Här är allt så perfekt – Niklas Orrenius
2012-07-10 kl. 00:16 i Böcker, Recensioner
Vi befinner oss i ett högljutt mediebrus där det krävs en allt större chockeffekt för att sticka ut och synas och det vi serveras är inte sällan billigt, sjaskigt och lättuggat. Detta i ett land som gärna slår sig för bröstet och tycker sig vara lite finare, lite bättre, lite rättvisare och lite mer rättrådigt än alla andra. Och så finns Niklas Orrenius, journalisten som avskalat och nedtonat skildrar det som skulle kunna anses vara extremt och sensationellt, men utan att det blir lättuggat eller sensationslystet. I Här är allt så perfekt, som är hans debutbok, har Niklas samlat 23 reportage som tidigare publicerats i Sydsvenskan mellan åren 2002 och 2008. Vi får bland annat läsa om de fem barnen Gülec, mellan sex och 15 år gamla, som Migrationsverket ville utvisa till Tyskland – utan deras föräldrar; om MS-sjuka Birgitta som söker bot genom healing; om Richard Jomshof, läraren som gång på gång får sparken och har svårt att få jobb på grund av sitt engagemang i Sverigedemokraterna; om Faik Rustemi som förespråkar sharialagstiftning; om Erik, en homosexuell präst som förespråkar celibat och mycket mer.
Niklas styrka är hans objektivitet: Han presenterar argumenten men levererar inga färdiga svar och lyckas ofta utmana sin läsare. Påfallande ofta finns det inte ens ett rätt svar, eller ens något färdigt svar alls. Komplexa frågeställningar presenteras på ett lättillgängligt vis, utan att det blir banalt eller fördummat.
Niklas Orrenius var tidigare politisk reporter på Sydsvenskan och kollega med Olle Lönnaeus, men sedan i februari i år är han i stället verksam som reporter för Expressen där han förhoppningsvis når ut till fler läsare med sina starka reportage. Han har nominerats för flera journalistiska priser och twittrar sporadiskt om sitt arbete. Här är allt så perfekt följdes av Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. och förra året kom Sverige forever in my heart.
På rak arm sex stycken. Sofi Oksanen för att hon lyfter fram platser och skeenden i historien som annars går förlorade i historiebruset och dessutom gör det så himla rakt och bra utan att försköna eller gömma undan. Maja Lundgren för att hon vågar säga vad hon tycker, för hennes mångfacetterade språk och för hennes humor. Fredrik Lindström för hans språkskicklighet, humor och förmåga att alltid träffa rätt. Peter Eriksson för att han på ett humoristiskt och lättsamt sätt, men utan att förlöjliga och släta över, lyfter fram och diskuterar ämnen som angår alla. Kerstin Thorvall för att hon vågade ta plats och gå sin egen väg. Jonas Gardell för hans skicklighet att blanda humor med allvar och träffsäkerhet i det han skildrar.
