..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilken var förra årets bästa debutroman?

Jag tror inte att jag läste så många böcker daterade 2011 förra året och antalet debutanter daterade detta år tror jag är noll (överhuvudtaget har jag skamligt dålig koll på när böckerna jag läser publicerades). Däremot läste jag en och annan debutant som kom åren före 2011 och bäst av dem är Niceville av Kathryn Stockett (lanserad på originalspråket 2009 och på svenska 2010). Jag har nog tipsat alla jag känner om den och har även skickat den till några bokbloggare som jag deltagit i bokbyten med.

Den här gången gick paketet till Theresan, som till min stora glädje uppskattade det. Även den här gången skickade jag med några ledtrådar och har inte Theresan listat ut att jag är avsändaren än så får hon reda på det nu. Ledtrådarna var som följer:

• Jag gillar egentligen inte julen.
• Jag har hund – han är så att säga involverad i min blogg.
• För mig är böcker mer än en hobby eller ett tidsfördriv.
• Jag bloggar ytterst lite, om alls, om litteraturpriser.
• … men jag har bloggat om Tranströmer!

En av böckerna i det gröna kuvertet var Niceville av Kathryn Stockett, vilket var en ledtråd i sig – jag hoppas du kommer att gilla den lika mycket som jag!

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna?

Jag såg Niceville igår och tyckte att Aibileen och Minny porträtterades nästan på pricken som jag uppfattade dem i boken! Emma Stone var jättebra som Skeeter, trots att film-Skeeters utseende inte stämmer överens med bok-Skeeter: Emma Stone är genomsnittslång (168 cm) och Skeeter är ju kring 180 cm, men det Emma saknar i längd tar hon igen på andra sätt. De karaktärer som minst överensstämmer med boken är Celia Foote och Lulabelle. I boken är Celia för det mesta tyst, skygg och passiv; i filmen har hon blivit flamsig och högljudd. Lulabelle ser inte alls ut i filmen som hon gör i boken, men jag tänker inte gå närmare in på hur, eftersom just Lulabelle är en viktig pusselbit i bokens handling. Den film som minst stämmer överens med sin förlaga är Sofies värld, tror jag. Handlingen är skarvad och förenklad och filmkaraktärerna skaver mot den uppfattning jag har av bokens karaktärer. Om jag tänker ”ojdå” om diskrepanserna i Niceville, så tänker jag ”vad i helvete?!” om karaktärerna i Sofies värld. Jag har ju läst boken flera gånger och blev riktigt besviken när jag såg filmen. Och så Dyngkåt och hur helig som helst: jag bytte kanal när den gick på TV nyligen.

Aibileen jobbar som hemhjälp och barnsköterska åt familjen Leefolt i det tidiga 1960-talets Jackson, Mississippi. Elizabeth Leefolt vill knappt se åt sin dotter, Mae Mobley, som därför tyr sig allt mer till sin afroamerikanska sköterska. Aibileens bästa väninna, Minny, jobbar hos den hemska Hilly Holbrook, stadens populäraste (och elakaste) kvinna, men blir uppsagd på oklara grunder. Hilly roar sig dessutom med att sprida ut att Minny har stulit från henne; en lögn som hindrar henne att hitta ett nytt jobb. Utom hos Celia Foote, en litet tokig kvinna som är gift med Hillys ex-pojkvän och därför anses vara paria. Inte blir det bättre av att den kurviga Celia har en förkärlek för det snäva och färgglada – vilket är minst sagt opassande i det konservativa Jackson! Elizabeths och Hillys gemensamma väninna Eugenia Phelan, som aldrig kallas för Eugenia utan bara ”Skeeter”, har nyss kommit tillbaka efter sina studier på college och bor hemma hos sina föräldrar. Skeeter vill skriva, men allt hennes mamma tjatar om är att hon ska hitta sig en man och gifta sig. Efter hemkomsten återgår Skeeter snabbt till det som stadens vita kvinnor ägnar sig åt mest – bridge, tennis och förbundsmöten – men hon kan inte undgå att se de orättvisor som stadens afroamerikanska befolkning utsätts för och rasismen som genomsyrar hela samhället. När hon får jobb på Jackson Journal som hushållskrönikör ber hon Aibileen om hjälp och snart vågar hon fråga Aibileen om hon kan tänka sig att ställa upp på ett projekt: Skeeter vill skriva en bok om hur det är att vara svart jobba hos vita. Hon möter motstånd först, men till slut bestämmer sig Aibileen för att ställa upp. Även Minny tillfrågas och är motsträvig först, men ger med sig och sedan rullar hela projektet på – i största hemlighet, naturligtvis. Projektet innebär en risk för alla inblandade: lagarna förespråkar fängelsestraff för det som Skeeter gör och vad de afroamerikanska kvinnorna hon intervjuar kan råka ut för vågar ingen riktigt tänka på. Alla namn ändras – Jackson byter namn till Niceville – men de behöver en försäkring, något som helt säkert kommer att avslöja dem men samtidigt borgar för att alla inblandade får vara fortsatt anonyma.

Det dröjde innan jag läste Niceville. Tyvärr, måste jag nästan säga – för den är underbar! Den har tagit tid att läsa, men det har jag bara varit glad för – den räckte ju längre. Niceville är helt och hållet fiktiv, men författaren berättar i efterordet att hon själv har vuxit upp i Jackson med en afroamerikansk hemhjälp. Boken känns i alla händelser trovärdig. Persongalleriet är brett och mycket levande. Kathryn upprätthåller spänningen och drivet genom hela boken och hon skriver rakt på sak, utan att överdriva, romantisera eller förlora sig i långa miljö- eller personskildringar.

Direkt efter att jag läst ut boken såg jag även filmen. Vissa händelser och detaljer har ändrats, andra har utelämnats och det är inte alltid som ordningen på saker överensstämmer med boken, men i all väsentlighet överensstämmer filmen med boken. Miljöerna och människorna har fångats väldigt bra; det ser helt enkelt ut ungefär som jag tänkte mig när jag läste boken. Dock tror jag att det kan vara svårt att hänga med i handlingen om man inte har läst boken.

Det är bara en sak jag undrar över: Bokens ursprungstitel är The Help. Varför byter man ut den engelska ursprungstiteln mot en annan titel som också klingar engelskt? Det sker då och då med filmer – Spread blev LA Gigolo; Breast Men blev Big Tits (båda titlarna kan verka avskräckande, men filmen är faktiskt jättebra!); Miss Congeniality blev Miss Secret Agent; Equilibrium blev Cubic – och antar att syftet är att göra filmen mer kommersiellt gångbar, men det är inte utan att jag tycker att det är lite dumt. Om man översätter ett verk är det väl ändå lika bra att löpa hela linan ut?

Hur som helst så vill jag se en uppföljare. Jag vill veta hur det gick för Aibileen, Minny och Skeeter!

Bland evenemangen på min långa lista närvarade jag endast vid två. De första missade jag (bilolycka på E6) och resterande, utom de jag närvarade vid, hoppade jag över för att hinna besöka så många förlagsmontrar som möjligt. Årets skörd blev: 36 böcker, en jättesnygg kasse från Sekwa (flera besökare frågade var jag hade fått tag på ”den snygga orangea”!) och – äntligen! – en Book Bag från Adlibris! Att välja sneakers och ryggsäck i stället för Converse och resväska på hjul var lyckat; det blev några kassar ändå, men skönt att kunna stoppa undan i ryggsäcken och jag har inte alls lika ont i fötterna nu som jag hade vid samma tidpunkt förra året.