Bokbloggsjerka 6/5-9/5
2011-05-06 kl. 20:44 i Blogg, Böcker, ResorDå var det dags för bokbloggsjerka igen!
- Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
- Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
- Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
- Besvara följande fråga i ditt inlägg: Om du fick möjlighet att sätta ihop en resa som skulle gå i litteraturens tecken, vart skulle den gå och varför?
Då skulle jag göra slag i saken och besöka några platser med anknytning till andra världskriget! Jag skulle åka till Warszawa för att se muren på Złota 62 och monumentet på Miła 18. Pianisten av Władyslaw Szpilman och Mila 18 av Leon Uris är två litterära verk som utspelar sig i denna stad. Därefter hade jag rest vidare till Kraków och Płaszów, sannolikt med mellanlandning i lägret Majdanek i Lublin – Norman G. Finkelsteins mor överlevde detta läger som är ett av de bäst bevarade. I Kraków och Płaszów utspelar sig Med barnets ögon av Stella Müller-Madej som jag läste 1995 – min första kontakt med Oskar Schindler som ju räddade människor från Płaszów. Mitt besök i Polen avslutas i Oświęcim. Denna lilla ort har fostrat idrottare och politiker men är mest känd under sitt tyska namn: Auschwitz. Åtskilliga böcker har skrivits om denna plats, till exempel Auschwitz: Den slutgiltiga lösningen av den brittiske historikern Laurence Rees, Pojken som överlevde Förintelsen av Thomas Buergenthal och Eldens barn av Lucette Matalon Lagnado och Sheila Cohn Dekel. Som sista destination hade jag rest till Anne Frank Huis på Prinsengracht 263-267 i Amsterdam (hon bodde på nummer 263, men även 265 och 267 ingår i museet).
Granne med Polen ligger Ukraina – kanske hade jag hastat över dit och petat lite på kalla kriget: Pripjat är ju känd som staden för Tjernobyls arbetare, men något som kanske inte är lika känt är Duga-3 – eller ”den ryska hackspetten” som den också kallas – en enorm radar, 150 meter hög och ca. 900 meter bred, vars syfte var att upptäcka missiler. Sitt smeknamn fick den av de störningar den orsakade på kortvågsfrekvenser över hela världen. Nu står den risig och övergiven i den likaledes övergivna s.k. zonen.
