..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Amir föds och växer upp i Kabul i Afghanistan, före Sovjetinvasionen. Hans far, Baba, är välbeställd, så Amir har allt han kan önska sig – utom sin fars bekräftelse. På ägorna, i en enkel hydda, bor även tjänaren Ali med sin son Hassan, som är ett år yngre än Amir. Båda pojkarna är moderlösa – Amirs mamma dog i barnsäng, Hassans mamma rymde innan han ens var en vecka gammal – och de växer upp som bästa vänner. En dag, när han är tolv år gammal, blir Amir vittne till något fruktansvärt; en händelse som sätter sig som en kil mellan pojkarna och driver isär dem. På grund av en serie händelser som följer på det Amir bevittnat, flyttar så småningom Ali och Hassan från Kabul till Hazarajat och pojkarna tappar kontakten. Även Baba och Amir lämnar Kabul några år senare: Afghanistan har invaderats av Sovjetunionen och de som kan flyr till Pakistan – så även Amir och hans far. Så småningom hamnar de i USA och bygger upp ett nytt liv där. En dag, många år senare, ringer telefonen hemma hos Amir. Baba är död sedan flera år och Amir är gift. Personen som ringer säger att det finns ett sätt att ställa allt till rätta – Amir måste resa till Pakistan! I Pakistan möter han sitt förflutna och ställs inför en svår uppgift.

När jag först började läsa kändes boken lite som ”formulär 1a”, men Khaled får snabbt grepp om berättelsen och den tar flera spännande vändningar, utan att de för den sakens skull uppfattas som ”staplade på hög”. Liksom i Tusen strålande solar får vi även en inblick i Afghanistans nutidshistoria och kulturella sedvänjor; till exempel problematiserar Khaled kvinnornas ställning och roll som hedersbärare.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Har du något ämne, intresse, fobier, hobby eller annan non-fiction-litteratur som du vill tipsa oss om?

I tonåren nördade jag ned mig i paganism och Wicca. Inte i syfte att utöva eftersom jag har varit (typ) ateist (och skeptiker, framför allt) sedan jag var ännu yngre, utan bara för att det var intressant och för att jag var trött på skolans ständiga fokus på och favorisering av kristendomen. På grund av detta har jag samlat på mig en ansenligt mängd böcker som alltid väcker uppmärksamhet hos de som besöker oss för första gången och kikar i bokhyllan (däremot inga reaktioner på Koranen, Mormons bok, The Satanic Bible eller Mein Kampf); Scott Cunningham skrivit två verk som är en bra start för den nyfikne – Wicca: A Guide for the Solitary Practitioner och Living Wicca: A Further Guide for the Solitary Practitioner. Sedan barnsben någongång har jag varit intresserad av andra världskriget och då särskilt Förintelsen och nazismen (det är därför jag har Mein Kampf i bokhyllan och en del biografier över kända nazister), så mina bokhyllor är fulla av sådan litteratur. Några väl valda titlar på ämnet: The Nuremberg Trial av Ann och John Tusa, Sverige och Förintelsen av Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, Förintelseindustrin av Norman G. Finkelstein, samt Eldens barn av Lucette Matalon Lagnado och Sheila Cohn Dekel. Steget till nutid är inte jättelångt: inför valet förra året började jag läsa om Sverigedemokraterna och jag har ännu flera olästa böcker i kö. Under denna tagg kan man läsa om vilka böcker jag läst, vad jag tyckte om dem, vad jag tycker om SD och följa min fortsatta läsning. Mitt intresse för samhällsanalys och kriminalhistoria möts i det nu pågående uppnystandet av rättsskandalen Thomas Quick. I Quick: Den stora rättsskandalen gör Pelle Svensson en grundlig genomgång av de grova felaktigheter och tjänstefel som har begåtts och i Thomas Quick är död berättar bröderna Bergwall själva om sin uppväxt (berättelser som står i stark kontrast till Quicks vittnesmål) och livet på Säter under Quick-tiden. En annan intressant bok på ämnet samhällsanalys och kriminalhistoria är Lasermannen av Gellert Tamas. Det svenska samhället från ett lite mer samhällskritiskt perspektiv kan man läsa om i I trygghetsnarkomanernas land och Ingen tar skit i de lättkränktas land av David Eberhard, samt Det infantila samhället av Carl Hamilton, och apropå kriminalhistoria är Jack Uppskäraren: kriminalfall och legend av Glenn Lauritz Andersson ett bra översiktsverk som sporrar till fortsatt läsning. Jag är inte jätteintresserad av hundar – om det inte är fråga om västgötaspetsar! Tyvärr finns det ingen bok på svenska om dessa underbara små personligheter, men däremot några på engelska: A Study of the Swedish Vallhund av Jacqui Bayliss och så har Leonie Darling och Janice Wilton skrivit var sin bok med titeln Swedish Vallhund. Mitt största intresse är naturligtvis böcker: Förlagsboken av Gunilla Widengren Hammarskiöld och Lars E. Pettersson ger en detaljerad bild av bokproduktion och förlagsarbete och Om betydelsen av böckers utseende av Kristina Lundblad handlar om förlagsbandets framväxt, formgivning och historia.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Finns det någon författare som du beundrar extra mycket och vad är det i så fall som gör denne så speciell?

På rak arm sex stycken. Sofi Oksanen för att hon lyfter fram platser och skeenden i historien som annars går förlorade i historiebruset och dessutom gör det så himla rakt och bra utan att försköna eller gömma undan. Maja Lundgren för att hon vågar säga vad hon tycker, för hennes mångfacetterade språk och för hennes humor. Fredrik Lindström för hans språkskicklighet, humor och förmåga att alltid träffa rätt. Peter Eriksson för att han på ett humoristiskt och lättsamt sätt, men utan att förlöjliga och släta över, lyfter fram och diskuterar ämnen som angår alla. Kerstin Thorvall för att hon vågade ta plats och gå sin egen väg. Jonas Gardell för hans skicklighet att blanda humor med allvar och träffsäkerhet i det han skildrar.

Mariam är Jalils illegitima dotter, resultatet av Jalils utomäktenskapliga förbindelse med en av sina hushållerskor, Nana. När graviditeten upptäcks blir Nana av med sitt jobb, förskjuten av sin far och Jalil låter bygga en hydda åt henne i en glänta utanför staden Herat. En gång i veckan kommer han sedan på besök och berättar för Mariam om livet i staden och sin egen storhet; han är mycket förmögen och generös – mot andra. Hyddan och tårpilarna som omger den är det enda Mariam ser under sina första 15 år, tills den dag hon vill gå till Herat och söka upp Jalil. När hon återvänder har Nana tagit livet av sig. Jalil och hans tre fruar tar sig an henne, men bara för ett kort tag: hastigt gifts Mariam bort med Rashid som är 30 år äldre och bor i Kabul, 65 mil bort. Tillräckligt långt för att Jalils snedsteg, och hans fruars skam, ska kunna glömmas och begravas för alltid. Rashid är traditionell och våldsam och att Mariam inte lyckas ge honom några barn, och särskilt en son, ser han som ett oerhört svek!

Tjugo år senare får hon sällskap i det kärlekslösa äktenskapet av Laila. Hennes far prioriterade hennes utbildning och tänkte inte gifta bort henne, men i ett bombanfall dödas båda hennes föräldrar och Rashid och Mariam tar sig an henne. Kort efteråt får hon även veta att hennes ungdomskärlek Tariq, som kort innan bombanfallet flydde till Pakistan, har dött. Laila har inget annat val än att säga ja när Rashid vill gifta sig med henne. Parallellt med de två kvinnorna får vi även följa en bit av Afghanistans nutidshistoria: sovjettiden, inbördeskrigen, talibanregimen, USA:s närvaro, återuppbyggnaden av Kabul. Även kvinnornas situation lyfts fram. Boken är kanske lite för happy ending, men den är ändå bra och läsvärd, rentav svår att lägga ifrån sig.

I måndags åkte vi på kombinerad nytto- och semesterresa till Stockholm; vi kom hem i eftermiddags. Vi bodde på Scandic Park på Östermalm (Karlavägen) där personalen mest verkade tycka att det var jobbigt att deras fina hotell beboddes av studenter, så nästa gång blir det nog något annat hotell och boende till ordinarie pris; det var nog inte en tillfällighet att vi hade hotellets tak som enda utsikt – det är vissa bestämda rum som tilldelas studenter. Alla kan boka alla rum, men alla rum kan inte bokas av studenter. På måndagskvällen åt vi på Sjätte Tunnan (Stora Nygatan 43 i Gamla stan), en av våra favoritrestauranger. De ändrar sin meny varje år och det enda som återkommer är honungsglaserade revben. Förra året var menyn lite tråkig, men i år var det mycket bättre, bl.a. erbjöds älgfärs med rotmos och gräddsås. Mycket gott! På tisdagen, efter en förmiddag på Riksarkivet där jag assisterade som fotograf, besökte vi Historiska museet och tittade på utställningen om Sveriges historia. Tyvärr får den anses vara något av en besvikelse: vikingatiden har fått ett rejält utrymme, på bekostnad av senare epoker, liksom kyrkohistorien. Stormaktstiden, någon? Kalmarunionen? Svensk-norska unionen? Världskrigen? Nutidshistoria? Tur att vi fick gå in på studentbiljett, så känner man sig inte fullt så lurad. På vägen hem hittade vi en liten trevlig thailändsk restaurang på Nybrogatan 44 (Östermalm); Bangkok Cuisine. Fräscht och gott och inte alls dyrt. Därefter gick vi in på ICA Esplanad runt hörnet och köpte en flaska Coca Cola, så nu har jag handlat på rik-ICA också.

För den som är intresserad av kändisar så hamnade vi på samma flyg som Patrik i Boston Tea Party när vi skulle till Stockholm, och på när vi skulle ut på måndagskvällen mötte vi Zlatan utanför hotellet; han verkade trött och var inte alls intresserad av att skriva autografer åt två kids som klängde på honom – inte alls konstigt med tanke på att han var i Kina så sent som i söndags. Det visade sig att hela landslaget bodde på samma hotell som oss, så utöver Zlatan har vi siktat Christian ”Chippen” Wilhelmsson, Olof Mellberg, Mikael ”Micke” Lustig, Behrang Safari, Kim Källström, Daniel Majstorović, Marcus Berg, Marcus ”Mackan” Allbäck (spelaransvarig) och så naturligtvis Erik Hamrén (förbundskapten), samt en och annan inte så synlig och känd spelare och diverse runt-omkring-folk. Något som inte smäller lika högt är att vi såg Stakka Bo på Bromma medan vi väntade på att få checka in, dock fick jag inte helt och hållet klarhet i om han skulle med samma flyg som oss.

Jag har läst alldeles för lite under dagarna i Stockholm och inget alls i boken jag hade med mig. Dock hittade jag en intressant liten bok på Riksarkivet: En liten bok om boken. Den fick naturligtvis följa med hem!