..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk. Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?

Ett tag hade jag inställningen att jag skulle läsa all engelskspråkig litteratur på originalspråket, men det blev en på många sätt inte särskilt hållbar inställning: engelskspråkiga böcker är dyrare, de tar längre tid att läsa och vad gör jag om jag spontanhandlar böcker och hittar en bok jag gärna vill läsa men som råkar vara översatt? Köper översättningen och bryter min princip eller avstår från att köpa och köper boken på originalspråk senare i stället? Idag håller jag någon sorts medelväg: är det rimligt att anta att språket utgör en särskilt viktig del av läsupplevelsen så läser jag på originalspråk, annars går det precis lika bra på svenska. I praktiken har detta lett till att jag alltid läser vissa författare på engelska och att jag varje år köper en del engelskspråkiga böcker som verkar intressanta men vars svenska översättning antagligen kommer att dröja eller inte komma alls. Vad gäller diskussionen kring fint eller fult så tror jag inte ens på en sådan dikotomi så den lämnar jag därhän.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Poesi. Det känns som något man borde kunna läsa och förstå för att få göra anspråk på att vara kulturell, intellektuell, akademisk, etcetera. Och jag fixar inte poesi, vilket i perioder har lett till att jag känt mig lite underlägsen. Jag gillar Howl av Allen Ginsberg (som även har filmatiserats) och Säg till om jag stör av Eeva Kilpi, men det är också ungefär så långt som min tolerans för poesi sträcker sig. Vidare förstår jag inte grejen med vampyrer och så har jag lite svårt för fantasy och sci-fi, eftersom jag föredrar ”trovärdig” skönlitteratur (således kan jag läsa böcker i dessa genrer om de rör sig i närheten av verkligheten, till exempel 1984 av George Orwell) – och gärna faktion (men inte BOATS om jag inte går in för att läsa som om det vore fiktion).

Mitt webbhotell gav mig en domän med tillhörande lagringsutrymme, så jag passade på att registrera Litteraturkaka.se, en adress som jag funderat på i ungefär ett års tid. Jag tycker att den är lite rolig, eftersom den kan utläsas på två olika sätt: som den är, eller så tillför man lite diakritiska tecken och så anspelar den helt plötsligt på mitt namn. Ja, jag tycker att jag är jättefyndig.

Men vad ska jag hitta på med den? Jag funderar halvt om halvt på att flytta bloggen, men det tar emot för jag gillar ju ”Spetsig” – det är kort, lätt att komma ihåg och har en bakgrund. ”Litteraturkaka” har visserligen mer bok- och litteraturanknytning än ”Spetsig” men å andra sidan bör ett namn utan bok- och litteraturanknytning, i alla fall teoretiskt, sticka ut i bokbloggsbruset. Å tredje sidan finns risk för att min blogg med sitt nuvarande namn förbigås eftersom dess namn har noll och inget med böcker att göra.

Diskussionsforum med litteraturinriktning, kanske? Eller något helt annat? Ojoj.

På Bokmässan erbjöds en kortprenumeration på det nya läsmagasinet Books & Dreams. Jag fick första numret med mig direkt och det recenserades här på bloggen i början av oktober. Recensionen avslutades med konstaterandet att det behövdes en rejäl uppryckning. Nummer två dök upp i förra veckan. Blev det någon uppryckning? Det korta svaret är ”nej”. Det långa svaret följer nedan.

Förordet består i princip av konstaterandet att tusen personer tecknade en prenumeration under Bokmässan (= en procent av Bokmässans besökare) samt tre citat från läsare. En av dem undrar varför tidningen heter Books & Dreams, ”måste verkligen allt heta något engelskt nuförtiden?” – en berättigad fråga, som besvaras med att tidningen ”är ett magasin och ett varumärke som vill sträcka sig utanför Sveriges gränser”. Inte för att leta problem, men resten av tidningen är på svenska? Förordet föregås av fyra helsidesannonser, efterföljs av sex sidor som på olika sätt handlar om Books & Dreams – prenumerationserbjudande, inbjudan till event samt fotokollage från Bokmässan och ett tidigare Books & Dreams-event – och därefter ytterligare en helsidesannons. Jag blir inte av med reklambladskänslan. Först på sidan 18 börjar tidningen ”på riktigt” med några korta notiser, varav en gör antagandet att succén för Femtio nyanser av honom (E. L. James) antas bero på ”discreetly digital-trenden, läsplattans förmåga att dölja pinsamma bokinköp …” Än en gång väcks misstanken att jag nog inte tillhör målgruppen. Dock vill jag ge ett litet pluspoäng för notisen på sidan 19: Mando Diao ska tonsätta Gustaf Fröding och denna notis gör i alla fall en ansats till att frångå det ytliga koketterande som jag kritiserar så hårt. Glädjen blir dock kortvarig. Jag vänder blad och möts av – koketterande: en notis om Karl Lagerfelds nya parfym Paper Passion. Den är ju i sig helt okontroversiell, men i den här kontexten – att litteratur är något som är ”lyx”, något att kokettera med – blir det något jag stör mig på. Irritationen förstärks av detta citat från notisen intill: ”Vem slog fast att kvinnor skulle älska omslag med treords-meningar (sic!) i blandade mjuka typsnitt och pastellfärger mot enkel vit bakgrund, helst tillsammans med någon form av grönsak?”

Apropå koketterande: Läs om ”snygg belysning” för lässtunden på sidan 57; på sidan 65 får jag veta att ”böcker som gör skillnad” är en ”växande trend i  bokhyllan” och så två sidor med coffeetable-böcker (det där med kontext – igen). Att ”Syrade grönsaker är det nya svarta” (citat, s. 61) har visserligen inget alls med böcker att göra, men mat äter man väl för att det är gott och inte för att vara trendig? På sidan 75 kan vi läsa om ”skräcktrenden”.

Att det går trender i både det ena och det andra är ett tämligen okontroversiellt påstående. Det som skaver är allting ska reduceras till något trendigt, en accessoar, något att bära som en snygg handväska, något att – förlåt upprepningen – kokettera med. Att äga vissa böcker är trendigt (läsa dem gör man i undantagsfall?), att läsa snuskiga böcker på läsplatta är trendigt, böcker är en inredningspryl; ät viss mat för att den är trendig. Vad hände med att göra något eget? Något meningsfullt?

Tidningens första intervju är den med Jojo Moyes och även om jag känner igen mig själv i henne så är intervjun spretig, hoppig, ytlig: elva rubriker avhandlas som hastigast. Mönstret upprepas sedan, mer eller mindre, i övriga intervjuer och formulär 1a-känslan kvarstår från förra numret. Louise Boije af Gennäs säger intressanta saker om föräldraskap och politik men får aldrig utveckla sina tankegångar och när jag läser intervjun med John Irving ekar den av frågorna som aldrig ställdes.

Trots att detta nummer av Books & Dreams kom ut ungefär samtidigt som boksmällan efter Bokmässan börjat släppa sitt grepp finns det inte ett endaste litet reportage om Bokmässan. Däremot ett om Frankfurtmässan, där Sofi Oksanens ”lilaslingade dreads lyser upp lokalen” där hon ”avspänd … står och snurrar ett drinkglas (whisky sour är favoritdrinken … tidigare var det cosmopolitan)”. Om hennes författarskap sägs endast att nya boken När duvorna försvann har sålts till 43 länder och att Sofi vill skriva tills hon dör.

Över en kopp ”stark cappuccino” pratar Books & Dreams representant på mässan med författaren Linda Olsson. Hon är besviken på Nya Zeelands mässprestation: ”De har tagit hit 70 nya zeeländska författare, men så får de knappt synas”, säger hon och tipsar om den mycket produktiva nya zeeländska författaren Janet Frame, utan att denne med ett ord presenteras för läsaren. Stolpe ut och snabbt vidare till nästa punkt. Detta är återkommande – fokus ligger på namedropping, försäljningssiffror och ett och annat snabbt citat.

Efter att ha läst förra numret undrade jag var läsaren fanns. Med undantag för citaten i förordet dröjer det till sidan 45 innan vi får en hastig skymt av den vanliga läsaren, i form av den bokcirkelpresentation som känns igen från första numret, och efter detta återkommer hen aldrig mer igen.

Jag får känslan att precis allt ska pressas in på strax under 100 sidor – bok-, mat- och resemagasin i ett – och därför blir resultatet snabbt, ytligt och rumphugget. Jag hade gärna sett att man valt ett – eller maximalt två – ämnesområden: böcker och resor eller böcker och mat. Helt plötsligt uppstår oanade möjligheter och utrymme till fördjupning.

Jag tror att Books & Dreams och jag har nått vägs ände.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

Jag ska först och främst erkänna två saker: Den första är att jag fram tills väldigt nyligen var totalt ointresserad av Nobelpriset; mitt intresse ökade lite i och med att Peter Englund tog över efter Horace Engdahl som ständig sekreterare för Svenska Akademien, men har kanske främst ökat i och med att jag blivit insyltad i bokbranschen och bibliotekssfären och även börjat ta mitt bokbloggande på större allvar. Man vill ju inte begå tjänstefel, men för den sakens skull är jag fortfarande inte jätteintresserad. Den andra är att jag har jättedålig koll på Mo Yan, även om jag tycker att det är roligt att litteratur från länder utanför det vi kallar ”västvärlden” lyfts fram. Dock ställer jag mig lite undrande till att endast tolv av 108 nobelpristagare (elva procent) har varit kvinnor. Därmed inte menat att priset ska kvoteras, för jag är i övrigt ingen anhängare av kvotering, men att det onekligen är en aning knepigt att så få kvinnor har belönats trots att det finns så många goda kvinnliga författarskap. Här vill jag dock slå ett slag för Orangepriset, även om jag tycker att finansieringen av det är en aning problematisk.

Den här veckan ställs även en bonusfråga: Hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

Jag har tidigare inte haft någon att-läsa-hög utan bara en inofficiell icke nedskriven kölista, men den senaste tidens våg (med mina mått mätt) av recensionsexemplar och besöket på Bokmässan har tvingat mig till att faktiskt ha någon sorts tydlig läsplanering, varför jag i dagsläget har 10-15 böcker som jag anser att jag bör läsa inom den närmsta framtiden. Om man ska tro på aNobii så kan antalet dock räknas i hundratal.

På Bokmässan erbjöds en kortprenumeration på det nya läsmagasinet Books & Dreams: två nummer för priset av ett och första numret med direkt. Jag gillar böcker och jag gillar tidningar om böcker, så jag hakade på, trots att tidningen gav mig lite reklambladskänsla, men man ska ju inte vara fördomsfull. Dock började jag misstänka att jag kanske inte tillhör målgruppen när jag läste förordet: Chefredaktören påstår att ”läsa är lyx”, men för mig är ju läsning en självklarhet, rentav en nödvändighet – inget att diskutera. Litteratur är inget jag koketterar med. Jag ger ändå tidningen ett ärligt försök, men jag kommer aldrig in i den. Den är ytlig, spretig, banal. Innan jag ens kan börja läsa tidningen måste jag bläddra förbi fem helsidesannonser, avdelningen ”81 böcker som fängslar” känns som klippt och klistrad från utgivningskatalogen och intervjuerna har svårt att komma förbi formulär 1a: ”Var sitter du och skriver någonstans?”, ”Beskriv en vanlig skrivdag i ditt liv”, ”Vem har inspirerat dig att skriva?”, ”Varför tror du att folk vill läsa om ditt liv?” – och olika varianter på dessa frågor. Sedan tar koketterandet fart på allvar: ”En väl inredd bokhylla kan göra ett helt rum” inleder tidningens andra kapitel, på bild en Stringhylla med allt annat än böcker i för Stringhyllan har ”tagit steget in i den internationella modevärlden”. Därefter ett reportage med Emma Hamberg som får prata om sin inredning i stället för sitt författarskap och avslutningsvis en sida med boktapeter. Budskapet är tydligt: Boken är en accessoar, en inredningsdetalj, en modepryl.

Spretigheten kommer av att litteraturkoketterandet blandas upp med avdelningar om mat, träning och resor. Reklambladskänslan förstärks av att tidningen inleds med ”reklam” för Books & Dreams-event med ”mat, vin, mingel, boksignering och goodiebag”. Caitlin Moran, Michael Nyqvist och Gilla Böcker-grundaren Ada Wester får tala ganska fritt, men drunknar tyvärr fullständigt i det korta, snabba, enkla.

Bristen på tvåvägskommunikation är påtaglig. Var finns läsaren? Bortsett från en kort formulärintervju med en bokcirkel så hittar jag inte så mycket som ett Twittercitat någonstans. Jämför med senaste numret av Vi Läser: Twittercitat och korta insändare med läsarnas åsikt om tidningen på sidan sju, kort intervju med en läsare på sidan 14 och på sidorna 42-47 ett bildreportage om sajten Underground New York Public Library som samlar bilder på vanliga människor som läser i New Yorks tunnebana. Att det ännu bara finns ett nummer av Books & Dreams är ingen ursäkt: ragga upp en bokbloggare, besök ett bibliotek eller en bokhandel, släng ut krokar på Twitter.

Nästa nummer kommer i december och blir det inte en rejäl uppryckning då så blir det tyvärr inte fler nummer av Books & Dreams för min del.

Kortprenumerationen kostade 69 kr. och på köpet fick jag en hudkräm från Burt’s Bees och tack vare den är pengarna inte helt och hållet slängda i sjön. Krämen är dryg, luktar gott, är fri från silikoner och mineraloljor och återfuktar hur bra som helst! Dagen efter att jag provat den första gången var mina annars så torra och ömtåliga ben fortfarande mjuka och lena, så det här märket kommer jag absolut att fortsätta köpa.

Vinnarna i Forma Books Blog Award har utsetts: Enligt O och Tonårsboken. Grattis!

Priset delas ut i Formas monter (B08:22) på Bokmässan lördagen den 29 september kl. 12.00.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Jag läser ju mycket faktion och facklitteratur, främst historisk sådan, och grunden till det tror jag ligger i en nyfikenhet och en vilja att lära mig nya saker. Särskilt intresserad är jag ju av litteratur om och kring andra världskriget – antagligen för att det är så stort och fascinerande och egentligen fullständigt omöjligt att förstå helt och fullt. Jag har på senare år börjat läsa mer skönlitteratur, men jag tycker fortfarande att inget kan engagera och väcka spänning som riktigt bra faktion. Sådan har jag alltid varit. Jag gillar att se dokumentärer och välgjorda, verklighetsbaserade filmer också – och de får gärna handla om andra världskriget.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vad är det som gör en svensk kriminalroman (om du inte läser kriminalromaner kan du naturligtvis adoptera frågan till vilken genre du vill) typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.

Oj, det här är nog den svåraste bokbloggsjerkan hittills. Jag läser ju lite allt möjligt och tycker mig ha identifierat lite olika drag som ofta förekommer i böcker från vissa länder: I svenska deckare är huvudpersonen ofta en ensamstående, lätt alkoholiserad medelålders man. Franska romaner tycker jag präglas av ett visst tungsinne. Amerikanska ungdomsböcker har nästan alltid en karaktär av kvinnligt kön som trots ringa ålder (tonåring) slukar fin och svår litteratur, är jättesmart, väldigt påläst, extremt verbal och vars talspråk är helt fritt från ungdomliga uttryck och amerikanska akademiker använder sig gärna av mycket avancerad, akademisk engelska.

Nu har finalisterna i Forma Books Blog Award presenterats!

I kategorin ”Sveriges bästa bokblogg” deltar Enligt O, Fiktiviteter och Stringhyllan, och i kategorin ”Sveriges bästa barn- och ungdomsbokblogg” har Bokunge, Tonårsboken och Unga böcker utsetts till finalister. Grattis!

Fram till den 14:e september kan du rösta på din favorit. Vinnaren presenteras den 17:e september på Forma Books hemsida och priset – 12 500 kr. till vinnaren i vardera kategori – delas ut i Formas monter på Bokmässan den 29:e september.