Bokbloggsjerka 30/9-3/10
2011-10-02 kl. 21:20 i Blogg, BöckerDå var det dags för bokbloggsjerka igen!
- Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
- Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
- Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
- Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilken är den längsta bok du har läst?
När jag gick i mellanstadiet läste jag Sofies värld av Jostein Gaarder flera gånger och den utgåva som står i min bokhylla är på 512 sidor. Sedan dess har det blivit några till: Förra året läste jag JPod (Douglas Coupland) och Myggor och tigrar (Maja Lundgren) som båda är mer än 500 sidor långa. I år har jag läst Hatet mot muslimer (Andreas Malm) som är 520 sidor lång, ej medräknat notapparat och referenser, men längst hittills är De apatiska av Gellert Tamas som är 620 sidor lång exklusive referenslistan.
Jag har läst pocketutgåvan som, om jag förstår saken rätt, skiljer sig en del från originalutgåvan. Pocketutgåvan är något nedbantad och fokus ligger på islamofobi i politikens salonger. Andreas Malm inleder detta mastodontverk med att extensivt redogöra för den så kallade Eurabia-litteraturen, vilket är en mycket skrämmande läsning: Denna litteratur presenterar en konspirationsteori som gör gällande att västvärlden får olja mot att arabvärlden får befolka den och att förhandlingarna kring utbytet sker inom ett överstatligt, superhemligt organ som hela EU-maskineriet och alla västvärldens regeringar, banker, kyrkor, industrier, medier och akademier är insyltade i. Att ingen har hört talas om denna hemlighet läggs fram som bevis på att den existerar (så skapas en konspirationsteori!). På denna konspirationsteori staplas sedan ytterligare ”fakta” och utspel om islams och muslimers nedärvda djävlighet, inklusive myten om den muslimska demografiska bomben. Det är bara det att den ”fakta” som presenteras är bluff, båg, fabriceringar och rena falsarier. Dessa konspirationsteorier, myter, ”fakta” och utspel är det som ligger till grund för den politik som förs av Sverigedemokraterna och deras främlingsfientliga systerpartier ute i Europa, t.ex. Vlaams Belang, Freiheitliche Partei Österreichs (FPÖ), Lega Nord, Front National o.s.v. För att sticka hål på bubblan presenterar Malm empirisk och objektiv forskning som visar hur fel ute dessa högerextrema grupperingar är; som exempel kan nämnas att sådan forskning visar att kvinnor från muslimska länder ofta föder färre barn per kvinna än kvinnorna i det värdland de befinner sig i – den demografiska bomben existerar alltså inte. Malm menar dock att islamofobins rötter finns i medier och hos politiker och debattörer i den mittfåra som äger diskursen och därför kan ange tonen – och att dessa möjliggör och legitimerar islamofobiska strömningar och grupperingar. Det föreligger, med andra ord, en institutionell och strukturell islamofobi som ger sig uttryck i hur islam och muslimer porträtteras i media och av politiker i mittfåran; bilden av islam som en totalitär och reaktionär ideologi och muslimer som våldsamma förtryckare produceras offentligt och globalt och appliceras lokalt där inga muslimer finns, vilket leder till att muslimer segregeras. Inte för att de själva vill det, för den forskning Andreas Malm presenterar visar att så inte är fallet, utan för att segregationen påtvingas dem, till exempel i Bunkeflostrand där befolkningen gick man ur huse för att stoppa en muslimsk familj från att flytta till orten, eller i Vellinge som tog strid mot att ensamkommande flyktingbarn skulle inkvarteras i ett vandrarhem där. Islamofobin är nämligen som mest utbredd där det finns minst muslimer. Mycket bra och läsvärd bok. Mindre bra är att Andreas Malm på ett ställe lutar sig mot psykoanalytiska teorier och att texten stundvis är svårläst på grund av bristande språkkoll och korrekturläsning.
