..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande?

Jag har länge tänkt att jag ska börja skriva ned idéer och tankar under läsningen, men det blir aldrig av. Av och till skriver jag ned idéer på lösa lappar, några gånger har jag påbörjat recensionsinlägget under läsningen och sparat det som ett utkast, men för det mesta håller jag allt i huvudet – och sedan när jag ska skriva min recension så blir det antingen bara tomt i samma stund som jag börjar skriva eller så kommer jag ihåg vissa saker men inte andra. Jag lär mig aldrig trots att jag kan se att de recensioner som bygger på anteckningar gjorda under läsningen blir bäst! Fast jag försöker bättra mig. När jag fick Fallet Thomas Quick (Hannes Råstam) började jag anteckna redan från början och jag ser ju att recensionen som växer fram verkligen har potential så det är ju en morot för att fortsätta.

Då var det dags för bokbloggsjerka igen!

1. Skriv in adressen till ditt inlägg om ”jerkan” i Annikas kommentarsfält som du finner här.
2. Besök andra bloggare som anmält sig genom att klicka på deras ”jerka”-inlägg i kommentarsfältet. Hitta nya bloggar att följa, skaffa vänner och prata om böcker; tipsa om din favoritförfattare; ha kul!
3. Sprid informationen om ”jerkan” så att fler hittar den och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg: Vad tycker du om att läsa i en recension (förutom själva recensionen då): författarinformation, ev. filmatiseringar, länkar till sidor som t.ex. Goodreads, Boktipset etc? Kort sagt: hur ser den ultimata recensionen ut enligt dig?

Den här veckans bokbloggsjerka påminner mig om att jag har en del äldre recensioner som jag borde skriva om, då de snarare har formen av minnesanteckningar än något som någon annan kan läsa och ta till sig av – det är först på senare tid som jag kan känna att det jag skriver om böcker håller sig på en acceptabel nivå, så svaret på veckans jerka kan även betraktas som en målsättning för vad jag vill uppnå med de recensioner jag skriver. Vad gäller andras recensioner så uppskattar jag naturligtvis att få veta vad boken handlar om och vad recensenten tycker om den, men det är också trevligt att få veta vem författaren är (och om hen har någon egen hemsida eller blogg), om det finns någon särskild anledning till att boken skrevs, om det är filmatiseringar på gång och – för vissa böcker – recensentens egna reflektioner och analyser. Ibland är det trevligt med länkar till andra bloggar som också har skrivit om boken, men diverse mötesplatser på nätet (Goodreads, Boktipset o.s.v.) bryr jag mig inte så mycket om; jag har väl inte riktigt fattat grejen – det finns ju bloggar! – men det händer att jag konsulterar dem när jag är osäker på huruvida jag ska köpa en viss bok eller inte och vill ha så mycket information som möjligt.

Jag sitter för närvarande och skriver en artikel om Dewey Decimalklassifikation men tycker att det är dags för en paus. Annika vill veta hur jag är som läsare:

snabb långsam

läser alla ord skummar en del

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

Jag läser varje ord därför att jag är rädd att jag annars ska missa något viktigt. Det gör att jag, i alla fall stundvis och särskilt när jag läser informationsspäckade böcker, läser ganska ”långsamt” (fast när jag jämför mig med andra visar det sig ofta att jag läser ganska fort ändå) – men jag kan läsa fort och det är så jag läser ”mindre viktiga” texter. Eftersom jag inte vill missa något viktigt hoppar jag inte heller över sådant som inte för historien framåt – men jag gillar inte nödvändigtvis sådana utsvävningar bara för att jag läser dem.

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

Jag för ofta anteckningar när jag läser, just för att kunna minnas detaljer i efterhand till exempel när jag ska blogga om boken. Vad gäller tjocklek har jag inget alls emot tegelstenar och kan ibland bli lite besviken (!) när jag har beställt böcker och de visar sig vara tunnare än jag trott. De behöver inte nödvändigtvis sakna något, mer än tyngd och massa. Vad gäller idealet så har jag kommit fram till att ca. 300-350 sidor är behändigt, bra och trevligt att läsa, men jag räds absolut inte böcker som är betydligt tjockare än så.

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

Jag inleder alltid en ny bok med att titta på sista sidan för att se hur många sidor den är på. Fast det kanske inte räknas som att tjuvkika på slutet?

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

Jag kan lockas att läsa en baksidestext på grund av omslaget, men det är baksidestexten som avgör om jag köper eller inte. Därtill köper jag oftast böcker som jag läser om på bokbloggar eller på andra sätt blir rekommenderad, men jag väljer även en hel del själv.

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

Jag bokbloggar …

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

Jag är formatkonservativ och gillar inte vare sig ljudböcker eller e-böcker. För egen del tycker jag inte att lyssna är att läsa, men observera att jag inte applicerar den värderingen på andras läsande/lyssnande. Jag tycker även att ljudböcker stör och förstör den röst och takt som jag har i huvudet när jag läser.

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

Jag tror jag har blivit bättre på att variera mig nu, men om jag inte aktivt går utanför mina favoritgenrer har jag en tendens att fastna.

läser alltid på svenska läser på flera språk

Då och då läser jag även böcker på engelska.

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

Att hålla reda på min läsning är den primära anledningen till att jag bokbloggar.

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

Om man med läsning menar fritidsläsning, läser jag inte varje dag, men om läsning innebär all läsning, så läser jag definitivt varje dag. Då blir det ju en hel del, i och med att jag både pluggar och jobbar på förlag.

Jag läser för närvarande A Better Pencil (Dennis Baron) som handlar mycket om pennans tillkomst, synen på handskrift och hur datoriseringen har påverkat densamma. Min egen handstil har, som synes, en tendens att vara oläslig så jag är glad att datorn finns när det är meningen att andra ska läsa vad jag skriver.

De fyra sista raderna lyder:

På föreläsningar gäller det att kunna skriva riktigt fort
så då blir det gärna halva bokstäver, ojämna
rader och utdragna gemener, det är knappt så att
jag själv kan läsa mina egna anteckningar ibland.

Här skriver jag ju att jag bloggar ”mest för min egen skull” och när UE var på besök i midsommar kom vi att samtala om bloggar – vi känner en och annan som bloggar – och om att blogga ”för sin egen skull”, något han inte ville köpa först. Vill man skriva för sin egen skull funkar det väl precis lika bra med block och penna, typ. Eva skriver bra om att blogga för sin egen skull, och det här exemplet tycker jag är illustrativt, om än något orelaterat till Evas inlägg: förra helgen var jag på ICA och skulle handla det jag behöver för att göra grekisk sallad. Jag hade plockat ihop vad jag behövde, men hade känslan av ha glömt något. Så jag plockade upp min mobiltelefon, surfade in på min blogg och sökte ”grekisk sallad” och fick upp receptet i displayen så att jag lätt kunde pricka av det jag plockat med mig.

Att jag bloggar för min egen skull styrks inte minst av att jag har en del blogginlägg som är publicerade som privata – det är bara jag som kan se dem. Jag länkar inte heller till min hemsida/blogg hur som helst, adressen finns t.ex. inte att hitta på Facebook och på ett privat, låst och lösenordsskyddat forum delade jag med mig av adressen i form av ”www punkt spetsig punkt se” men först efter påtryckningar. Jovisst hade jag kunnat ha en anteckningsbok – och det har jag också, flera stycken – men det är ju så mycket enklare papperslöst!

Apropå Evas inlägg så ser jag ibland bloggare som efterlyser ämnen eller visar en vilja att låta läsarna bestämma riktningen, och jag håller med Eva, det blir liksom tråkigt då, tycker jag. För tio-tolv år sedan, när jag lyssnade på musik mer än jag gör idag, kallades det för ”selling out” att spela vad som efterfrågades av den kommersiella marknaden i stället för det musikern själv ville spela, och det var ett extremt negativt omdöme. Drivor av fans som varit fans sedan tidernas begynnelse kunde lämna för att en artist ansågs vara en  ”sell-out”. Själv lyssnar jag på musik jag gillar, oavsett vad andra tycker (för tio år sedan gillade jag Marilyn Manson, som av en del ansågs vara en sell-out), men jag ser en parallell med bloggsfären, om än omvänt: Idag verkar det, i vissa kretsar (läs: modebloggar), nästan vara något positivt att låta sig styras av läsare och kommersiella krafter, att ”sälja ut”.

Jag var aldrig sådär väldigt insyltad i musikvärlden, modebloggar läser jag inte och jag förlorar 300 kr. om året på min blogg, men om någon har lust att läsa det som jag publikt har bloggat om, så varsågod, mycket nöje.