..:: Spetsig.se – en bokblogg ::..

Recept från Lomelinos tårtor av Linda Lomelino.

Lagom till en springform med 28 cm. diameter (vilket blir en tårta stor nog att mätta en halv mindre pluton).

450 g Oreo-kex
150 g smält smör
600 g Philadelphiaost
500 g ricotta
3,5 dl strösocker
6 dl vispgrädde
4 tsk vaniljsocker
ca. 100 g mörk choklad
färska bär
florsocker

Kläm fast ett smörpapper i springformen. Smält smöret. Mixa kexen ordentligt, tillsätt det smälta smöret och mixa lite till. Tryck ut Oreo-smeten i formen och ställ in den i kylen ca. 20 minuter.

Lägg Philadelphia och ricotta i en skål och rör ihop. Tillsätt socker, vaniljsocker och grädde och rör med elvisp tills smeten blir tjock och trögflytande men fortfarande hällbar. Häll fyllningen över den nu nedkylda Oreo-smeten. Jämna till och låt stå kallt medan du förbereder chokladen.

Smält chokladen i ett vattenbad och låt den svalna något innan du häller den på kakan i ett snyggt mönster.

Täck formen med plastfolie och låt kakan stå i frysen i ungefär åtta timmar. Ta fram den minst en timme före servering, garnera med färska bär och pudra med florsocker.

Detta klassiska Charlotte Brontë-citat har snurrat åtskilliga varv i bokbloggssfären. Själv gifte jag mig 2006 och började bokblogga 2010, så jag fick aldrig möjlighet att skriva ett blogginlägg med den rubriken – så jag gör det nu i stället: Reader, I married him! Idag har jag och herr Spetsig varit gifta i sex år! Enligt Nationalencyklopedin firar vi sockerbröllop – och det stämmer ju väl överens med vad jag har ätit idag: jordgubbstårta till frukost, hallonsmoothie till lunch, milkshake till middag och så lite lösgodis däremellan. Så osunt så man storknar! Jag lovar, dessa matvanor hör inte till vanligheterna – vilket nog styrks av det faktum att jag idag, med hjälp av en helkroppsspegel på jobbet, konstaterade att jag gått ner i vikt och nu har nått min målvikt. Inte för att jag vet vad jag väger, men det ser bra ut, så jag bedömer att vikten ligger kring 66 kg. (BMI: 21,3) vilket innebär en viktnedgång på ca. tio kilo. Detta har skett medelst sund kost och avsaknad av bil. Hurra för mig! Och oss!

Förra veckan ägnade jag onsdag, torsdag och fredag förmiddag åt att städa hela lägenheten innan jag lämnade den och Rex i morsans vård och drog till Göteborg på semester. Jag tog med mig tre väl utvalda böcker i tron att jag skulle ägna en stor del av helgen åt att läsa, men på fyra dagar har jag nog inte läst mer än 70 sidor, varav ca. 65 på tåget hem igår. I stället har jag gått på bio, tittat på Göteborg och sett hela första säsongen av Karatefylla.

På fredagen åt vi middag på Masala Kitchen på Berzeliigatan. Så gott! Så efterlängtat! Sedan Masala House lade ned här i Lund och efterföljaren Masala Hut började servera mat hellre än bra, är indisk mat en sällsynt njutning. På lördagen gick vi på bio och såg American Reunion – som med hästlängder överträffade mina förväntningar! Första filmen är ju kultförklarad, tredje filmen var helt underbar – och nu kan jag även förlåta Universal Pictures för American Pie 2 – ett halvtråkigt mellanspel – och alla spin-offs som egentligen inte har något att göra med de ”riktiga” American Pie-filmerna.

Jag är nu övertygad om att Göteborg avskyr mig. Varje gång jag är där, är det blött, kallt och blåsigt. Den här helgen var inget undantag. Snälla, snälla Göteborg, ordna lite fint väder till Bokmässan!

Lagom till en pajform med 22 cm. diameter.

150 g smör
3,25 dl strösocker
0,5 dl florsocker
3 ägg
1,5 msk vaniljsocker
4,5 msk kakao
3 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret på låg temperatur och blanda under tiden socker, florsocker och ägg som du vispar fluffigt, gärna med elvisp. Tillsätt vaniljsockret och kakaon och vispa försiktigt. Blanda i mjölet och rör samman smeten så gott det går. Häll till sist i det smälta smöret och vispa samman till en smidig smet.

Florsockret går utmärkt att byta ut mot vanligt socker, men jag inbillar mig att florsockret gör den lite fluffigare.

Häll smeten i pajformen och låt den stå i ugnen i ca. 25 minuter och därefter svalna och stelna i några timmar före servering.

Igår kom den Potechi no Te (ポテチの手) jag beställde i fredags! Potechi no Te är japanska för ”potatischipshand” – och det är precis vad det är. En chipstång. Denna tingest, som ger ett lite plastigt intryck, är 18 cm. lång och den öppna nypan mäter 1,5 cm. mellan fingertopparna. Chipstången kräver inga batterier och är konstruerad med No Broken Clutch System (NBCS) som förhindrar att chipset smulas sönder av hårda nypor. Ett lätt tryck på knappen för samman fingrarna och för man knappen framåt rör sig fingrarna i sidled och skakar av chipssmulor, något som japanerna kallar för Finger Easy Cleaning System (FECS); detta system råder dock inte på ostbågarnas kladdiga smulor. Tången är även konstruerad så att nypan aldrig rör vid bordet – No Touch Table System (NTTS).

Jag har testat chipstången på ostbågar (för Monika!), chips och diverse smågodis: Lys Melk, skumsvampar, sura colanappar och skumbananer (i brist på sura bananer med jordgubbssmak). Resultatet blev som följer: Chipstången fungerar utmärkt med chips, ostbågar och skumbananer; tillfredsställande med sura colanappar och Lys Melk, samt med viss svårighet på skumsvampar. Vad gäller Lys Melk så var de svårast att få tag å när de är ensamma kvar i skålen och låter sig då inte plockas upp utan att man tippar skålen; när de ligger i större mängd eller blandade med annat smågodis är de lättare att få tag i. Potechi no Te fungerar utmärkt att använda under läsning!

Ibland är det mysigt att äta och läsa samtidigt, men som jag skrivit tidigare så lider jag av svårartad oleofobi. Lösningen på mitt problem dök helt oväntat upp i En idiot på resa: Karl Pilkington reste till Japan och hittade där en chipstång – The Crisp Picker Upper. På japanska heter den Potechi no Te (ポテチの手). Han verkade inte så värst imponerad, men hos mig väcktes omedelbart ett enormt habegär! Jag är visserligen inte jätteglad i just chips, men den bör ju gå att använda till choklad och sura bananer med jordgubbssmak också.

Bilden har jag helt skamlöst lånat från CrispGrabber.com där chipstången även går att beställa för £9,99 + frakt (vilket jag, trots habegäret, tycker är en aning dyrt).

Uppdatering: Nu har jag beställt en Potechi no Te från en försäljare på brittiska eBay. Priset landade på 99 kr. inkl. frakt till Sverige. Recension kommer!

Jag bakade lussebullar igår och passade på att ta en bild. God anti-jul!

Tre portioner.

3,5 dl hallon
2 bananer
1,5-2 dl vaniljyoghurt

Lägg i mixer och kör hårt. Drick kall.

Det här glaset är diskat med salt, bakpulver och dedikerad diskborste enligt instruktioner här. Som synes så fastnar inga bubblor på glasets insida. Skumkronan blev fin av sig själv och sejdelns ägare tyckte att ölet smakade bättre än vanligt.

Jag dricker inte öl – kanske är det därför som jag tycker att ”ett glas är ett glas är ett glas”. Nu har jag fått veta att så inte är fallet: ur ölglas ska man endast dricka öl – allt annat förstör glasen. Helt galet, tyckte jag som inte kan något om öl. Detta måste jag titta närmare på!

Sagt och gjort och snart insåg jag att det finns en hel liten kultur kring ölglas och hur sådana ska behandlas.

Fett är ölglasens värsta fiende, så om inte drycken förstör glasen så gör diskmedlet det (som ju fungerar enligt principen ”fett löser fett”). Att ett glas är förstört ses på kolsyrebubblorna i ölet: om glaset inte är ölrent fastnar de på glasets väggar. Detta påverkar först och främst utseendet och möjligheten att få till en bra skumkrona, men tydligen ska det påverka smaken också, enligt de som vet. Jag vet inte, jag tycker allt öl smakar likadant alltid.

Jag jobbar ju med städning och jag vet allt om konsekvenserna av feldoserade och felanvända städkemikalier, så jag köper det där. Nema problema. Men hur gör man då rent ett ölglas om man inte får använda diskmedel eller diska glasen i diskmaskinen (vilket verkade vara jämförbart med att svära i kyrkan)? Jag hittade ett recept hos Ölerian:

0,5 tsk salt
2 tsk bakpulver
1-2 tsk vatten

Saltet dödar bakterier och bakpulvret gör rent och luktsanerar (får du halsbränna av ditt öldrickande fungerar bakpulver bra mot det också). Röran ska vara lite tunnare än tandkräm; justera med vatten eller bakpulver om det blir för tjockt eller för tunt. Ta en ny diskborste som du hädanefter endast använder till att bakpulverdiska dina ölglas med och diska i fingervarmt vatten – och ölglasen blir som nya. Förhoppningsvis.

För den riktigt dedikerade ölälskaren finns det ytterligare åtgärder att vidta för att säkerställa ölrenheten: Diska glasen i växelvis varmt och kallt vatten och torka av med linnehandduk (bomullshandduk går inte!) som bara används till att torka ölglas med; en del förespråkar lufttorkning. Skölj ur skåptorra glas innan ölen hälls i. Vidare ska ölglas alltid separeras från all annan disk – före, under och efter disk – så att de inte blir kontaminerade och allra helst ska olika sorters glas användas till olika sorters för att inte riskera smakkontaminering.

Happy ölin’!