..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Jag har tidigare sammanställt torsdagens, fredagens och lördagens schema. Så här ser söndagens schema ut:

10:30-11:00 Kvinnolitteratur på nätet på Scen Norden, C02:02.

11:00-11:20 Bokcirklar.se – en mötesplats för läsare på Biblioteks- och Berättarscenen, E-hallen.

11:30-11:45 SD i halvtid i monter B08:61.

12:30-12:55 Ett svenskt rättshaveri i J-hallen.

13:00-13:30 Om man håller sig i solen – en självbiografisk roman på Litteraturscenen, A01:60.

14:00-14:20 Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz på Internationella Torgets Scen, H-hallen.

14:30-15:00 Rumsvakt (preliminärt).

15:25-15:40 Hederskultur och hedersproblematik på Forskartorgets Scen, B05:72.

15:50-16:05 Är nätpiraterna här för att stanna? på Forskartorgets Scen, B05:72.

Jag har tidigare sammanställt torsdagens och fredagens schema. Så här ser lördagens schema ut:

10:00-12:00 Ambassadörernas bloggmingel i rum R3.

11:00-11:20 Sveriges största rättsskandal i seminarierum G4.

11:30-11:45 Hatet på nätet i monter B08:61.

11:45-12:00 Fallet Thomas Quick i monter B08:01.

12:00-12:45 Torka aldrig tårar utan handskar i seminarierum K2.

13:00-13:20 Anti-feminismen i Norden och Breiviks manifest i seminarierum F4.

13:30-14:00 Rumsvakt (preliminärt).

14:00-14:20 Politisk skandal! Spelar det någon roll om du är man eller kvinna? i monter B04:70.

14:00-16:00 Bloggar och böcker i monter B04:02.

15:00-18:00 Ungdomsbokbloggsmingel med ambassadörerna.

15:00-15:30 Torka aldrig tårar utan handskar i monter B05:60.

15:30-16:00 Vems yttrandefrihet vill vi försvara? på Scen Norden, C02:02.

16:00-16:45 Gränslöst? Om sexualitet, tabun och identitet i seminarierum J1.

17:15 Bokbloggsmiddag på Pasta+.

Efter lång och otålig väntan har jag äntligen fått läsa Fallet Thomas Quick – och den var väl värd den långa väntan! Min recension finns på LitteraturMagazinet. Att betyget inte blev en femma beror på att jag inte kan släppa hur fulländad boken hade blivit om inte tiden hade runnit ut för Hannes Råstam.

Jag vill även passa på att tipsa om två andra mycket bra böcker om fallet Thomas Quick: Pelle Svenssons granskning Quick: Den stora rättsskandalen nämner jag i recensionen av Fallet Thomas Quick och i Thomas Quick är död kan man läsa Sture Bergwall och brodern Sten-Ove Bergwalls egen berättelse om livet före, under och efter Quick-åren.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande?

Jag har länge tänkt att jag ska börja skriva ned idéer och tankar under läsningen, men det blir aldrig av. Av och till skriver jag ned idéer på lösa lappar, några gånger har jag påbörjat recensionsinlägget under läsningen och sparat det som ett utkast, men för det mesta håller jag allt i huvudet – och sedan när jag ska skriva min recension så blir det antingen bara tomt i samma stund som jag börjar skriva eller så kommer jag ihåg vissa saker men inte andra. Jag lär mig aldrig trots att jag kan se att de recensioner som bygger på anteckningar gjorda under läsningen blir bäst! Fast jag försöker bättra mig. När jag fick Fallet Thomas Quick (Hannes Råstam) började jag anteckna redan från början och jag ser ju att recensionen som växer fram verkligen har potential så det är ju en morot för att fortsätta.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Om du fick välja, vilka böcker skulle du vilja se publicerade redan IDAG och varför?

Jag har länge, i nästan ett år, väntat på Fallet Thomas Quick av Hannes Råstam. I augusti kommer den äntligen, men helst hade jag velat att den kom nu genast! I september – vilket inte är inte snart nog – kommer Vi gillar lika (Andreas Johansson Heinö) som ifrågasätter svenskars bild av sig själva som toleranta och mångkulturella och naturligtvis ser jag fram emot den svenska översättningen av Sofi Oksanens nya bok Kun kyyhkyset katosivat. Sista augusti kommer den ut på originalspråket, men den finns inte med i Svensk Bokhandels höstkatalog så jag har ingen aning om när den kommer på svenska, vilket är lite jobbigt – de andra böckerna kan jag ju räkna ned till.

Jag hittade en bokenkät hos Annika och Enligt O. Titeln är ”Hur står det till med läsningen?” och det kortfattade svaret är att ”det står inte alls!” Det långa svaret följer nedan:

Vad ska du läsa i helgen? I mån av tid ska jag fortsätta med Härskarplanen av Heather Pringle, men halva helgen har redan gått och jag har inte läst så mycket som ett ord.
Hur ser den perfekta lässtunden ut? Under en filt i liggande ställning på soffan i uterummet. Helst kvällstid och gärna på senvåren/försommaren, med terrassvärmaren på.
Din bästa lässtund förra veckan? Jag hade gjort allt jobb klart för dagen och satt i uterummet och läste medan maken satt bredvid och sysslade med sitt. Det var mysigt, om jag bortser ifrån att jag inte gillar att sitta upp och läsa.
Hur många timmar i veckan tillbringar du egentligen i böckernas värld? Det varierar extremt och är dessutom en definitionsfråga: I perioder tycker jag att jag inte gör annat än att läsa, andra gånger läser jag knappt något alls på en hel vecka. Som i maj månad i år, när jag bollade C-uppsats och två jobb; det blev inte så mycket läsning då. Å andra sidan är böcker mitt yrke och på måndag börjar jag på masterprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap, så på det sättet befinner jag mig oftast i böckernas värld även när jag inte läser.
Var läser du aldrig? I bilen. I regel kör jag och som passagerare blir jag lätt åksjuk. Jag läser inte i badet och aldrig när jag äter – jag är mycket rädd om mina böcker.
Vad läser du aldrig? Harlequin.
Vilken är din favoritbokhandel? Tidigare hade jag absolut sagt Adlibris, men numera växlar jag mellan Adlibris och Bokus lite beroende på vad jag vill ha och hur snabbt.
Du får 300 kr. att handla böcker för. Vad köper du? Legalizing Misandry av Paul Nathanson och Katherine K. Young.
Vilken aktuell bok skulle du inte läsa ens om du fick den gratis? Vad heter Sophie Kinsellas senaste? Kan det vara En mini-shopaholic i mammas fotspår?
Vilken ännu ej utkommen bok längtar du mest efter just nu? Rosa – den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson, eller kanske Fallet Thomas Quick av Hannes Råstam.

Jag har tidigare skrivit om skönlitteratur och ”annan läsning” och om synen på deckare och facklitteratur. Igår återkom Mats Olsson till ämnet i och med en artikel på DN. Det börjar redan i ingressen:

När män väljer läsning ska det gärna handla om brott, krig och framgångsrika män. Trots att läsintresset är uselt jämfört med kvinnors, finns det förlag som nischar sin utgivning för en manlig publik.

Personligen tycker jag ju att det finns betydligt bättre sätt att uttrycka sig på än med ord som ”uselt”. En bok eller en film kan vara usel; intressen är inte lika lämpliga att värdera på det sättet. Och det blir inte mycket bättre: Först konstateras det att män inte läser (”[n]ästan en fjärdedel av alla män läser aldrig böcker”), sedan att de, när de väl läser, läser ”fel” saker (”ointresse av skönlitteratur”) och när förlag ger ut böcker som kanske lockar män mer än kvinnor så är det också fel (”[t]rots att läsintresset är uselt … finns det förlag som nischar sin utgivning för en manlig publik”). På det sättet lockar man definitivt inte män (eller andra målgrupper vars läsintresse är ”uselt”) att läsa fler böcker med större variation: Hur de än gör är det ju redan åt helvete, alltså kan de lika gärna låta bli.

I stället för att vara så väldigt nedlåtande kan man ju, som artikelförfattare, faktiskt anlägga ett lite positivare perspektiv:

När män väljer läsning ska det gärna handla om kriminal- och krigshistoria och framgångsrika män – identifikationen är viktig för den som läser: kvinnor läser gärna om andra kvinnor, men inte gärna om manligt kodade ämnen. Det finns många förlag som tycks rikta sig till en publik av kvinnligt kön, men det finns även de som riktar sig till män.

Drygt 75 procent av alla män läser böcker ibland. Hela 28 procent läser varje vecka. Förlagen är i högsta grad medvetna om att män i regel är intresserade av annan litteratur än skönlitteratur, men ändå är det få förlag som nischar sig mot en publik av manligt kön – men de finns!

Och genast blev det lite positivare, lite mer jämställt och inte lika (ned)värderande. Visst är det bra att det finns förlag som nischar sig! Det hade ju varit väldigt tråkigt om det inte funnits några förlag som nischar sin utgivning för ”en manlig publik” (… en publik av barn, personer intresserade av matlagning etc.) – det hade ju inneburit att vi hade haft en bokmarknad bestående av enbart en viss typ av skönlitteratur, nämligen den som säljer mycket. Himmel så tråkigt …

Så här säger förresten artikelförfattaren Tove Leffler i Bokhoras måndagsmöte:

Jag läser ju mest kvinnliga författare faktiskt. Det är inte ett medvetet val, men det har blivit så. Kanske för att jag kan relatera till det.

Det är alltså helt okej för kvinnor att läsa sådant de kan relatera till, men när män gör det ska det problematiseras och ses ned på?

Sedan finns det naturligtvis anledning att titta närmare på den statistik som nämns. Vad innebär det ”att läsa”? Vad är det som räknas – och vad räknas bort? Hur mycket ska man läsa för att det ska räknas?

Själv blev jag eld och lågor över Ordfronts och Historiska Medias höstutgivning. Raoul Wallenberg i Budapest (Paul A. Levine) kommer nästa vecka, några av titlarna kommer i september (Fallet Thomas Quick av Hannes Råstam och 1939 – nedräkning till andra världskriget av Richard Overy) – kanske i tid till Bokmässan – men Göring: Förhören 1945 (Niclas Sennerteg) kommer först i oktober.

Jag kan inte, hur jag än försöker, föreställa mig männen i min omgivning läsa böcker som Utrensning (Sofi Oksanen) och Purple Hibiscus (Chimamanda Ngozi Adichie). De läser andra saker (Jan Guillou, David Eberhard, Ann Heberlein) och de klarar sig bra ändå. Med undantag för Nationalencyklopedin kan jag inte minnas att jag någonsin sett min pappa läsa en bok – men han har skrivit en själv (den finns på två av Lunds universitets bibliotek!) och har läst oerhörda mängder texter i annan form än bokform och han jobbade framgångsrikt med något han älskade ända tills han gick i pension (och lite efteråt också). Och det är okej.