..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Christopher är 15 år och autistisk (men relativt högfungerande) och bor med sin far; modern är död sedan några år tillbaka. Christopher klarar inte av höga ljud, folksamlingar eller kroppskontakt och är oförmögen att läsa av andra människors ansikten och kroppsspråk; däremot befinner sig hans logiska tänkande och matematiska kunskaper på en mycket avancerad nivå. En natt hittar han grannens hund, pudeln Wellington, mördad och initialt blir han misstänkt för dådet då grannen hittar honom sittande på gräsmattan med hunden i famnen, men han avförs snart från fallet. Dock får han tillbringa en natt i polisens förvar för våld mot polisman. Christopher bestämmer sig för att han ska ta reda på vem som mördade Wellington – ett tilltag som inte ses med blida ögon av grannskapet och allra minst av hans far, varför han måste lova att inte tänker fortsätta med sitt detektivarbete. Dock finner han ett kryphål och så småningom kommer han stora familjehemligheter på spåren. I boken varvas kapitel om sökandet efter Wellingstons mördare och familjehemligheterna med kapitel som handlar om Christophers vardag. Han berättar mycket om de strategier han tar till för att hantera sin vardag och en del matematiska problem som han gillar. Eftersom han tycker om primtal är kapitlen indelade i 2, 3, 5 o.s.v. i stället för 1, 2, 3 …

Mark Haddon skriver på ett fint sätt om hur det (antagligen) är att leva med autism. Berättelsen liknar nog inget annat jag läst tidigare och den är på samma gång charmig, rolig och sorglig. Allt eftersom händelserna utvecklas – och invecklas – känner jag en stor sympati för Christoffer, som till slut är den ende som framstår som någorlunda normal. Underbar bok!

Idag är det Världsbokdagen och dagen till ära har jag sluppit smörja in ansiktet hela tiden, så nu när jag inte längre riskerar att smeta ned omslaget med lotionfeta händer ska jag börja läsa Auto da Fay.

Sedan ska jag äta Häagen-Dazs.

Jag hade tänkt börja läsa Auto da Fay, men så råkade jag ju ut för den där allergiska reaktionen. Jag börjar se nästan normal ut nu – men jag är torrare än ett sandpapper, varför jag måste smörja ansiktet flera gånger om dagen. Någon kanske minns att jag avskyr hatar feta fingeravtryck på bokpärmar (även skyddsomslag)? Alltså inget läsande. Det räcker inte med att tvätta händerna, för jag har dem ofta i ansiktet även när jag inte smörjer eftersom det kliar av och till. Bah. I gengäld har jag skrivit massor på C-uppsatsen.

Oleofobi betyder inte riktigt ”rädsla för fingeravtryck” utan snarare ”fettavvisande”, men det var det närmsta jag kom ”fobi för fingeravtryck på böcker”. Det är ett begrepp som används för medier och ytor som fett inte kan blanda sig med eller fastna på, till exempel vatten och skärmen på iPhone. Skulle jag ha haft en fobi (för det har jag inga) och jag hade fått välja själv så hade det varit ”fobi för fingeravtryck på böcker”.

Alltid lika trevligt att köra hem bilen från Tomelilla efter att den blivit servad, den går tyst och fint och det kostar alltid bara hälften av vad jag räknat med. Den här gången byttes kamrem, handbromsvajrar, tändstift och en uppsjö filter och vätskor. Kan verkligen rekommendera Otto Olssons i Tomelilla för den som inte har något emot att köra lite längre för att få bra service av trevlig personal (gratis kaffe medan du väntar!) utan att få stora hål i plånboken.

Eftersom räkningen blev så överraskande låg tyckte jag att det var dags att införskaffa en motionscykel, så nu har vi en sådan. Jag vet inte ens vad jag väger, men det ser ut att vara ungefär sju kilo för mycket och nu har jag inga ursäkter längre. Jag körde ett program nu ikväll och fy tusan så otränad jag är.

Jag är fortfarande röd som ett stoppljus. Hoppas det ger sig snart. På torsdag ska jag till Linköping över dagen och det hade varit trevligt att se ut som folk då.

Jag blev ju remitterad till hudkliniken eftersom jag ville ha Roaccutan. Jag var där i förrgår, men fick Tetralysal (igen!) i stället för Roaccutan. Argumenten var ungefär samma som den remitterande läkaren hade. Nu ska jag testa Tetralysal över sommaren och så kan kanske Roaccutan komma på fråga framåt hösten. Jag fick även en kräm som jag skulle smörja med, men jag tål den uppenbarligen inte för hela ansiktet svullnade upp och blev illrött. Tur att det är sommar, sol och pollensäsong så att jag har en ursäkt för att gå omkring och se ut om en bifftomat. Nu kan jag i alla fall hålla ögonen öppna utan att det tar emot och är obekvämt, det kunde jag inte i morse, men jag är fortfarande röd, fnasig och så svider det vansinnigt mycket.

Dag 1: En nytagen bild på, och 15 intressanta fakta om, dig själv.

Inte precis nytagen, men jag fastnar sällan på bild så det fick bli den här!

1. Jag är yngst av tre syskon (f. -84; syster f. -79 och halvsyster f. -65). Yngstabarn blir ofta kreativa, rebelliska och streetsmarta individualister. Det kan jag väl gå med på.

2. Jag är född i Vattumannens tecken, vilket, för den som tror på astrologi, innebär att jag är en egensinnig nytänkare som är före min tid och väljer att gå min egen väg. Bestämd och rebellisk är karaktärsdrag som beskriver en vattuman. Jag kan gå med på den beskrivningen också.

3. Jag gick bara ett år på gymnasiet och läste in resten av gymnasiet på Komvux.

4. Jag svär lite för mycket, men tycker själv att det låter illa och försöker bättra mig. Det började (eller blev i alla fall värre) när jag tog ett studieuppehåll från universitetet, där jag lagt mig till med ett akademiskt språk, och började jobba som lokalvårdare.

5. Jag jobbar, som sagt, som lokalvårdare. Jag har varit anställd i 2,5 år (juni 2008) men är deltidstjänstledig sedan snart ett år tillbaka p.g.a. studier. Jag jobbar 2-3 helger i månaden och städar då en restaurang.

6. Jag är 176 cm. lång. Jag gillar att vara lång och har inget emot platåskor eller höga klackar.

7. Jag har skostorlek 39,5 i Converse; 40 i arbetsskor och 41-42 i alla andra skor. Jag gillar att ha stora fötter, trots att jag ibland har problem att hitta skor. En stor fördel är att jag kan handla på herravdelningen också.

8. Jag har, enligt optikern jag gick till när jag var 19, varje studentstads vanligaste synfel (hyperopi, d.v.s. översynthet, och lite svårt att ackommodera) och använder läsglasögon med styrkan +1,25 dioptrier. +1,0 fungerar också (i brist på +1,25 som bara går att få hos optiker), men +1,25 är naturligtvis bekvämast.

9. Från början var planen en kandidatexamen i psykologi. A-uppsatsen handlade om stress och utbrändhet, B-uppsatsen handlade om ingruppsattityder, och så hann jag med en litteraturstudie om flickor med ADHD också innan jag bytte spår.

9. Min favoriträtt är kycklingfilé på indiskt vis: masala, malai, sizlar eller karai – men det får gärna vara kryddat med hänsyn till att vi befinner oss i mellanmjölkens land (med andra ord: lagom).

10. Jag gillar inte ost på pizzan och jag äter inte fisk eller skaldjur.

11. … på pizzan vill jag däremot ha tomatsås, champinjoner, oliver och oregano (och tzatziki vid sidan av) eller tomatsås, champinjoner, ananas och jordnötter.

12. Jag vill lära mig tyska bara så att jag kan läsa Der Vorleser på originalspråket. Jag har inte läst den på svenska, men jag har sett filmen.

13. Jag är lätt ansiktsblind (prosopagnosi). Det innebär att jag har svårt att lägga ansikten på minnet, att känna igen vissa personer som dyker upp i ett annat sammanhang än där jag är van vid att se dem och att jag kan ha svårt att särskilja två personer som har liknande drag (där ”drag” kan vara något så enkelt som att båda har liknande frisyr och hårfärg). Jag har lite olika strategier för att minnas bättre – det är t.ex. lättare att minnas någons stil eller hårfärg. Ibland konstaterar jag att människan A är lik människan B och om sannolikheten för att de två ska befinna sig i samma rum samtidigt är icke-existerande går likheten att använda som minnesregel. En del människor minns jag, av någon konstig anledning, helt utan associationer eller minnesregler.

14. Jag är tämligen hopplös på att laga mat, men desto bättre på att baka.

15. Mitt specialintresse sedan barnsben är (vissa aspekter av) andra världskriget (nämligen nazism och Förintelsen).