..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Poesi. Det känns som något man borde kunna läsa och förstå för att få göra anspråk på att vara kulturell, intellektuell, akademisk, etcetera. Och jag fixar inte poesi, vilket i perioder har lett till att jag känt mig lite underlägsen. Jag gillar Howl av Allen Ginsberg (som även har filmatiserats) och Säg till om jag stör av Eeva Kilpi, men det är också ungefär så långt som min tolerans för poesi sträcker sig. Vidare förstår jag inte grejen med vampyrer och så har jag lite svårt för fantasy och sci-fi, eftersom jag föredrar ”trovärdig” skönlitteratur (således kan jag läsa böcker i dessa genrer om de rör sig i närheten av verkligheten, till exempel 1984 av George Orwell) – och gärna faktion (men inte BOATS om jag inte går in för att läsa som om det vore fiktion).

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vad har du lärt dig av deckare (eller den genre du annars helst läser)?

Svaret pendlar mellan ”jag vet inte” och ”allt”. På rak arm kan jag inte nämna något specifikt som jag lärt mig av det jag läser, vilket främst är faktion och facklitteratur, men å andra sidan använder jag mig hela tiden av sådant jag läst mig till: jag diskuterar ekonomi och politik med herr Spetsig och lyfter fram sådant jag läst om i Mao och den stora svälten (Frank Dikötter); vi pratar om konvergenskultur och användargenererat innehåll på utbildningen och jag nickar igenkännande eftersom jag har skrivit två uppsatser i ämnet och därför läst både det ena och det andra; jag hamnar i en samhällsdebatt och refererar till David Eberhard och så vidare.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Jag läser ju mycket faktion och facklitteratur, främst historisk sådan, och grunden till det tror jag ligger i en nyfikenhet och en vilja att lära mig nya saker. Särskilt intresserad är jag ju av litteratur om och kring andra världskriget – antagligen för att det är så stort och fascinerande och egentligen fullständigt omöjligt att förstå helt och fullt. Jag har på senare år börjat läsa mer skönlitteratur, men jag tycker fortfarande att inget kan engagera och väcka spänning som riktigt bra faktion. Sådan har jag alltid varit. Jag gillar att se dokumentärer och välgjorda, verklighetsbaserade filmer också – och de får gärna handla om andra världskriget.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vad är det som gör en svensk kriminalroman (om du inte läser kriminalromaner kan du naturligtvis adoptera frågan till vilken genre du vill) typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.

Oj, det här är nog den svåraste bokbloggsjerkan hittills. Jag läser ju lite allt möjligt och tycker mig ha identifierat lite olika drag som ofta förekommer i böcker från vissa länder: I svenska deckare är huvudpersonen ofta en ensamstående, lätt alkoholiserad medelålders man. Franska romaner tycker jag präglas av ett visst tungsinne. Amerikanska ungdomsböcker har nästan alltid en karaktär av kvinnligt kön som trots ringa ålder (tonåring) slukar fin och svår litteratur, är jättesmart, väldigt påläst, extremt verbal och vars talspråk är helt fritt från ungdomliga uttryck och amerikanska akademiker använder sig gärna av mycket avancerad, akademisk engelska.

Trots att Jesper Lissmark Hults resa genom Europa, i syfte att samla in pengar till Friends, egentligen ligger helt utanför min bloggenre, valde jag att ändå uppmärksamma hans resa, eftersom jag gärna puffar för roliga, goda och galna initiativ som enskilda människor gör. Jag kände inte till projektet sedan tidigare och det var Jesper själv som tog kontakt med mig. Hans e-post påminde mig dock om all den där andra e-posten jag får, från icke bokrelaterade företag …

Det här är en bokblogg. Jag bloggar om böcker och läsning och välkomnar verkligen de kontakter jag knyter med andra bokbloggare och med bokbranschen i stort. Jag vet att bokbloggarna utgör ett viktigt komplement till professionella recensenter och därför är viktiga för förlagen och läsarna – och förlagen och läsarna vet att de är viktiga för oss. Att byta recensionsexemplar mot recensioner är en rättvis transaktion som alla vinner på och vars villkor alla inblandade är överens om.

Bloggare har blivit den fjärde statsmakten och därmed något som företag naturligtvis vill använda sig av för att nå ut, något som märks på att jag tätt som oftast kontaktas av allsköns företag som inte har något med bokbranschen att göra alls: pokerföretag, vitvaruförsäljare och klädföretag bland andra. De vill att jag ska låta dem annonsera på min blogg, lotta ut presentkort eller – som det senaste företaget som kontaktade mig: låta varenda förekomst av ett visst ord länka till deras tjänster så att de därmed, helt gratis, kan ta åt sig äran för en vara som jag har köpt från ett annat företag. I nio fall av tio förväntar sig dessa företag att de ska få använda min blogg som gratis annonspelare utan någon som helst motprestation: att ”lotta ut ett presentkort” eller ”länka ord” är något jag ombeds göra utan att ens få så mycket som en liten rabatt på varorna jag förväntas göra reklam för – inte för att en sådan rabatt hade gjort mig mer benägen att tacka ja, för det hade den absolut inte gjort, men den hade i alla fall fått företagen i fråga att inte framstå som så desperata. Ibland försöker de blidka mig genom att ge intryck av att de har läst min blogg, till exempel när de hävdar att jag ”verkar ha ett ganska stort intresse för kläder och mode” (autentiskt exempel), vilket mest blir pinsamt.

Mitt intryck av att dessa företag är desperata förstärks av de dåliga betyg som en del av dem har fått på konsumentsajter på nätet. Företaget som ville ta åt sig äran för OptimalPrints visitkort – företagsnamnet börjar på ”Vista” – får på dessa webbplatser idel dåliga betyg och kommentarer som ”missvisande priser”, ”ser ut som skit”, ”lång leveranstid”, ”urdålig service” och ”svarar inte på kontaktförsök”. De måste tro att både jag och mina läsare är korkade!

Det händer att jag svarar på dessa kontaktförsök, men för det mesta låter jag bli – dygnet har bara 24 timmar. Om jag svarar är jag alltid trevlig, men egentligen tycker jag att det är ganska fräckt att dessa företag på fullaste allvar (?) tycker och tror att jag ska sätta min trovärdighet på spel för att de ska få nya kunder (utanför modebloggssfären?) och kunna sälja lite mer. Detta är alltså företag som jag aldrig har handlat av och förmodligen aldrig kommer att anlita – särskilt inte efter skamlösa försök att få gratis annonsplats (är traditionell reklam för dyrt?) på min blogg.

Jag menar alltså att den här desperata fulmarknadsföringen är något helt annat än den jag ägnar mig åt om jag lottar ut böcker, bloggar om en kampanj i en viss bokhandel eller bara i största allmänhet puffar för förlag, böcker och författare. Det här är en bokblogg, så sådana aktiviteter faller väl inom ramarna för bloggens genre; summan av delarna är bokbranschen där alla delar – författare, förlag, bokhandel, bokblogg – förutsätter varandra och slutligen så har jag ju – i egenskap av kund, förlagsvetare, förlagsarbetare, bokbloggare, blivande bibliotekarie, bokintresserad och så vidare – erfarenhet av och förståelse för dessa olika delar av bokbranschen, varför aktiviteter på bloggen kan förankras i min personliga erfarenhet och kunskap, något som inte vore möjligt om jag upplåtit min blogg till marknadsföring av pokersajter eller vitvaruföretag, eftersom jag varken spelar poker eller har någon särskild kunskap om vitvaror.

Min trovärdighet är viktig för mig och den trovärdigheten lånar jag ju ut varje gång jag puffar för något eller någon. Därför kan jag inte tänka mig att göra reklam för något jag inte tror på – inte ens om det hade varit fråga om betald marknadsföring. Det hade dessutom sett konstigt ut om jag mitt bland alla bokinlägg börjat göra reklam för vitvaror: jag vet ju själv – tyvärr – vad jag tänker när jag läser bloggar där bloggaren helt plötsligt och omotiverat skriver om ett företag eller en produkt som är odelat superduperjätteunderbartfantastisk! men, trots att den tydligen är ett sådant mirakel, aldrig har nämnts i bloggen tidigare och egentligen inte har något alls med bloggens genre att göra. Jag vill att mina läsare ska veta att jag står bakom varenda puff, rekommendation och recension jag gör och jag är övertygad om att bra företag kommer att bli omtalade utan att behöva tigga gratis annonsering utan motprestation – det är rentav ohederligt att en del företag inte drar sig för att försöka få bloggare att lura sina läsare, som fallet med företaget som ville ta åt sig äran för visitkorten. Faktum är att sådana fulfasoner spiller över på den mer uppriktiga djungeltelegrafen: för två år sedan debatterades graden av ärlighet i bokbloggarnas recensioner av recensionsexemplar; i mars i år bemöttes Flickan och kakorna med misstänksamhet efter att ha uttalat sig positivt om en tjänst hon var nöjd med (lustigt nog diskuterade vi – jag, hon och fem andra bokbloggare – just det där med ”köpta inlägg” på en bokbloggsträff i november förra året och jag vill minnas att vi var rörande överens om att det inte var något vi ville ägna oss åt) och nyligen puffade jag för en mycket efterlängtad bok – och höll sedan andan i några dagar i väntan på anstormningen av anklagelser om ”köpta inlägg” som tack och lov aldrig kom: bara det att man är rädd för att sådana anklagelser ska komma säger en del.

Så, kära bokbransch! Fortsätt låta era nyhetsbrev och erbjudanden landa i min inbox – jag blir lika glad varje gång! Men ni andra – spelföretag och allt vad ni sysslar med – borde kanske fundera på hur ni marknadsför er själva till de ni förväntar er ska marknadsföra er med sin egen trovärdighet som insats.

I en tid som inte verkar alltför avlägsen vår, har samhället som vi känner det upphört att existera. Världens länder och gränserna mellan dem finns inte längre och världen befolkas av Levande, Döda och Benrangel. Zombien R bor på en övergiven flygplats tillsammans med otaliga andra zombier i varierande stadier av förruttnelse. R är välbevarad för att vara Död och dessutom hyfsat välklädd, men han minns inget från livet som Levande. Han tänker mycket och har ett brett ordförråd för att vara en zombie, men han kan inte läsa och pratar inte så bra även om viljan finns. Livet som Död är tråkigt och känslolöst – det går mest ut på att vandra omkring i korridorerna på flygplatsen och då och då ge sig av in mot stan för att hitta mat: Levande, det fåtal som fortfarande rör sig utanför de stora superarenor som har förvandlats till hårdbevakade miniatyrvärldar. Deras hjärnor erbjuder en högst tillfällig inblick i hur det var att vara människa och det är under en sådan jakt som R träffar Julie – och blir kär. Han har just spräckt skallen på hennes före detta pojkvän Perry, ätit upp delar av hans hjärna och via hans minnen lärt känna henne. Och R börjar förändras. Han smugglar in Julie på flygplatsen och så inleds något som påminner om Romeo och Julia – dock inte alls lika sötsliskigt – men som så småningom visar sig vara början på något nytt. R är trött på de Dödas meningslösa tillvaro och Julie är trött på de Levandes nästan lika meningslösa överlevnad och tillsammans beslutar de sig för att förändra världen.

Det här är den första zombieromanen jag läser och jo, jag medger att jag var skeptisk: jag funderade i en vecka innan jag tackade ja till erbjudandet om ett recensionsexemplar från Mix Förlag. Därför är jag glatt överraskad, även om jag kanske inte har fastnat för zombiegenren som sådan. Isaac Marion beskriver zombietillvarons känslo-, menings- och innehållslöshet utan att texten blir vare sig känslo-, menings- eller innehållslös. Isaacs humor och fyndigheter drar in mig i boken och får mig att fortsätta läsa: ”Jag är Död, men det är inte så farligt. Jag har lärt mig att leva med det.”

Isaac Marion är född 1981, har bott hela livet i och omkring Seattle och bloggar här. Varma kroppar är hans debutroman som även har filmatiseras och har premiär i början av nästa år.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Annika hör till de som inte kunde bry sig mindre om en boks omslag och hon har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.Om du ställer dig på Annikas sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet.

Jag har tidigare konstaterat att jag absolut kan lockas av snygga omslag (och avskräckas av fula) men att jag ändå till syvende och sist – numera, när jag primärt gör mina inköp i nätbokhandeln – köper böcker som jag tycker är intressanta, oavsett hur omslaget ser ut: omslaget ser jag ju inte så ofta ändå och jag vill ju läsa böcker för att de är intressanta, inte begå våld på mina intressen för att boken är snygg. Egentligen är det lite fy skam att jag inte är särskilt intresserad av fantasy, science fiction och romantik eftersom det i dessa genrer (och gärna i kombination) då och då dyker upp böcker med helt fantastiska omslag.

Det är inte jättebra att föreslå en bokbloggsträff som sammanfaller med terminsstart och influensa- och magsjuketider, men vi blev några stycken ändå: jag, Schitzo-Cookie, Unga böcker och Fröken H träffades ikväll på Italia Il Ristorante i Lund och avhandlade bland annat vår längtan till Bokmässan, möjligheten att arrangera en bokbuss dit och hur Sofi Fahrman namedroppar sig själv i Elsas mode (men snälla någon!?!) – och apropå genren passade jag på att snacka ner En shopaholics bekännelser (Sophie Kinsella) lite till.

Bokbyte blev det ju också och jag bytte till mig två böcker som jag varit nyfiken på länge och lagt i och tagit ur varukorgen flera gånger, men så småningom avstått från att köpa men ändå fortsatt vara nyfiken på: Alla får ligga av Henrik Fexeus och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Tack Hanna!

Jag var helt säker på att jag redan hade svarat på den här enkäten som jag hittade hos Monika – men icke. Däremot har jag svarat på en liknande.

Senast lästa bok: Mina vackra ögon av Nina Hemmingsson.
Senast köpta bok: Salvekvick och kvacksalveri av Edzard Ernst och Simon Singh.
Senast lånade bok: Dewey Decimal Classification: A Practical Guide av Lois Mai Chan, John P. Comaromi, Joan S. Mitchell och Mohinder P. Satija, samt Learn Dewey Decimal Classification av Mary Mortimer.
Senast fådda bok: Av … med näsan i en bok … fick jag, i Pocket och Prassel 6.0, Flyga drake av Khaled Hosseini.
Favoritbokhandel: Jag handlar hos Adlibris, för det mesta.
Favoritbibliotek: Lunds stadsbibliotek för atmosfären; universitetsbiblioteket (UB) för böckerna.
Antal lånekort: Två, tror jag, om mitt kort till stadsbiblioteket fortfarande fungerar. Det andra är mitt universitetskort. Mina kort till stadsbiblioteken i Malmö och Helsingborg tror jag har avregistrerats på grund av inaktivitet.
Använder som bokmärke: Katten till vänster på den här bilden, som jag också fick av … med näsan i en bok … Har jag behov av fler bokmärken använder jag vad jag får tag på, oftast papperslappar.
Favoritfärg på bok: Innehållet är viktigast. Den enda bokfärg jag tycker något om är färgen på Skräcknoveller av H.P. Lovecraft; ett klotband i en horribel grön färg (jag råkar ogilla grönt i största allmänhet).
Favoritmat/-snack vid läsning: Äter helst inte när jag läser.
Favoritdryck vid läsning: Kaffe, men jag dricker försiktigt. Igår spillde jag förresten en droppe kaffe i Ja till liv! – första och enda gången jag glömde att hålla boken åt sidan för att dricka kaffe. Ångesten som uppstår innan man inser att det bara var en liten droppe och att det inte kommer att synas så mycket när det torkat!
Favoritställe att läsa på: Soffan i uterummet, schäslongen i vardagsrummet, svärfars KARLSTAD-soffa och sängen.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Senast köpte jag Rural Society and the Search for Order in Early Modern Germany av Thomas Robisheaux, så det hade väl blivit något på samma tema (d.v.s. tidigmodern tid).
Den här boken köper jag till en partner: Som ovan.
Favoritgenre: Facklitteratur, faktion, samhälle.
Favoritformat: Pocket.
Författarfavorit: Douglas Adams, Douglas Coupland, Fredrik Lindström, Maja Lundgren, Mike Gayle, Peter Eriksson, Sofi Oksanen, Khaled Hosseini, Kerstin Thorvall …
Den tjockaste bok jag läst: De apatiska av Gellert Tamas (620 sidor exkl. referenslista).
Den tunnaste bok jag läst: Det är nog Ner med slöjan! av Chahdortt Djavann (46 sidor), borträknat barnböcker.
Favoritljud när jag läser: Liv i huset.
Favorittidning: Svensk Bokhandel.
Prenumererar på: Svensk Bokhandel. Har nyligen avslutat prenumerationer på Ordfront och Galago.
Favoritbokblogg: Jag har flera. Ingen nämnd, ingen glömd.
Min sämsta läsning någonsin: Den frågan har flera olika svar, beroende på vad som konstituerar ”dålig läsning”: En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella (ytlig, puckad och högst otrevlig karaktär som ständigt belönas för sina icke önskvärda beteenden); Vänd ditt timglas av Niklas Rådström (150 sidor för lång); Fear of Flying av Erica Jong (puckad karaktär som lämnar en bra och trevlig kille som hon älskar för en impotent mupp som trycker ner henne, samt att hon ägnar hela denna utflykt åt att älta till förbannelse); Till alla människor på jorden och i himlen av Björn Ranelid (han skriver som har pratar: innehållslöst prat om sig själv, med många utsvävningar och bristfällig interpunktion).
Mitt bästa bokminne: Utrensning av Sofi Oksanen. Jag hade längtat efter den länge och när jag äntligen läste den (jag köpte den på Bokmässan 2010 och fick den signerad av Sofi!) ville jag att den aldrig skulle ta slut.
Senaste bokfyndet: Sannolikt någon av de böcker jag köpte på Bokmässan.
Bokgenre jag undviker: Harlequin, science fiction, fantasy.
Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Svär inte så förbannat!
Så här håller jag koll på vad jag läst: Bloggens primära syfte är just att jag ska hålla reda på min läsning.
Så här sorterar jag min bokhylla: Efter storlek.
Nästa bok jag ska läsa: Just nu läser jag Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson; vad jag ska läsa efter den har jag ingen aning om.

Jag sitter för närvarande och skriver en artikel om Dewey Decimalklassifikation men tycker att det är dags för en paus. Annika vill veta hur jag är som läsare:

snabb långsam

läser alla ord skummar en del

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

Jag läser varje ord därför att jag är rädd att jag annars ska missa något viktigt. Det gör att jag, i alla fall stundvis och särskilt när jag läser informationsspäckade böcker, läser ganska ”långsamt” (fast när jag jämför mig med andra visar det sig ofta att jag läser ganska fort ändå) – men jag kan läsa fort och det är så jag läser ”mindre viktiga” texter. Eftersom jag inte vill missa något viktigt hoppar jag inte heller över sådant som inte för historien framåt – men jag gillar inte nödvändigtvis sådana utsvävningar bara för att jag läser dem.

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

Jag för ofta anteckningar när jag läser, just för att kunna minnas detaljer i efterhand till exempel när jag ska blogga om boken. Vad gäller tjocklek har jag inget alls emot tegelstenar och kan ibland bli lite besviken (!) när jag har beställt böcker och de visar sig vara tunnare än jag trott. De behöver inte nödvändigtvis sakna något, mer än tyngd och massa. Vad gäller idealet så har jag kommit fram till att ca. 300-350 sidor är behändigt, bra och trevligt att läsa, men jag räds absolut inte böcker som är betydligt tjockare än så.

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

Jag inleder alltid en ny bok med att titta på sista sidan för att se hur många sidor den är på. Fast det kanske inte räknas som att tjuvkika på slutet?

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

Jag kan lockas att läsa en baksidestext på grund av omslaget, men det är baksidestexten som avgör om jag köper eller inte. Därtill köper jag oftast böcker som jag läser om på bokbloggar eller på andra sätt blir rekommenderad, men jag väljer även en hel del själv.

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

Jag bokbloggar …

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

Jag är formatkonservativ och gillar inte vare sig ljudböcker eller e-böcker. För egen del tycker jag inte att lyssna är att läsa, men observera att jag inte applicerar den värderingen på andras läsande/lyssnande. Jag tycker även att ljudböcker stör och förstör den röst och takt som jag har i huvudet när jag läser.

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

Jag tror jag har blivit bättre på att variera mig nu, men om jag inte aktivt går utanför mina favoritgenrer har jag en tendens att fastna.

läser alltid på svenska läser på flera språk

Då och då läser jag även böcker på engelska.

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

Att hålla reda på min läsning är den primära anledningen till att jag bokbloggar.

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

Om man med läsning menar fritidsläsning, läser jag inte varje dag, men om läsning innebär all läsning, så läser jag definitivt varje dag. Då blir det ju en hel del, i och med att jag både pluggar och jobbar på förlag.