pilkington reste till Japan och hittade där en chipstång – The Crisp Picker Upper. På japanska heter den Potechi no Te (ポテチの手). Han verkade inte så värst imponerad, men hos mig väcktes omedelbart ett enormt habegär! Jag är visserligen inte jätteglad i just chips, men den bör ju gå att använda till choklad och sura bananer med jordgubbssmak också.
Bilden har jag helt skamlöst lånat från CrispGrabber.com där chipstången även går att beställa för £9,99 + frakt (vilket jag, trots habegäret, tycker är en aning dyrt).
Uppdatering: Nu har jag beställt en Potechi no Te från en försäljare på brittiska eBay. Priset landade på 99 kr. inkl. frakt till Sverige. Recension kommer!
Idag är det Världsbokdagen och dagen till ära har jag sluppit smörja in ansiktet hela tiden, så nu när jag inte längre riskerar att smeta ned omslaget med lotionfeta händer ska jag börja läsa Auto da Fay.
Sedan ska jag äta Häagen-Dazs.
Jag hade tänkt börja läsa Auto da Fay, men så råkade jag ju ut för den där allergiska reaktionen. Jag börjar se nästan normal ut nu – men jag är torrare än ett sandpapper, varför jag måste smörja ansiktet flera gånger om dagen. Någon kanske minns att jag avskyr hatar feta fingeravtryck på bokpärmar (även skyddsomslag)? Alltså inget läsande. Det räcker inte med att tvätta händerna, för jag har dem ofta i ansiktet även när jag inte smörjer eftersom det kliar av och till. Bah. I gengäld har jag skrivit massor på C-uppsatsen.
Oleofobi betyder inte riktigt ”rädsla för fingeravtryck” utan snarare ”fettavvisande”, men det var det närmsta jag kom ”fobi för fingeravtryck på böcker”. Det är ett begrepp som används för medier och ytor som fett inte kan blanda sig med eller fastna på, till exempel vatten och skärmen på iPhone. Skulle jag ha haft en fobi (för det har jag inga) och jag hade fått välja själv så hade det varit ”fobi för fingeravtryck på böcker”.
Jag älskar böcker. För att maximera mina möjligheter att få pilla på böcker under resten av mitt yrkesliv utbildade jag mig till förlagsredaktör (fil. kand.) och nu läser jag till bibliotekarie (biblioteks- och informationsvetenskap, master) och jobbar både som förlagsassistent och som timvikarie på ett bibliotek. Mer ...
Nu syns jag även som
en av profilerna på
LitteraturMagazinet.se!
