Bokbloggsträff i Lund!
2013-04-16 kl. 21:16 i Aktuellt, Blogg, BöckerFredagen den 26:e april kl. 18:00 har vi bokbloggsträff på Italia Il Ristorante i Lund! Inbjudan finns på Facebook!
Fredagen den 26:e april kl. 18:00 har vi bokbloggsträff på Italia Il Ristorante i Lund! Inbjudan finns på Facebook!
Bokbloggssfären verkar vara svalt inställd till årets bokrea och den här bokbloggaren är inget undantag. Först i söndags kväll tog jag mig tid att titta igenom vad nätbokhandeln hade att erbjuda och det blev till slut tolv bokreaböcker och fem nyutkomna pocketar fördelat på två beställningar, en på söndagen och en på måndagen. I måndags kväll funderade jag på att åka ner till stan tidigt på tisdagsmorgonen och gå en runda i bokhandeln där – Gleerups lockade med fyra för tre fram till klockan tio – men så vaknade jag med frossa och migränkänning så det blev inget av med det och lika glad för det är jag: jag har köpt väldigt mycket böcker hittills i år (i snitt drygt en bok varannan dag) och även om köpstopp inte är något som jag ägnar mig åt så är det ju dumt att utsätta sig för frestelser.
Jag känner allt mer och mer att bokrean är en gammal tradition som upprepas – i likhet med väldigt många andra gamla traditioner – varje år bara för att det ska vara så, trots att den bygger på ett fastprissystem som är borttaget sedan länge. Det hela kompliceras ytterligare av att böcker överlag är väldigt billiga redan och att det som konsument kan vara svårt att veta vad en bok egentligen kostar. Den borde i alla händelser reformeras, kanske krympas ned lite, kanske delas upp i flera mindre reor som sprids ut över hela året.
Feelgoodbibliotekarien funderar på det där med nätkärlek och efterlyser idéer på hur bokbloggare kan samarbeta med varandra och med förlag och bibliotek. Alla som är med deltar dessutom i utlottningen av ett bokpaket (utmaningen stänger 15:e mars).
1. Varifrån bloggar du? Jag bloggar från Lund!
2. Förslag på hur vi bokbloggare skulle kunna samarbeta mer och bättre med varandra? Jag har en förkärlek för e-postlistor och tänker att man skulle kunna skapa ett jättestort nätverk där vi skickar ut information som vi önskar att andra delade med sig av på sina bloggar, till exempel evenemang, tävlingar, utlottningar och så vidare. Jag hade gärna bloggat om sådant, men bloggsfären är stor, även om man avgränsar sig till bara bokbloggar.
3. Förslag på hur vi skulle kunna samarbeta med bibliotek och/eller förlag? Jag utbildar mig ju till bibliotekarie just nu (biblioteks- och informationsvetare) och en sak som jag tagit nämnt flera gånger under utbildningens gång är bibliotekens möjlighet att lyfta fram – och bli framlyfta av – lokala bokbloggare. Detsamma gäller naturligtvis även förlag.
4. Beskriv dig själv i form av en befintlig eller påhittad boktitel! På 1990-talet cirkulerade diverse inte alltför seriösa tester på nätet, såsom The Purity Test och The Un-Intelligence Test (det fanns hur många som helst), och i något av alla dessa test fanns frågan ”If you were to write an autobiography, what would it be called?” med tre svarsalternativ: a. A Touch of Class; b. A Touch of Ass; c. Don’t Touch my Stash. Jag svarade alltid ”A Touch of Ass”, så jag gör det nu också.
5. Vad vill du veta om mig och andra bokbloggare? Lägg till din egen fråga här och skicka utmaningen vidare till en bokbloggare som du är nyfiken på. Jag undrar vad Feelgoodbibliotekarien är intresserad av utöver böcker och så är jag nyfiken på undrar jag hur storläsare som till exempel Bokbabbel och Pocketlover bär sig åt för att hinna läsa så himla mycket (andra som tar åt sig av epitetet ”storläsare” får naturligtvis också svara!).
Då var det dags för bokbloggsjerka igen!
Sist på bollen igen efter en helg med hur mycket som helst att göra – jag har nu, äntligen, hittat riktningen på min masteruppsats och kommit igång med den! För att svara på frågan: Nej, jag följer inga utländska bloggar, trots att det säkert finns de jag ”borde” följa. Det finns helt enkelt så många svenskspråkiga bloggar jag vill läsa att det har känts lite avlägset att samla på mig en massa engelskspråkiga också. Å andra sidan ger ju detta en möjlighet för er att hjälpa mig plocka russinen ur kakan: Har ni några utländska bloggar att tipsa om? Utöver engelska kan jag även läsa danska och norska.
Förtidspensionären och änkemannen Jacob Niller lever ett lugnt och välordnat liv. Han bor ensam i en trerummare i Gamla stan i Stockholm och utöver en golfresa då och då och den lottorad han lämnat in varje vecka i fem års tid gör han inga större utsvävningar. En vårmorgon ringer hans telefon och uppringaren presenterar sig som vinstambassadör på Svenska Spel: Jacob Niller har vunnit Drömvinsten! Den största någonsin – nästan en kvarts miljard kronor. Jacob är tydlig med att han vill förbli anonym, men han hinner knappt lägga på luren förrän kvällspressen och alla andra får nys om saken och Jacob får fullt sjå med att försöka hålla sig undan. Han beslutar sig tidigt för att skänka en större summa pengar, ett ”tionde”, till välgörenhetsorganisationen Vita Stjärnan, men alla andra som kontaktar honom och ber om ”ett litet bidrag” – och det är det en hel del som gör, både organisationer och privatpersoner – avfärdar han. Alla utom en. En viss Karl Elfenben dyker plötsligt upp och påstår sig vara Jacobs okände lillebror.
Jag blev kontaktad av en kommunikationsbyrå som undrade om jag ville läsa en bok där jag så att säga skulle få känslan av att vara huvudperson genom att jag skulle få en specialutgåva som var anpassad till mig. Jag tackade ja och boken landade i brevlådan inom kort med ett annat omslag än det som avbildas ovan (och mellan sidorna satt en Trisslott instucken – som det var en liten vinst på). På ”mitt” omslag finns, i stället för kollaget ovan, ett brev från Svenska Spels vinstambassadör där det meddelas att jag ”fått chansen att bli Sveriges nya Rekordvinnare”. Även i baksidestexten förekommer mitt namn. En tid senare fick jag även ett brev från ”Vita Stjärnan” i vilket de hoppas att jag ska göra en donation (detta brev var väntat – en och annan bokbloggare hade skvallrat). Då hade jag ännu inte börjat läsa boken än – jag har haft en del att stå i, så den har helt enkelt fått vänta till nu.
Så kände jag mig som huvudpersonen? Nej. Ärligt talat kändes det mest konstigt att se mitt namn i tryck så där – det står dessutom ”K. Olsen”, som jag i regel undertecknar e-post med, i stället för hela namnet – och det var svårt för mig att finna identifikation med Jacob Niller: han är 58 år, ensamstående och spelar golf och jag är exakt hälften så gammal, gift och totalt ointresserad av golf.
Efter att ha läst ungefär en tredjedel bestämmer jag mig för att lägga boken åt sidan. Den lyfter inte riktigt, det saknas spänning och driv, och det finns en del saker som bidrar till det: bokens fiktiva tidningstexter känns inte trovärdiga och det gör inte heller det faktum att Jacob helt plötsligt sänker garden så mycket som han gör när Karl Elfenben dyker upp, karaktärerna är ganska platta och stereotypa och även om boken är ganska snabbläst som sådan så är den inget litterärt under.
Pieter Tham är journalist, finansman och författare. Rekordvinnaren, som tog tre år att skriva, är hans andra roman.
Då var det dags för bokbloggsjerka igen!
Jag har, säkert i likhet med alla andra bokbloggare, länge hyst en viss förkärlek för saker med bokmotiv, men någon samlare i egentlig mening är jag inte än, vilket bland annat beror på att porslinsfigurer och ”prylar” inte är min grej. Jag gillar funktion. En och annan grej har jag dock hunnit plocka på mig, bland annat två stycken Ethan och ett stigande antal bokmärken i olika utföranden där det mest använda är det som avbildas till vänster här. För ekonomins skull håller jag mig undan från The Literary Gift Company eftersom jag gillar deras kaffemuggar (jag älskar ju kaffe!) och tygkassar. Ja, böcker samlar jag naturligtvis på mig i massor, men det är sällan jag jagar efter särskilda utgåvor – i regel får priset styra.
Då var det dags för bokbloggsjerka igen!
Jag lockas av snygga omslag och spännande men inte alltför långa titlar, men det som är absolut avgörande är baksidestexten, som helst ska vara rakt på sak: Vad handlar boken om? Var och när utspelar den sig? Kryptiska, flummiga och vaga texter är snarare avskräckande. Jag kan även lockas av bra, tydliga recensioner (vilka jag hittar oftare hos bokbloggare än i dags-/kvällspressen). Jag är betydligt mer kräsen med (skönlitterära) böcker som berör ämnen jag inte är jätteintresserad av än med skönlitteratur, faktion och facklitteratur inom mina intresseområden.
Mitt webbhotell gav mig en domän med tillhörande lagringsutrymme, så jag passade på att registrera Litteraturkaka.se, en adress som jag funderat på i ungefär ett års tid. Jag tycker att den är lite rolig, eftersom den kan utläsas på två olika sätt: som den är, eller så tillför man lite diakritiska tecken och så anspelar den helt plötsligt på mitt namn. Ja, jag tycker att jag är jättefyndig.
Men vad ska jag hitta på med den? Jag funderar halvt om halvt på att flytta bloggen, men det tar emot för jag gillar ju ”Spetsig” – det är kort, lätt att komma ihåg och har en bakgrund. ”Litteraturkaka” har visserligen mer bok- och litteraturanknytning än ”Spetsig” men å andra sidan bör ett namn utan bok- och litteraturanknytning, i alla fall teoretiskt, sticka ut i bokbloggsbruset. Å tredje sidan finns risk för att min blogg med sitt nuvarande namn förbigås eftersom dess namn har noll och inget med böcker att göra.
Diskussionsforum med litteraturinriktning, kanske? Eller något helt annat? Ojoj.
Igår överlämnade 2012 års bokbloggsambassadörer, som var 20 till antalet, uppdraget till tolv nya bokbloggare! Från Bokbloggsmaffian Syd kommer The Book Pond och Västmanländskan och de får sällskap av Läsa och lyssna, TidningsIda, Boktjuven, Fabulerat, Nobelprisprojektet, Marcusbiblioteket, Ordförrådet, Socialistsimon, Suzann Sexeducator och Bokugglan. Grattis! Ni har ett jätteroligt år framför er!
Jag har omvärldskoll, men den hade kunnat vara bättre. Framför allt hade jag kunnat vara bättre på att förmedla den.
Vi vidrörde ämnet som hastigast på bokbloggsträffen – jag är nämligen en gnutta avundsjuk på alla dessa fantastiska bokbloggare som har tid och energi att omvärldsbevaka och förmedla.
Jag tänker mig att det kommer att bli bättre den dagen jag är färdig med min utbildning och kan börja jobba heltid på bara ett jobb, i stället för att plugga heltid och ha två jobb – samtidigt.
Tidskrifter är ett jättebra sätt att omvärldsbevaka. Jag läser Svensk Bokhandel för att hålla mig uppdaterad om bokbranschen och så Biblioteksbladet och Bibliotek i samhälle för att hålla koll på bibliotekssfären. Och så Vi Läser såklart. Men det finns ju fler. Nackdelen är att tidskrifter är dyra och många och bara att göra ett urval kan ju vara ganska energi- och tidskrävande. Tid som hade kunnat användas bättre och som student jagar jag ju ständigt låga priser.
När jag sist ville skaffa mig en överblick kom jag dock att tänka på Tidningskungen (som just då körde en TV-reklam med en irriterande jingel) och upptäckte då att de ibland är lite billigare än vad det är att köpa en prenumeration direkt från utgivaren.
Språktidningen har jag varit nyfiken på sedan jag läste förlagskunskap 2010, men har avstått eftersom den är lite dyr: 479 kr./år hos utgivaren. 449 kr./år hos Tidningskungen är också dyrt men känns inte lika smärtsamt. För några månader sedan tecknade jag en helårsprenumeration på Vi Läser direkt från utgivaren: 329 kr. kostade den, för jag var så ivrig att jag helt missade att den gick att få för 299 kr. i stället. Gott mos. Priset, 329 kr./299 kr. är för övrigt samma för Skriva, en tidning som jag inte riktigt fastnade för men som jag vet att många andra älskar!
Filtreringsfunktionen är lite trubbig och det finns ju förlag som väljer att bara sälja sina tidningar i egen regi (Historisk tidskrift och Ale – jag tittar på er), men överlag slapp jag plötsligt känslan av att jaga.