..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Amerikanerna demonstrerar mot ekonomiska och sociala orättvisor. Denna ledarlösa motståndsrörelse är inspirerad av den arabiska våren och budskapet är att 99 procent av befolkningen inte ska tolerera eller foga sig efter den övriga enda procentens girighet och korruption. Rörelsen började i New York men har nu spritt sig över hela USA och på Tumblr delar amerikaner med sig av sina livsöden. Bild från Skyltat.se.

Jag har läst pocketutgåvan som, om jag förstår saken rätt, skiljer sig en del från originalutgåvan. Pocketutgåvan är något nedbantad och fokus ligger på islamofobi i politikens salonger. Andreas Malm inleder detta mastodontverk med att extensivt redogöra för den så kallade Eurabia-litteraturen, vilket är en mycket skrämmande läsning: Denna litteratur presenterar en konspirationsteori som gör gällande att västvärlden får olja mot att arabvärlden får befolka den och att förhandlingarna kring utbytet sker inom ett överstatligt, superhemligt organ som hela EU-maskineriet och alla västvärldens regeringar, banker, kyrkor, industrier, medier och akademier är insyltade i. Att ingen har hört talas om denna hemlighet läggs fram som bevis på att den existerar (så skapas en konspirationsteori!). På denna konspirationsteori staplas sedan ytterligare ”fakta” och utspel om islams och muslimers nedärvda djävlighet, inklusive myten om den muslimska demografiska bomben. Det är bara det att den ”fakta” som presenteras är bluff, båg, fabriceringar och rena falsarier. Dessa konspirationsteorier, myter, ”fakta” och utspel är det som ligger till grund för den politik som förs av Sverigedemokraterna och deras  främlingsfientliga systerpartier ute i Europa, t.ex. Vlaams Belang, Freiheitliche Partei Österreichs (FPÖ), Lega Nord, Front National o.s.v. För att sticka hål på bubblan presenterar Malm empirisk och objektiv forskning som visar hur fel ute dessa högerextrema grupperingar är; som exempel kan nämnas att sådan forskning visar att kvinnor från muslimska länder ofta föder färre barn per kvinna än kvinnorna i det värdland de befinner sig i – den demografiska bomben existerar alltså inte. Malm menar dock att islamofobins rötter finns i medier och hos politiker och debattörer i den mittfåra som äger diskursen och därför kan ange tonen – och att dessa möjliggör och legitimerar islamofobiska strömningar och grupperingar. Det föreligger, med andra ord, en institutionell och strukturell islamofobi som ger sig uttryck i hur islam och muslimer porträtteras i media och av politiker i mittfåran; bilden av islam som en totalitär och reaktionär ideologi och muslimer som våldsamma förtryckare produceras offentligt och globalt och appliceras lokalt där inga muslimer finns, vilket leder till att muslimer segregeras. Inte för att de själva vill det, för den forskning Andreas Malm presenterar visar att så inte är fallet, utan för att segregationen påtvingas dem, till exempel i Bunkeflostrand där befolkningen gick man ur huse för att stoppa en muslimsk familj från att flytta till orten, eller i Vellinge som tog strid mot att ensamkommande flyktingbarn skulle inkvarteras i ett vandrarhem där. Islamofobin är nämligen som mest utbredd där det finns minst muslimer. Mycket bra och läsvärd bok. Mindre bra är att Andreas Malm på ett ställe lutar sig mot psykoanalytiska teorier och att texten stundvis är svårläst på grund av bristande språkkoll och korrekturläsning.

Jag har alltid hävdat att ett samhälles existens, vilket som helst, är beroende av att vissa befolkningsgrupper håller sig på mattan. Så ska det naturligtvis inte vara, men så är det. Som exempel brukar jag nämna studenter som ju, om de får studiemedel från CSN, bara får tjäna en viss summa pengar per termin (brutto, dessutom) och därmed måste hålla sig på mattan ekonomiskt. Som student får man inte ha det för bra – då blir man återbetalningsskyldig. Nu får jag medhåll av Mattias Svensson som kan sägas ta över stafettpinnen efter David Eberhards bok I trygghetsnarkomanernas land, men med ett annat perspektiv. Han använder inte studentexemplet men väl många andra liknande exempel. Han tar avstamp i ”dansbaneeländet” (uteställen måste fortfarande ha tillstånd för att deras gäster ska få dansa!) och visar på hur myndigheter, ”experter”, moralister och makarna Myrdal genom decennierna har försökt hålla vissa samhällsgrupper på mattan genom förbud och straffskatter. För enligt Mattias handlar det inte så mycket om det som förbjuds eller straffbeskattas som det handlar om vilka det är som brukar dessa varor och vanor: ungdomar (dans), arbetarklass (alkohol, TV, radio), kvinnor (cider, alkoläsk, lådvin). Syftet med och andemeningen är densamma i Glädjedödarna som i I trygghetsnarkomanernas land: Staten litar inte på befolkningens förmåga att fatta egna beslut utan tar till allsköns medel för att kontrollera och styra enskilda människor. Befolkningen ska skyddas mot minsta fara (Eberhard) och göra rätt val (Svensson), där rätt val inte sällan baseras på en enskild beslutsfattares eller experts uppfattning om rätt och fel och där det som ses som det enda rätta inte får kritiseras. Svensson visar att ofta förekommande medel för att styra befolkningen dit man vill är skräckpropaganda, ovanligt vida definitioner, fabricerade siffror och rena falsarier – som inte sällan är helt verkningslösa (exempel: under motbokstiden smugglades enorma mängder starksprit in i landet och alkoholförbud har visat sig leda till förhöjd alkoholdödlighet). Mattias Svensson lyfter även fram hur ”fritt val” ofta förväxlas med ”rätt val”. Han för intressanta resonemang underbyggda av noggranna källhänvisningar även om det här och var finns luckor och ett och annat tvärsäkert uttalande, men på det stora hela är det här en mycket bra liten bok som gör mig mycket arg.