..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Eva ville egentligen inte ha barn. Hon var nöjd med det liv hon levde med Franklin. De var välbärgade, bodde i en takvåning på nedre Manhattan och Eva drev eget företag och reste runt i hela världen för att skriva reseguider. Men Franklin ville ha barn och efter en tankeställare bestämmer sig Eva för att det är dags – om Franklin skulle dö ifrån henne vill hon ha något kvar. Någon som hon kan sakna och sörja tillsammans med. Men graviditeten gör att Eva känner sig degraderad: hon är inte längre kvinnan och partnern Eva – hon blir mamman och behållaren Eva. Franklin sätter henne på piedestal: han längtar så efter barn och inget får gå fel. Barnet som föds är Kevin. Sonen tar redan från början avstånd från sin mor och tyr sig till sin far och Eva känner inte alls, hur mycket hon är försöker, den där överväldigande kärleken som ”alla andra” i umgängeskretsen sade sig ha känt för sina nyfödda. Från dag ett är livet med Kevin en kamp. Han är arg. Hela dagarna skriker han – och det är inget vanligt skrik utan ett vrål av vrede – men tystnar så snart Franklin kommer hem. Med stigande ålder blir han desto mer destruktiv; Kevin verkar hata allt som ger andra människors liv mening och hans hat riktas ofta mot Eva. Franklin, däremot, kommer betydligt bättre överens med sonen och tar honom ofta i försvar – ibland orimligt mycket: han är helt enkelt blind för att Kevin gör saker som kan anses vara onda och föredrar att inte ta det Eva berättar och den oro hon känner på allvar. Kevins lärare konstaterar att han är intelligent men lite svår att nå fram till: han drygar sig och spelar dum men gör egentligen ingenting som förvarnar om vad som komma skall. Hans hat eskalerar och kulminerar, tre dagar före hans 16:e födelsedag, i ett mord – en skolmassaker – på sju skolkamrater, en lärare och skolans cafeteriabiträde. Vi måste prata om Kevin består enbart av långa brev från Eva till Franklin, där Eva oemotsagd äntligen får berätta hela sin version om Kevins uppväxt och livet efter massakern. Boken blir lite pratig och långsam i mitten, men härda ut, för slutet är oväntat – berättelsen tar en fruktansvärd vändning. Mycket läsvärd bok som är ständigt aktuell trots att det gått åtta år sedan den gavs ut – skolmassakrer inträffar fortfarande och inte bara i USA. Vi måste prata om Kevin har nyligen filmatiserats och kommer att ha Sverigepremiär den 17 februari nästa år.

Se här vad som låg i brevlådan och väntade på mig! Äntligen! Och snart kanske det blir en filmatisering också – SVT har köpt optionsrätten. Det är Jonna som är avbildad på omslaget; här kan du se hur Walter ser ut. Jonna ser ut ”som förväntat”, men jag hade nog föreställt mig Walter lite mer som Leif GW Persson.

Jag ska bara läsa färdigt Vi måste prata om Kevin så ska jag sätta tänderna i den här sedan. Bortsett från en föreläsning i morgon och en 75-årsfest på lördag är jag ledig hela helgen!

Det blev ryggsäck till slut. Nu ska jag sova; min buss till stan går 06:15 i morgon. Jag har, som synes, färdlektyr med, men jag tror jag ska satsa på att sova på vägen upp till Göteborg.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Hur många böcker har du precis i detta nu i din att-läsa-hög och vilken/vilka är du mest sugen på att läsa just nu?

Jag har vare sig att-läsa-hög eller att-läsa-hylla (fast tanken har slagit mig att skaffa en sådan) utan nöjer mig i stället med en inofficiell icke nedskriven kölista. På den finns det ett 20-tal titlar som är de som ligger närmast till hands när boken jag läser just nu är utläst, men i själva verket kan nog det verkliga antalet olästa böcker i mina hyllor uppgå till några hundra. Just nu läser jag Härskarplanen av Heather Pringle (fortfarande!) som är jätteintressant men informationsspäckad och därför lite segläst (inte bra i kombination med tidsbrist). Efter den vill jag läsa något lite mindre ”intensivt”, kanske Ett litet snedsprång (Denise Rudberg), men egentligen är jag sugen på Vi måste prata om Kevin (Lionel Shriver), Varat och varan (Kajsa Ekis Ekman), Att springa (Maria Sveland) eller Brass av Helen Walsh.

Att C-uppsatsen är klar är en bra anledning att belöna sig själv med ett rejält bokpaket! Rubriken har jag stulit från Sofie Sarenbrant och en kurskamrat vars uppsats heter så.